onsdag, april 26, 2017

PT-pass och urblåsning

Min måndag var jätterolig men också så slitsam att jag inte har orkat skriva om den tidigare.

Det började med en superintensiv morgon på jobbet. Vi har precis släppt en katalog och de första dagarna är alltid smått hysteriska. Dessutom har jag massor att förbereda innan jag åker till Mallis.


Vid lunch drog jag till Vasalundshallen för PT-pass med testserie tillsammans med simfröken Hasse.

Den här gången bestod testserien av en bruten hundring, vilket innebar att han klockade mig på följande:

50 m + voltvändning
vila 20 s
25 m + voltvändning
vila 20 s
25 m

Om man lägger ihop tiderna på de simmade distanserna får man en teoretiskt tid för vad jag skulle kunna göra på 100 meter med rätt formtoppning osv.

Tror någon att 20 sekunder vila känns som vila är det bara att tänka om. HELVETE vad jobbigt det var. Jag var nöjd med totaltiden, 1:19.5, men inte med tiden på min första 50:a. Den slutade på 39.3, vilket inte är jättedåligt men ändå strax över vad jag skulle velat simma på.


Sedan väntade dagens skräckuppdrag - att simcoacha ungdomar i Husby simhall. Jag är rädd för barn. Jag är rädd för Akalla. Att köra Rockman Swimrun två varv hade känts som en lättare uppgift.

Men nu var det så att en av min himmels väldigt klart lysande stjärnor som jag nämnde härom dagen behövde hjälp, och alltså var det bara för mig att frigöra tid och ta det där jätteklivet långt, långt utanför komfortzonen. Gah!


Allting med uppdraget utmanade mina svagaste sidor, kontrollfreak som jag är, men det gick jättebra. Kidsen var superfina! Jättesnälla och duktiga. Jag hade roligt och det verkade som om de också hade det. Trots det var jag helt tom på energi efteråt.


Hann i princip bara hem och vända innan det var dags att åka tillbaka till Vasalundshallen och hålla de sedvanliga crawlkurserna. Fast jag var trött så var det så himla roligt. Älskar de där måndagsgrupperna! Vi fokuserade på grepp och tiden bara försvann.

Efteråt var jag som en urvriden trasa och jag skippade mitt eget simpass och åkte hem till soffa, värmefilt och hund istället. Helt rätt val. Att under rådande omständigheter vistas utanför komfortzonen både fysiskt och psykiskt samma dag var enormt krävande. Men - förstås - också väldigt givande.

söndag, april 23, 2017

Tacksamhet

Till att börja med: Jag är inte sjuk, övertränad eller döende. Jag är bara väldigt, väldigt ledsen. Vet du varför så vet du.

Men jag är tacksam också. Tacksam över att jag har så många fina människor runt omkring mig som bryr sig. Som får mig att känna mig uppskattad, omtyckt, smart och snygg. Vissa stjärnor lyser starkare än andra och utan dem vet jag inte hur jag skulle ta mig framåt just nu. Ingen nämnd, ingen glömd. 

Tobbe, Vraket och Matilda

Jag är i otroligt stort behov av simträningen och det är underbart att komma till Vårby på lördagsmornarna och simma med Human Ambition. Hur jävligt det än känns innan och oavsett vilket vrak det är som tvingar sig iväg i ottan så kommer jag alltid tillbaka på gott humör.

Karins lördagspass, a.k.a sexpasset

Igår hade jag en usel morgon och när jag väl plumsade ner i bassängen hade mina kompisar på banan redan avverkat fyra av de sex uppvärmningshundringarna.

Bestämde mig för att köra insimmet och sen hoppa över varannan distans i huvudserien. Genialisk plan, om det inte hade varit för Rikard.

Under insimmet var han så grymt peppad och positiv att det var omöjligt att inte ryckas med en smula. Så jag hängde på i 200-ingarna och planerade en ny exit. Hann aldrig trycka på knappen till katapultstolen innan Matilda fick feeling och spred ännu mer glädje och endorfiner över banan.

Happ. Bara att simma vidare.

