måndag, januari 16, 2017

Utomhuskänsla på simpasset


Jag hade magen full av pizza och var onödigt stressad när jag, i väldigt god tid, sladdade in i Vårby simhall igår för kvällspasset med Human Ambition.

Vattnet var iskallt och extremt äckligt. Det kändes som om jag simmade i någon saggig kanal utomhus. Att det skulle kunna bli så snuskigt i en bassäng kändes nämligen orimligt. Det flöt, förutom sedvanliga hårtussar, silvertejp och stora flagor av något oidentifierbart vid botten. Guck.

Vi simmade en del med beepmojäng och det kändes helt okej. I övrigt har jag ingenting att säga om min simning. Den var ingenting. Fast Micke sa att jag var grym och att jag hittade något när jag "surfade på höften" och det är ju väldigt upplyftande ord, så jag antar att det gick bättre än just ingenting. Ska försöka minnas känslan jag hade.


Den här veckan blir det mycket simhallstid. Förutom mina egna träningspass ska jag vikariera för Henke tre kvällar, och det ska bli superroligt även fast det innebär ett svulstigt schema.

Fördelen nu för tiden är att jag inte är särskilt nervös inför crawlkurserna eftersom jag känner mig trygg i min roll. Tycker det är givande för egen del att sätta ord på utförandet i simningen, och försöka förmedla både känsla och teknik till eleverna så att de förstår.

lördag, januari 14, 2017

Man får välja sina strider


Simhallen i Vårby må vara relativt ofräsch, men ofta när jag ser bassängen på bilder så slås jag över att den egentligen är ganska fin. Färgglad och lekfull.

Känslan när jag hoppade i vattnet idag var superhärlig. Insimmet på 14x50 meter gick som en dans och jag kände mig otroligt stark och effektiv i vattnet. Funderade på om jag gick ut för hårt, samtidigt som jag njöt av att det kändes så bra.


Del I, Steps Ahead: Gillar den här typen av serier. De är omväxlande och har korta distanser vilket gör det lätt att trycka på. Så även här gick jag ut för hårt. Att våga hålla nere tempot är också en konst, men det klarade jag inget vidare idag.

Eftersom det var fyra varv körde vi ett ss, ett med dolme, ett med paddlar och dolme och ett med fenor.

Positivt var att jag, trots det där om att jag gick ut för hårt, klarade att höja tempot varje gång distansen blev kortare.

Del II, Heartrate Hotel: All kraft rann ur mig precis när vi skulle börja med 75:orna. Ville bara gå hem. Hur det nu kom sig så bet jag ihop och simmade ändå 10x75 meter start 1:30, men ett andra varv gav jag mig inte på. Istället gick jag vidare till:

Del III, Race Pace Rockets: Även här modifierade jag. La på fenor och körde 2x(8x25) start 35 med 50 löst emellan. Försökte att hålla mig undan för övriga på banan men i ärlighetens namn var jag nog lite stökig vid vissa tillfällen.


Trots att det kändes som att jag vek ner mig idag så fick jag ihop 3900 meter, och det är verkligen inget att skämmas för. Jag orkar inte ta alla strider med mig själv hela tiden, och just nu finns det viktigare saker att fokusera på.

Det var också anledningen till att jag unnade mig världens största och godaste bulle efter den sedvanliga äggmackan på Finefoods. Men nästa gång låter jag nog bli. Den stod mig upp i halsen idag.

fredag, januari 13, 2017

När allt känns lite bättre får man fira...

Igår var en modderfukking tuff dag, en studiedag i självinsikt och personlig utveckling. Det är mycket som händer och som behöver hända på den fronten just nu, så hey! Varför inte våldsamt mosa in allt på samma gång?

Trots att dagen var energikrävande så slutade den fint, med ett litet, litet gnistrande korn av hopp i mitt bröst. Jag har saknat det.


Gårdagens händelser gjorde att jag kände mig helt utmattad idag och ganska omotiverad till att åka och simma. Jag hade alla skäl i världen till att stanna hemma, det skulle varit okej. Men passet såg roligt ut och det brukar alltid kännas bättre när jag väl är i simhallen.


Distansen var på 3700 meter och jag växlade mellan en jävla massa 25:or i fart 3, start 35, och längre sträckor i låg fart.

Det senaste halvåret, minst, har jag endast simmat jättelångt och jättesakta. Är helt ovan att höja upp tempot och att anstränga mig. Hela simningen känns konstlad och obekväm när jag gör det, men jag vet ju att enda sättet att råda bot på det är att bita ihop. Vända uthållighet till hastighet.

Så jag gjorde vad jag kunde.


Firade med en glammig lurre i form av hamburgare, i bilen utanför Donken.


Efter en mysig långpromenad i skogen med Trattefnatt så var jag om möjligt ännu tröttare än imorse, men då var det dags att ta tag i min Sadhana - dagens yogapraktisering.



Jag satte ihop ett ganska långt flöde idag och försökte fokusera på tekniken i de positioner vi gick igenom på utbildningen.

Slängde medvetet in några övningar som vi INTE gick igenom också, för att få ett brejk där jag bara kunde tänka på flow och andning. Blev ett bra pass som gav upphov till många nya tankar och idéer.


Firade med glammig middag i form av blodpudding. Med bacon och sylt! Friyay!

onsdag, januari 11, 2017

Yogaläxa och 4800 meter simning


Första yogaläxan påbörjad! Var på Actic i förmiddags och observerade Anne Broléns lunchyogaklass. Intressant och givande. Mina tre viktigaste iakttagelser var:

  • Trots ett lagom tempo hann de inte med så många positioner under klassen.
  • Anne pratade nästan oavbrutet, vilket var positivt och gav en känsla av trygghet.
  • Det var ungefär 50/50 mellan muntlig guidning och att Anne själv visade övningarna.

Nu ska jag bara sammanfatta mina nedkluddade tankar och skicka in till yogafröken Sandra.


Igår fick jag äntligen all den kurslitteratur som jag beställde för över två veckor sedan. The power of now ska jag läsa inför nästa utbildningshelg och övriga verk är mer som uppslagsböcker.

Sen åkte jag till Vilunda och simmade nedanstående pass. Mastigt men kul, trots att jag var trög.

Var rejält trött i huvudet på slutet och kunde inte räkna ut hur starttiden skulle fungera på mina sista 25:or. Det kändes som när jag och Lindad var i Hofors och vandrade på ett kilometerlångt betongrör utan att veta varför.



Faktum är att jag nog började sega till långt tidigare, för jag missade en av mina hundringar med paddlar och dolme också. Blev bara nio. Argh.

Sånt grämer mig oerhört. Jag skulle kunna vara irriterad i ett helt liv över det, om det inte vore för min nya relaxade yogi lifestyle där jag accepterar att saker är som de är, släpper och går vidare...

Sammanfattning av passet i övrigt:

  • De första 10x100 i f2-, sammansatt simning, var vidriga. Att hålla 1:50/100m kändes som över tröskelfart idag.
  • De andra 10x100 i f2-, paddlar och dolme, var helt okej. Höll nedre spannet av Simfrökens rikttider. Men missade en hundring dåra.
  • De tredje 10x100 i f2+, fenor, fick undan. Tänkte på rot- och maglås och hej vilken fart det blev. Landade runt 1:31/100m.
  • De fjärde 10x100 i f2+, paddlar och fenor, gick också med en farlig fart. Det är kul att simma snabbt. Landade runt 1:25/100m. Fantasitider. Reality check. Vroom.



Lyckan när jag efter träningen hittade en liten bit choklad i simväskan var obeskrivlig. Satt bredvid bassängen i nästan en halvtimme, njöt av denna skatt och tillfredsställelsen som alltid kommer av ett väl genomfört pass.

Jag är rätt bra trots allt, är jag inte?

tisdag, januari 10, 2017

Simskolestart & klokheter


Hurray! Igår var det simskolestart för träningsgruppen i Vasalund. Jag hade även nöjet att hålla crawlkurs innan träningen tillsammans med Hasse och Elisabet. Egentligen en jävligt härlig måndagskväll.

Egentligen? Ja, men min egen simning gick inte så bra. Den gör sällan det när jag haft uppehåll och igår var inget undantag. Fröken lost me at benspark. Avslutade med att maxa en 50:a på 40.9. Inte heller det något att vara särskilt stolt över, men det är vad det är. Det var vad som fanns i mig igår.


Igår påbörjade jag även min egen Sadhana, yogapraktisering, som ska pågå i 25 dagar. Den ska innehålla meditation, andningsövningar, positioner och avslappning. Det jag vill komma ihåg inför dessa pass är följande klokheter som yogafröken sa i helgen:

  • Vi har en tendens att göra det vi redan kan. Don't. Gör det som är svårt.
  • Vi lyssnar efter saker som bekräftar det vi redan vet. Don't. Ta in något nytt.
  • Vi vill ändra omvärlden för att slippa ändra oss själva. Don't. Bryt dina egna mönster.

Jag har redan insett att min Sadhana framöver kommer handla mycket om att läsa, plocka isär positioner och "plugga" yoga snarare än att göra långa sekvenser. Mina två första praktiseringar har gett mig känslan av att det är det jag behöver. 

Jag kanske blir en asflummig plingplongare av det här. Namaste.

måndag, januari 09, 2017

Yogalärarutbildning, helg 1

Den här helgen har jag påbörjat en yogalärarutbildning på Global Yoga. Utbildningen sträcker sig över typ tre månader och omfattar totalt 100h (två långhelger, hemuppgifter och egenstudier). Tanken är att man ska kunna hålla egna klasser redan efter den här grundutbildningen.

Om det är det jag vill vet jag inte riktigt. Vi får se. Vad jag vet är att den här helgen var en örfil av inspiration, information och upplevelser. Baam!


Efter första dagen ville jag inte gå tillbaka, trots att jag lärde mig otroligt mycket. Bland annat lärde jag mig att jag måste försöka släppa det som var anledningen till att jag inte ville gå dit igen - förväntningar och förutfattade meningar.

Jag åkte hemifrån halv åtta på morgonen och var hemma drygt 11 timmar senare. Det var klasser och undervisning precis hela dagen. Det fanns inget schema, inga planerade raster (förutom lunch) och inget att förhålla sig till. Maslow. Jag freakar om jag inte vet när jag får äta eller kissa.

Givetvis var jag med de andra dagarna också, och det kändes mycket bättre när jag visste att jag skulle räkna med tretimmarspass utan rast. Sen kan man fundera över om det verkligen är rätt sätt.


Andra och tredje dagen inleddes med meditation. 5 minuters hummande, 15 minuter med två olika armrörelser och 5 minuter i tystnad. Jag har tänkt att meditation är plingplong, men efter att jag verkligen försökt ta in och förstå det i helgen så har jag ändrat mig en aning.

Hum och flum är inte min grej, men att sitta i tystnad och bara lyssna på tankarna som passerar är det. Det är ofta det jag gör när jag simmar. När jag ligger utslängd på golvet hemma ibland. När jag går i skogen. Meditation kan helt enkelt se olika ut, jag har bara inte fattat det.

Efter meditationen var det yogaklass. Den blev tuffare och längre för varje dag, och vår yogafröken Sandra envisades med att prata nästan bara sanskrit. Tadasana. Urdhva Hastasana. Uttanasana. Adho Uttanasana. Chatturanga Dandansana. Urdhva Mukha Svanasana. Adho Mukha Svanasana.

Du fattar problemet?

På eftermiddagarna gick vi igenom de vanligaste positionerna. Assisterade varandra. Bröt ner, byggde upp, petade och förbättrade. Så himla intressant! Varenda muskel, inklusive hjärnan, värkte när jag kom hem! Och då hade vi läxa att göra. Zzznark.


När det inte var klass hade vi massiva block av teori. Yoga är inte en träningsform, det är en livsstil som enligt min tolkning handlar om öppenhet, att hitta livskraft och frid. På många sätt påminner det dock om religion, vilket får mig att vilja vända ryggen till.

Men nu gör jag det här för att lära mig och vidga mina vyer, så jag försöker ta in allt. Sen kan jag själv välja hur jag vill tolka och praktisera min yoga. Det är bara jag som bestämmer i slutändan.


Släpade mig hem när dagarna var slut, hetsåt snabbmat och gjorde läxan. Första dagen skulle vi sätta ihop en egen uppvärmningsvinyasa som vi fick undervisa dag två, tredje dagen skulle vi kunna undervisa klassisk solhälsning samt solhälsning A och B. En hyfsat nervös uppgift med tanke på att jag aldrig ens har pratat för mig själv när jag yogat.

Till nästa gång har vi i uppgift att påbörja vår egen Sadhana, yogapraktisering. Vi ska yoga varje dag i 25 dagar, att gå på klass gills inte, och skriva ner reflektioner från passen. Varje dag ska innehålla meditation, pranayama (andningsteknik), asanas (positioner) och shavasana (avslappning). Men Sadhana kan också vara att läsa och lära yoga tror jag.

Vi ska sitta med och titta på en klass, vi ska assistera en elev och lämna in observationer från dessa båda tillfällen. Vi ska läsa, sammanfatta och reflektera över en bok - The power of now.

Igår var jag överväldigad av alla dessa uppgifter. Supertrött, hungrig och på gränsen till bryt. