måndag, juni 26, 2017

Lyckligare än på länge


Jag älskar vatten! Igår var en helt fantastisk dag som i huvudsak tillbringades på och i detta element.

På morgonen höll jag ett PT-pass i Brunnsviken. Började på SUP:en men det blåste så mycket att jag var tvungen att lägga den åt sidan och coacha från bryggan, men det var bara bra eftersom det fanns saker att jobba med som krävde kortare distanser.

Åkte direkt vidare till Huvudstabadet där jag klämde av 4300 lugna meter. Motivationen kom och gick, ungefär som regnet, men jag är nöjd över att jag tragglade mig igenom passet.


Kvällen var den bästa! Firade min siamesiska T-Rex's stolta födelsedag vid Rösjön tillsammans med Karin och födelsedagsbarnet själv.


Medan de simmade runt sjön (vissa mer runt, andra mindre) så SUP-ade jag bredvid i solen. Det var så jävla mudderfukking superhelveteshärligt. Helt underbar kväll! Jag kände mig lyckligare än jag gjort på väldigt länge. Är så glad över min bräda! Och så såg jag en bäver!!!


Det blev en del socialstopp och häng vid klipporna innan vi åkte hem till mig och käkade pizza. Och jag fick äntligen ett påskägg som jag väntat på sedan... trumvirvel... i påskas! Hurra! GP!

fredag, juni 23, 2017

Powermornar och simglädje


Jag försöker få in en ny morgonrutin. Den går ut på meditation och yoga innan promenad och frukost. Trots att det innebar att jag någon natt bara fick sova fem timmar och var tvungen att sätta väckarklockan på 05:00 så är utfallet högst lovande. Jag har inga krav på tid, det kan få vara klart på tio minuter eller en timme, men hittills har det landat på mellan 30-40 minuter.

Idag gjorde jag meditationen Nadabrahma ute på terrassen. Den består av tre steg och första gången jag gjorde den på yogalärarutbildningen fick tankarna i huvudet panik över att jag gjorde något så sjukt flummigt. Det var inte jag, jag skämdes över mig själv osv. Tredje morgonen på kursen fick jag feeling. Meditation är riktigt bra.

Under det första steget ska man sitta och humma. Flummigheten peakar redan från start. Nästa steg består av två olika handrörelser - cirklar utåt med handflatorna upp (man ger) och cirklar inåt med handflatorna ner (man tar emot). Sista steget är tystnad. Hela meditationen är på 60 minuter men jag kortade ner första och sista stegen så att det blev 30 minuter.

Att börja dagen med inre lugn och sorterade tankar är väldigt skönt. Speciellt i tider som dessa.


En annan sak jag försöker ta tag i är simningen. Jag siktar på fler pass och mer intervaller. Vansbrosimningen och Ironman 70.3 Zell am See Relay närmar sig, så det går inte att ligga på latsidan längre. Igår hade jag sällskap av Rex och Kajpen i Huvudstabadet. Mycket bra kamrater, de gjorde mig glad. Har saknat att träna med dem!


Jag är supernöjd med min simning. Fokus var att hitta glädjen, släppa prestationen och bara njuta av att simning är härligt. Det gick så bra!

Huvudserien var 5x200m med paddlar och dolme, start 4:00, samt 10x100 med fenor, start 2:00. Jag lät bli att försöka simma fort och försökte istället simma enligt tipsen jag fick från Mikey på simanalysen. Tidigt grepp, snärtig höft, vinkla in underarmen i draget, andas kortare och minska bensparken. Kunde förstås inte tänka på allt det här samtidigt, utan växlade mellan dem. Och då kom farten av sig själv.

onsdag, juni 21, 2017

Uppryckning


Jorå! Igår på simskolan blev det en liten uppryckning igen.

Inledde med att hålla ett yogapass för simpisarna. Ville testa passet innan jag ska köra det på skarpt läge, och tur var väl det för det tog nästan dubbelt så lång tid mot vad jag räknat med. Man lär så länge man lever. Skönt var det i alla fall, och klart givande att göra innan simpasset.

Om det var anledningen till att simningen gick bra ska jag låta vara osagt. Under insimmet kändes det nämligen inte alls bra. Men sen!

Huvudserien såg ut som följer och mina tider inom parentes:

200 m (2:58)
2x100 m (1:25, 1:26)
4x50 m (40, 40, 40, 40)
8x25 m (oklart)

Skönt att ha lyckats simma under tre minuter på tvåhundra även i år! Dessutom fanns det en bra outtalad (och uttalad) hets från Johannes och Tom-Tom-Tommy på banorna bredvid, så jag var tvungen att ta i lite extra. Skönt att kliva upp ur vattnet och vara nöjd som omväxling!

onsdag, juni 14, 2017

Simanalys & tidtagning


I tisdags var jag i Centralbadet och gjorde simanalys med Mikael Rosén. Redan kl. 06:00 fick vi smita in bakvägen, jag och mina två medkombatanter Jenny och Victor. Micke filmade oss uppifrån, framifrån och från sidan. Vi fick göra några teknikövningar och efter ungefär en timme i vattnet satte vi oss och tittade på filmerna för att få veta vad vi har för utmaningar att möta i jakten på en fulländad simteknik.

Mina ord på vägen var:
  • Tidigare catch
  • Snärtigare höft
  • Jämnare rytm i benen (speciellt vid andning)
  • Underarmen in mer under armbågen
Generellt såg det ganska bra ut tyckte jag, men min strävan är förstås att fortsätta utvecklas och ju längre jag kommer desto mindre blir detaljerna jag måste jobba med. Det var en väldigt givande morgon. Rekommenderas. Micke är simningens svar på Sherlock Holmes.


På tisdagskvällen var det dags för dagens andra pass - simskola i Huvudstabadet med Medleys träningsgrupp. Och dagen till ära väntade det årliga tidtagningspasset då vi blir klockade på 400, 200, 100 och 50 meter. Rätt tufft, det får man väl ändå säga.

Här kan du läsa om förra årets testserie.
Och här kan du läsa om den från 2015.

Mycket roligt att ha kunna jämföra tider. Eller... nåja.

Distans - Tid 2017 (2015, 2016)

Orkar du inte läsa inläggen från tidigare år ser du resultatet ovan. Jag var långsammare på alla distanser. Skillnaden är väl nästan försumbar på 400 och 200, då jag dessutom var tvungen att simma om en medmänniska, men skillnaden är lite mer beklaglig på de korta distanserna.

Jag är dock inte missnöjd. Mitt fokus igår låg på att göra mitt bästa, ha kontroll över tankarna och en bra inställning, och det lyckades jag med. Dessutom hade jag en fin känsla i simningen, framför allt under sista 50:an. Har ju haft lite trubbel med min sprintsimning men igår upplevde jag att det flöt på bra.

Skam den som ger sig. Bara att nöta vidare och sluta hitta på ursäkter för att simma intervallpassen.

fredag, juni 09, 2017

Morgonsimning på lilla Essingen


När jag gick och la mig igår kväll och ställde klockan på 05:30, samtidigt som regnet smattrade mot fönsterrutan ovanför mitt huvud, så bestämde jag mig för att inte morgonsimma med Human Ambition om det fortfarande var dåligt väder.


Vaknade långt innan klockan ringde till en strålande morgon, så jag hoppade glatt i våtdräkten och drog iväg till Lilla Essingen. Temperaturen mätte vi till inte alls särskilt lockande 12 grader.


Dagens tappra simmare bestod av mig, Gabriella, Micke, Tim och Fanny. Efter att vi sprattlat runt en stund på bryggan och ojat oss över kylan hoppade vi i vattnet och konstaterade att det faktiskt inte var särskilt kallt alls.

Foto: Micke Rosén

Trots det höll vi det kort, och simmade bara fram och tillbaka till bryggan längst bort. Där fanns en annan termometer som annonserade 15 grader. Kändes mer rimligt. Micke knäppte lite bilder och efteråt käkade vi frukost på Pappas Deli. Allting man kan önska av en fredagsmorgon!

Foto: Micke Rosén

Human Ambition kör på Lilla Essingen varje fredagsmorgon kl. 07:00. Samling vid Luxviken, Primusgatan nedanför Pappas Deli. 150 kr per pass.

torsdag, juni 08, 2017

Big bizniz

Ösbysjön

Juni är en busy månad. Jag har simkurser fyra dagar i veckan, plus ett par PT-pass, och dessutom tydligen någon form av vanligt jobb att sköta. Lägg livets bördor och egen träning på det. Pust!

Tappra kursdeltagare

Jag och pappan

Tur är det väl då att undervisningen är så rolig och energigivande. Två dagar i veckan håller jag kurs i Open Water för Mörbybadet och det är ett riktigt härligt gäng som är med och simmar. En av deltagarna råkar vara min pappa. Han får minsann också gå kurs och betala för sig. Ingen mannamån, lika för alla.

15 grader i vattnet

Vi håller till i Ösbysjön i Danderyd och den här veckan har temperaturen legat på ungefär 15 grader. Kallt att hoppa i, men helt okej efter en stund. Första passet övade vi på navigering och andra på drafting.


Karpar håller sjön öppen

Trots att sjön är bebodd av otäcka figurer så är Ösbysjön riktigt bra för träning. Den är liten, skyddad, inte djupare än att det går att lägga i egna bojar och den har många, olika långa, naturliga sträckor att simma mellan.


I tisdags hade jag själv simträning i Huvudstabadet. Under förra veckans pass gick allt åt helvete. Mentalt var jag inte på topp och jag fick svårt att andas under passet. Sedan jag började äta Clarityn har jag dock inte haft andningsproblem.

I fredags hann jag dessutom klämma in ett PT-pass med Hasse, 45 minuter som väldigt effektivt styrde motivation och självförtroende i rätt riktning igen.

Hjältar!

Simningen kändes helt okej i tisdags, men uppenbarligen står inte allting rätt till i huvudet. Kunde inte hitta min Garmin när jag skulle åka hem. Den låg inte i väskan, inte i omklädningsrummet, inte i våtdräkten eller någon annanstans. Slutligen hittade Tom-Tom-Tommy den på botten av lilla bassängen och Silvia var snäll och hämtade upp den åt mig. Hjältar!

Hur den hamnade där på botten är högst oklart, men Hasse hade tidigare meddelat, just precis där, att han inte kommer fortsätta som Simfröken för träningsgruppen i höst, så jag tappade den väl av ren chock. Nu visste jag visserligen vad han skulle säga redan innan, men uppenbarligen var det ändå traumatiskt.

torsdag, juni 01, 2017

Positiva negativa nyheter från fotdoktorn


Igår var jag Hand & Foot Surgery Center i Storängsbotten för en ny undersökning av min vänsterfot. Den insatte vet att jag i höstas fick en inflammation i peroneussenan, strax under vänster fotknöl, och att jag sedan dess har vilat helt från löpningen fram till i början på maj, då ett misslyckat igångsättningsförsök ledde till nya smärtor.

Jag fick direkt förtroende för Dr. Peter. Han himlade med ögonen när jag berättade om den första ortopeden jag träffade, som sa att jag aldrig skulle kunna springa mer.

Sen tittade han noga på bilderna från min förra magnetröntgen, gjorde sin egen bedömning, läste vad de tidigare läkarna skrivit, kände på min fot och kom till följande slutsats:

Säsongen 2017 kommer att behöva passera utan löpning för mig. Min fot måste få mer vila, men det verkar onekligen gå åt rätt håll och det är inte ovanligt att det tar längre tid än 6 månader för såna här inflammationer att lägga sig. Skulle problemen kvarstå och vägra ge med sig går det att operera, men han avråder från det i dagsläget, eftersom det har gått så pass kort tid. Jag ska även göra en ny MR.


Det var ju inte direkt de gladaste nyheterna, men jag gick ändå därifrån med en betydligt bättre känsla än jag hade när jag kom dit. En känsla av att det här kommer ordna sig, bara jag har lite tålamod.

Så. Jag uppskattar att ha fått en uppdaterad diagnos, även om tålamod inte är min OS-gren.

Jag kommer förstås överleva ytterligare en tid utan löpning, swimrun, långpass och tävlingar, det kommer jag. Men jag saknar endorfinerna det gav mig och jag saknar att äventyra med mina Lindor. Lindaz. Lindad & Lim.

onsdag, maj 31, 2017

Jag behöver en plan


Min simning går inte något vidare just nu. Tror jag.

Igår hade jag och träningsgruppen första utomhuspasset i Huvudstabadet, med Henke och Hasse på kanten, som på den gamla goda tiden! Lysande förutsättningar alltså, bortsett från regnet.

Jag hade en hyfsad fart, men känslan var usel och 2/3 in i huvudserien (3x(4x100 start 2:00)) fick jag återigen svårt att få ner tillräckligt med luft i lungorna och hoppade därför över sista omgången hundringar. Nu har jag börjat äta Clarityn på prov, ifall det är pollenrelaterat.

Funderar på om största problemet med simningen i övrigt är att jag inte har någon plan eller konsekvent träning just nu. Eller att det jag har kört inte passar mig.

Senast träningen bestod av många f4/sprint-pass så hamnade jag i en liknande svacka som nu, mentalt. Och även om det är nyttiga pass så är det ju knappast värt det om det leder till att jag inte vill simma alls.

Jag behöver ta mig en ordentligt funderar på hur jag ska bryta trenden, och på vad som är viktigt för mig.

lördag, maj 27, 2017

Simma ute och simma inne

Igår var det dags för andra passet för året i öppet vatten.


Solen envisades med att gå i moln titt som tätt, och vinden blåste lite kallt, vilket fick mig att fundera på varför jag egentligen skulle simma.


Karin var premiärfin med matchande hår, naglar och våtdräkt. Det var hennes första utomhuspass för i år, och då simmar man förstås med stil.


Jonas var med som bryggvakt eftersom en misstänkt förkylning satte p för simning och eventuella planer på att ge sig i kast med Brunnsvikens 16.5-gradiga vatten.


Den tappra badarskaran bestod således av mig själv, Mårten och Karin. Snygga, snabba, starka.


Det var kallt att hoppa i, men inte lika kallt som senast, trots att det bara skiljde drygt en grad.



Vi simmade bara ut till udden och tillbaka, och sen ägnade vi minst lika lång tid åt att hoppa, skutta, dyka och leka vid bryggan som ungdomar. Jag och Karin hoppade dessutom i UTAN våtdräkt, ett dopp som vanligen brukar ske tidigast runt midsommar för min del.


Avslutade dagen med bubbel och grillad lax på altanen. Altanen är för övrigt helt underbar att hänga på just nu.


Imorse var jag tillbaka i Vårby för episk simträning med Human Ambition. Det uppstår alltid magi i Vårby på lördagsmorgnar, men just idag var jag varken episk eller magisk.

Karin hade gjort ett bra pass men ingenting fungerade för mig. Hade svårt att andas och jag simmade konstant 5-10 sekunder långsammare än jag borde. Mot slutet fick jag dessutom en smula ont i bröstet, och då la jag av.


Avslutade med fika ute i solen på Kaferang vid Nytorget. Det var både episkt och magiskt, trots att jag hatar det stället. De har så mycket gott på menyn att jag aldrig vet vad jag ska välja!!!

söndag, maj 21, 2017

Öppet vattenpremiär och framtidsdrömmar

Foto: Mårten Huzell

HURRA!

Idag var det äntligen dags för premiär i öppet vatten.


Theresia och jag möttes nedanför Sjöstugan vid Brunnsviken för årets första utomhussimning på svensk mark. En fin tradition. De senaste två åren har vi premiärbadat den 14 maj, men i år sköt vi alltså på sommaren en vecka.


Termometern visade lovande 15 grader. För stenhårda brudar som simmat i 8 grader är ju den temperaturen rent kvalmig kan man tycka.


Jag tog tack och lov det säkra före det osäkra och drog på mig min långärmade heatseaker, pannband och neoprensockor. Förutom våtdräkten då förstås.

Foto: Mårten Huzell

15 grader är mudderfukking kallt om du undrar. Inte alls behagligt. Men det var simbart och efter de sedvanliga två minuterna hade händer och ansikte domnat tillräckligt för att inte längre göra ont.


Resten av dagen tillbringade jag i en solstol tillsammans med Karin (alltså, inte samma solstol, det hade varit trångt och jättekonstigt) och pratade framtidsdrömmar. Jag har såna, trots allt. Hon också.



Reka njöt av solen hon med. Med tillgång till en hel trädgård av mjukt gräs kan man undra varför hon väljer en så spartansk och hård plats som en betongplatta att softa på.


Den här helgen har på flera sätt varit helt underbar. Solen, värmen, grönskan, dofterna, trädgården. Vänner. På flera sätt har den också varit precis allt annat än underbar.

lördag, maj 20, 2017

Medleys Simutmaning vt 2017


Igår var det dags för Medleys Simutmaning i Tyresö Aquarena igen. Den där härliga tillställningen som går två gånger per år, då alla som gått eller går crawlkurs hos Medley får vara med och simma 25, 50 och 100 meter som på en riktigt tävling. Det är speaker, eltidtagning, heatlistor, live timeing osv, men ingen blir diskad vid misstag och man tävlar bara mot sig själv. Kul, kul, kul!

Målet under Mallis var att toppa formen inför det här eventet, men som du vet så gick simningen där nere lite krackigt. Sedan jag kom hem har dessutom varje dag varit en enda lång prövning och livet fortsätter att slipa ner mig till snart ingenting.

Jag åkte i alla fall dit. Genom fredagsrusningen i strålande solsken och sommarvärme.



25m frisim, bana 6

Var helt oförberedd när mitt namn ropades upp för första loppet. Hade blandat ihop heaten och fick bråttom upp på startpallen.

Uppgången efter starten blev inte så bra och jag tog alldeles för lång tid på mig för att komma in i simningen, men det var ändå ett par meter mot slutet som kändes rätt hyfsade. Är inte helt nöjd med tiden, 16:91 (16:73 respektive 17:07 tidigare), men eftersom det är manuell tidtagning så orkar jag inte hetsa upp mig för mycket.



50m frisim, bana 4

Var ändå hyfsat peppad innan 50:an. Hoppades att jag skulle hitta samma känsla jag hade där i slutet av 25:an. Uppgången efter starten blev återigen halvdan, simningen kändes ofokuserad, andningen yvig, voltvändningen långsam och mjölksyran så kraftig på slutet att det var svårt att hålla uppe frekvensen. Framför allt var det inte roligt.

Tiden blev 38:08 (36:66 respektive 37:60 tidigare) och jag kände mig oerhört missnöjd med det där och då. Nu tycker jag inte att det spelar någon roll.

Eftersom det inte var roligt att simma så strök jag mig från 100m och lagkapp. Det fanns ingen energi kvar och jag såg ingen anledning att lägga mer press på mig själv.

onsdag, maj 17, 2017

Tri-Mallorca, the bitter end (och många fukk!)


Till att börja med har jag, efter senaste inlägget och funderingar över vad jag egentligen pysslar med i vattnet, studerat massa gamla filmer på mig när jag simmar. Tittat på tekniken. Hittade det här från januari. Vaf... liksom. Skare se ut så här eller? Jävla svåra skitsport. Fukk it.


Fukk också att Trimallorca är över för den här gången. Jättefukk på det. Jag behöver krishantering av så många anledningar att ett ordinärt block inte räcker för att lista dem.


För många deltagare tog resan slut redan i söndags, men vi var ett litet, tappert gäng som var kvar till tisdagen. På söndagskvällen åt vi middag på stället med den svingoda sangrian. Jag tror att jag blivit lite beroende av den. Och av alla härliga människor.


Försökte övertala Pål och Marika att jag skulle få vara deras fosterbarn och stanna kvar med dem en vecka till, men det blev omedelbart mycket tjat om att jag skulle städa rummet, hålla mig i skinnet, bo under trappan och inte ställa till besvär så jag sjappade ändå. Ångrar det nu. Fukk.


En enda morgonyoga på stranden blev det för mig. Sista morgonen. Jag hatar ordet "sista" i samband med Mallorca. Fukk sista. Snyft.


Hemma serveras inte belgiska våfflor med Nutella till frukost. Jag lägger ingen värdering i det, det är bara ett konstaterande. Men jag ser faktiskt fram emot att inte trycka i mig 10.000 kalorier om dagen.

Jag har känt mig så otroligt tjock och oattraktiv av allt svullande, men jag har haft svårt att göra något åt det med dignande middagsbufféer och nämnda frullar. Den förlamande tröttheten jag dras med i stort sett hela tiden blir inte mer lätthanterlig när kroppen dessutom känns flubbig och som gjord av bly.



Men! När jag ser den här bilen på mig själv, tagen på resans sista dag, har jag svårt att kalla mig själv tjock. Nä, jag är snarare madderfakking astajt. Het som en stekpanna. Jag är vanligen inte partisk men här måste jag faktiskt stå upp lite för mig själv.

Nu har jag inget mer att säga. Detta om detta. Fukk allt. Jag hatar att vara hemma. FUKK!