Vi gör en dans bara, inget konstigt

Och plötsligt var det jag som vägrade gå upp innan vi kört klart hela huvudserien. På övertid krämade jag, Tobbe och Matilda ut det sista med sex snabba 25:or. Totalt fick jag 4200 meter in på simkontot och en rejäl laddning positiv energi. Den blev som en fallskärm när jag trillade handlöst ner i det svarta hålet igen.

Idag gjorde jag vad jag var tvungen att göra, men sen kraschade jag hemma under värmefilten i soffan. Lyssnade på tystnaden, tittade ut genom fönstret, oförmögen att röra mig. Det kändes som om min kropp vägde 40 ton. Tänkte på allt sånt jag önskade att jag orkade göra - klippa häcken, duscha, tvätta, prova baddräkter, jobba och gå ut med Reka. Sånt som borde ha en mening men inte riktigt har det.

fredag, april 21, 2017

Livboj


Jag simmade i Eriksdalsbadet i onsdags. Fart 4-intervaller. Dödsintervaller. Jag var mentalt under isen men ändå så jävla snabb. Klockade 32 sekunder på mina 50:or med paddlar och fenor.

Simning är min livboj. Även om jag inte orkar göra någonting annat så försöker jag orka simma, så att jag håller mig på fötterna.


På torsdagen kom jag knappt ur sängen. Jag försökte ta mig till jobbet men slutade under värmefilt i soffan. Verkligheten är så overklig att jag inte kan ta in den. Kan inte förstå vad som händer. Mitt i allt det dåliga händer det vissa väldigt fina saker också, men jag begriper ändå inte ett smack av någonting.

Kvällssimningen med Human Ambition i Vårby gav mig energi och bryderi. Det är en svår sport.


Var helt kraftlös även imorse, men idag klarade jag i alla fall att gå ut med Reka. Hade simintervaller på schemat men allt jag ville var att ligga hemma i soffan och äta ostkaka. Kontaktade allsmäktig Simfröken och frågade om jag fick låta bli att simma, men till min stora fasa sa han nej.

Dagens 12x100 kändes helt övermäktiga när jag började, men jag bestämde mig för att bara se till nästa intervall, aldrig längre än så. Och plötsligt hade jag avverkat dem alla, precis enligt plan på 1:38-1:40.


En snabb lunch senare befann jag mig i Mörbybadet, för att för Medleys räkning vara med och spela in några filmsekvenser med övningar för öppet vatten. Våtdräktspremiär!

Som jag älskar min dräkt! Jävlar vad det kommer gå undan i sommar. Det blev några korta filmklipp där jag och Henke visade drafting, starter, bojrundningar, överrullningar, navigering och trängsel.


Nu är klockan snart 16:30 och jag ser fram emot att äta min ostkaka. Funderar också på om jag får gå och lägga mig snart. Jag orkar inte vara vaken mer.

måndag, april 17, 2017

Camp Easterhoneybunny, annandag påsk


Det var en alldeles för kort nattsömn senare som jag var tillbaka i Vårby igen för Camp Easterhoneybunnys sista pass. Kent-passet även kallat, eftersom det spelades Kent på hög volym hela morgonen. Jä.


Vi på bana 3, aka vi som har varit eller ska till Maldiverna, höll humöret uppe och vilade länge mellan varje set, eftersom det är så svårt att höra musiken med öronen under vattnet. Och andra anledningar.


Det var ett roligt och omväxlande pass på totalt 4200 meter (eftersom vi bantade ner 15x100 på slutet till 15x50). Även detta pass kändes första hundringen extremt seg och motvillig, men sen började jag drafta på mina kompisar och kunde hålla bra fart med minimal ansträngning. Win.

Plötsligt steg både självförtroende och motivation. Resten av passet gick som en dans och jag kände mig stark. Det är roligt att simma då.

Nu blir det vila tills på onsdag, så senaste veckans mäktiga 24k får sjunka in, sen ger jag mig på det igen. Mer fart. Nu jävlar ska jag bli snabb. Akta!

söndag, april 16, 2017

Camp Easterbunny, påskdagen


Söndagskväll i Vårby. Ägnade större delen av dagen åt att ligga under en värmefilt i soffan på landet, ta små tupplurar och läsa en läbbig deckare, men trots det kände jag mig sliten när jag började simma.

Var trött i axlarna, vilket egentligen inte var så konstigt med tanke på att jag ditintills simmat ihop 16.650 meter sedan onsdagen.


Passets inledning bestod av en massa femtior teknik och fart, följt av 400 meter konditionsfart, 600 meter benspark och sedan 12x75 meter, också i främst konditionsfart.

Det kändes inte som att vi höll på särskilt länge trots att min motivation var låg, och jag var väldigt förvånad över att vi ändå fick ihop 3400 meter. Jag vill aldrig glömma känslan jag tidigare hade om att det är en orimligt lång distans.

lördag, april 15, 2017

Camp Easterbunny, påskafton


På påskafton hade vi Jon tillbaka på kanten igen. Här kan du påminna dig om vem han är. Han pratade om det här att det sägs att man behöver träna 10.000 timmar för att bli expert. Jag har ju räknat på det där och kommit fram till att jag i nuvarande takt når målet om ungefär 84 år. Kanske nere på 83 nu med lite tur.

MEN! Jon hade ett trick för att snabba upp inlärningsprocessen sa han, och det var att simma extremt långsamt och synnerligen medvetet för att skapa en förståelse i kroppen för det man gör.


Vid det här laget var jag väldigt trött, men jag försökte ta in så mycket jag orkade och simmade allt utom teknikinledningen med fenor för att avlasta mina trötta armar något. Landade på 3100 meter.

Efter passet frågade jag Jon om han tror jag har någon framtid som simmare.

Och nu kommer ett inte alls blygsamt skryt.
Han svarade att han faktiskt sagt till Micke att han tyckte att jag var en av de bästa simmarna i gruppen. För att jag försöker, lyssnar och jobbar aktivt för att knäcka koden.
Slut på inte alls blygsamt skryt.

WOW! Jag är svag för komplimanger om min simning men det här kändes liksom lite extra fint. Han har ändå coachat rätt mycket vassare simmare än mig. Tack Jon!

Glad Påsk! Eller GP som vi säger.

fredag, april 14, 2017

Camp Easterbunny, långfredag


Hann knappt blunda efter torsdagspasset innan det var fredagsmorgon och dags igen. Den här gången utan vår amerikanske vän Jon, men med samma fokus som kvällen före. Jag började känna mig lite sliten men som bilden visar var vi i konstsimsteamet alla glada (utom Rex som kanske hade citron i stjärten).


Simmade alla längre distanser (800, 600, 400 och 200 meter) med fenor, resten utan. Passets totalt 4000 meter följdes upp med sedvanlig, extra lång post-simfika på Finefood.


Andra fredagspasset skedde i egen regi tillsammans med Karin i Vilundabadet. Hade dammat av ett av Simfrökens kortare pass på 2000 meter med fokus på starter.

Kände mig väldigt trött, sliten och kanske en smula dum i huvudet när vi tågade in i simhallen bara några timmar efter att morgonpasset avslutats.

Tröttheten märktes kanske allra bäst efteråt, när jag låg i Karins soffa, åt godis och fnittrade hejdlöst.


I detta högst tvivelaktiga tillstånd bokade jag en ny resa till Maldiverna 2018. Samma koncept som senast. Så jävla grymt! Och jag kommer få sällskap av Karin, Karin, Karin, Stina, Rex, Elin, Matilda, Kristina och Åsa. Och Micke och Jenny förstås.

Det gör mig bankrutt men det får det vara värt. Jag har mått konstant dåligt i över fyra månader, minus en vecka, och det var veckan på Maldis jag mådde bra. Så. Inget att snacka om.


Hängde hemma hos Micke på fredagskvällen och pratade (mest) politik med Jonathanpersonen. Jon. Intressant och provocerande. Jag kunde inte hålla med om många av hans åsikter, men det är alltid spännande att försöka se världen från en ny vinkel.

torsdag, april 13, 2017

Camp Easterbunny, skärtorsdag


Mitt Camp Easterbunny började på egen hand i Vilunda på skärtorsdagen. Från Hasse hade jag för veckan fått två stycken fartpass, men eftersom jag var lite förkyld under helgen så vågade jag inte simma något av dem förrän på torsdagen.

Det jobbiga bestod av 2x(8x25 meter) i fart 4, start 50. Första varvet sammansatt, andra varet med fenor. Helvete vad tufft det var. Men jag gjorde det, och med helt okej tider. Totalt 2100 meter.


På kvällen började det riktiga Camp Easterbunny med Human Ambition. Helgen till ära hade Micke fått sällskap av amerikanen Jon Maccoll. Jon undervisar på University of Sioux Falls i South Dakota och har varit assisterande tränare till fem olympiska medaljörer. Lite mäktigt sådär.

Vi fick öva på balans, andning och armtag, totalt 2700 meter, och jag växte minsann ett par centimeter när Jon först gav mig beröm och sedan kallade mig för simmare. Ja, du hörde rätt. Simmare. Du kanske tror att jag är ironisk nu, men det här är på riktigt. Stort!

måndag, april 10, 2017

Högdalsgig och swim open


I lördags var jag och giggade med Team Snabbare i Högdalen. Först var jag sidekick på ett simpass som Ulf Hausmann ledde. Det är alltid roligt och lärorikt att få undervisa med någon ny person. Inspirerande!

När jag står på kanten vill jag inte vara som någon annan, jag vill skapa min egen stil, men jag vill att den stilen är byggd av klotsar jag hämtat från andra med mer rutin än jag. Försöker därför likt en dementor alltid insupa så mycket jag kan och plocka alla godbitar från de jag instruerar med (eller simmar för).


Efter simningen hade jag fått förtroendet av Pål att hålla passet "Yoga för simmare och triathleter". Jag känner mig oförskämt trygg i rollen som yogalärare. Oklart varför.

Min största nemesis är att spegla. Alltså t ex att lyfta höger hand och samtidigt säga åt deltagarna att lyfta vänster. På yogalärarutbildningen var det någon som tipsade om att man kan skriva vänster på högersidan och vice versa, så det gjorde jag. Hade jag stått still och enbart speglat hade det absolut varit en hjälp, men eftersom jag flyttade mig runt och gjorde rörelserna med "rätt" sida ibland så blev jag ändå förvirrad.

Är ändå nöjd med min insats. Det var roligt och flera sa att det var ett bra pass.


På kvällen var jag i Eriksdalsbadet och tittade på Swim Open. Simning i världsklass! Så roligt!


Var så lyckligt lottad att jag fick hänga med Simfröken Hasse och två crawlkursare på VIP-läktaren. Fri sprit och medicin! Ja eller... du fattar. (Det fanns några reserverade stolar i hörnet.)

Jag känner mig ganska chill på simtävling nu för tiden. Kan njuta av miljön, storslagna insatser och simmarnas helt sjuka tempo utan att nära nog förgås av att ziljarder frågor bubblar upp inom mig. Som det var första gången. Då jag efteråt skickade en hel A4 med frågor till Hasse.

Om lite drygt en månad får jag själv "simtävla" igen, i Medleys Simutmaning. Längtar!

lördag, april 08, 2017

Jag är snabb med fenor

Jag simmade PT-pass med bästaste simfröken Hasse igår. Det var länge sen nu, men det är alltid så väldigt, väldigt roligt. Testserien för periodens pass skulle vara 3x(6x50) start 1:15. Sammansatt, paddlar + dolme och paddlar + fenor.

But first, let us take a selfie

Eftersom simning är mudderfukking härligt och jag har lite feeling just nu så åkte jag och körde med Human Ambition på torsdagskvällen. Alltså kvällen före PT-passet. Jag kände att jag borde vila, men ville så gärna simma.

Stod med en fot i dörren och satt med en skinka i soffan när Karin undrade om jag skulle till Vårby? Hennes kroppsdelar var delade på liknande sätt som mina, men vi tog oss samman och åkte dit.

Vårby simhall

Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt, men det hände ju inte. Det händer ytterst sällan där.

Det var inte samma intensitet som förra veckan, men ändå en skön, hyfsat hög ansträngningsnivå. Torsdagspassen är inte dumma. Bara sena.

Vasalundshallen

Ägnade större delen av fredagen åt horisontalläge och vila, men det var ändå med nervöst flackande blick som jag erkände för Hasse innan passet i Vasalundshallen att jag simmade lite för tufft kvällen innan.

Tror du att han sa "Ojdå, då är det bäst du tar det lugnt idag och simmar intervallerna i en bekväm fart 2"...? Knappast...

Tiderna på dagens huvudserie

Jag må ha varit lite svajig och hade ovanligt dålig koll på i vilket tempo jag simmade, men överlag så var det så pass snabbt och bra att ingen av oss blev missnöjd. Inte ens jag.

De sista 6x50 meterna simmade jag med paddlar och fenor. Fick över 40 sekunders vila men redan efter den andra intervallen flämtade jag fortfarande som om jag just simmat i mål när det var dags att sticka iväg på nästa intervall.


Det är en härlig känsla när det finns fart i kroppen. Det är en härlig känsla att fyra gånger lyckas förmå kroppen att köra en intervall till, när det andra alternativet är att stå kvar och kräkas lite.

Fattar inte hur jag kunde hålla samma höga tempo genom hela serien, men det gjorde jag. Ish. Jag är ju briljant!


Allting har dock ett pris. Förkylning på G. Jag tog mig igenom förmiddagen med Team Snabbare i Högdalen och ikväll ska jag åka och titta på Swim Open i Eriksdalsbadet. Däremellan är det horisontalläge som gäller. Rädda vad som räddas kan.

onsdag, april 05, 2017

Vässa simformen med mig i vår!

Foto: Henrik Dahlin

Hey hey hey! Kom och simma för mig! Närmsta tiden finns massor av möjlighet för det.

Nu på lördag den 8 april är jag med på Team Snabbares triathlondag med simfokus i Högdalen. Jag finns på kanten under morgonpasset och leder yogan efter simningen.


Mellan 30 april och 16 maj är jag på Mallorca med Team Snabbare och kommer vara behjälplig vid simträningen. Det finns några restplatser kvar på resan. Boka på länken ovan.

Under maj, med start 30 maj och fyra veckor framåt, håller jag kurs för Be Fair i Huvudstabadet, tisdagar och torsdagar kl. 19-20. Kurserna kommer vara bokningsbara via Vasalundshallens webbsida inom kort.


Under måndagar och onsdagar i maj kommer jag att hålla kurs i Öppet vatten för Medley Mörbybadet. Kursen går måndagar kl 18:30-19:30 samt onsdagar kl 07:00-08:00 i Ösbysjön i Djursholm.


Sist men inte minst finns jag på Nordic Open Water Swim Camp den 30 juni - 2 juli i Hallstahammar. Det blir teknikträning i basssäng, öppet vattensimning, individuell filmanalys, teori, landträning, sociala aktiviteter och god mat. Kommer bli några grymt bra dagar! Missa inte!


Som du märker är det nästan svårt att missa mig under våren. Varför du nu skulle vilja det?

Hör av dig om du har några frågor.

tisdag, april 04, 2017

Funbeat räddar mig

Jag tycker rätt så bra om Funbeat. Jag gillar att registrera saker. Mäta utveckling. Kontrollera tider. Se hur bra jag är alternativt få bekräftat att jag är en jävla sopa.

Idag hade jag tänkt skriva ett inlägg om hur ostrukturerad och lam min simning varit senaste två månaderna. Hur lite jag har simmat. Så jag gick in på Funbeat för att kontrollera.

Klicka för större bild

Till och med mitt mest självkritiska jag inser att tre simpass i veckan inte kan räknas som katastrofalt lite. Det är inte som i höstas men det är en okej nivå. Jag har hållit igång simträningen, även om veckovolymen varit förhållandevis blygsam.

En från Arena, två från Zoggs

Betyder det här att jag helt i onödan tröstshoppat tre nya baddräkter?!? Okej, jag skickar tillbaka den vänstra.

Jag, Karin och Per (tror jag, förlåt!)

I torsdags släpade jag mig till Vårby för att simma med Human Ambition för första gången sedan 12 februari. Det var först när jag kom dit som jag insåg hur mycket jag har saknat de passen och mina fina simpisar där. Det var en väldigt bra kväll på många sätt.


Måndagspassen med bästa simgruppen i Vasalund har varit kreativa senaste gångerna. Lite lek och lite allvar. Trots att jag vet att det är svinbra att bara få lajja i vattnet emellanåt så har jag känt mig lite stressad av det. Har velat simma ordentligt när jag väl varit i vattnet.


De pass jag kört på egen hand har dock överlag känts bra, även om det ibland varit lite svårt med motivationen. Det är svårare att komma iväg på träningen när jag simmar tre pass i veckan än det var när jag körde sex pass.

Hatade simfröken fram till fingret pga bensparken i början

I höstas, post diskbråck, simmade jag mycket. Stor volym, långa distanser i lugnt tempo. Nu är fokus istället på intervaller och att få upp farten inför sommaren, och jag tycker att jag fått bra utväxling på de pass jag kört. Som att formen är på gång.

Jag ska försöka styra upp en plan för kommande period, fram tills jag åker till Mallis om fyra veckor.

söndag, mars 26, 2017

Öppna StockholmsMästerskapen i TriSim

Darlings IF - Rex, Matilda, Karin, Moi och Olle

Igår simmade jag Öppna Stockholmsmästerskapen i TriSim i Högdalen, tillsammans med mina kompisar i Darlings IF. Om någon undrar så är det den absolut bästa klubben och jag är hedrad över att få vara med!

Tävlingen arrangerades av Team Snabbare och skiljde sig inte nämnvärt från Medleys Simutmaning, förutom att man kunde simma lite andra distanser än vad som erbjuds på Simutmaningen. Det kan väl eventuellt möjligen också vara så att många av de som deltog hade ganska mycket rutin från liknande sammanhang sedan tidigare.


Alla var hur som helst välkomna och det var en härligt kväll med bra stämning! Älskar initiativet! Även vi vuxna som inte simmar så där värst jättebra vill också kunna leka simtävling då och då.


Jag ställde upp i fyra grenar. 50m fritt, 100m fritt, 400m fritt och lagkapp 4x50 fritt. Räknade inte med några rekordsimningar men hade satt upp mål som jag ansåg vara rimliga för min nuvarande status. (PB på respektive distans är 36,6, 1:22,5 och 6:31,5)



50 meter
Mitt mål var att simma sub 40 sekunder, och trots att mina armar var trötta redan från start så lyckades jag komma i mål på 37,9. Är jättenöjd med det.

100 meter
Målet här var sub 1:30 och jag simmade på 1:28,4. Helt okej. I filmen ovan kan man se att jag är med bra i typ 75 meter, och sen tappar jag sista längden. Var väldigt trött men nöjd.

400 meter
Mål sub 6:40. Det kände som om jag knappt kommit upp ur vattnet från hundringen när det var dags för 400m. Mina armar skakade fortfarande på startpallen och efter knappt 100m simmat så gick jag in i väggen totalt. Det var verkligen vidrigt. Slutade på 7:10,76 och är extremt missnöjd. Vilken sugtid! Jag hatar känslan av att vara svag och att inte ha något mer att hämta. Var lärorikt att uppleva det på tävling iaf, och det är faktiskt inte hela världen. Shit happens.

Resultat för damer i 50m, 100m och 400m

Var helt ynklig resten av kvällen och kände mig fullständigt urlakad på energi. Kroppen stod upp men mitt inre låg i fosterställning och skakade.

Ser trots allt verkligen fram emot nästa "simtävling" - Medleys Simutmaning den 19 maj.

Förutsättningarna för tävlingen igår var vad de var och nästa gång räknar jag med helt andra förberedelser och en helt annan toppning. Det kommer bli jätteroligt, för under rådande omständigheter tycker jag att jag simmade 50 och 100 riktigt bra igår.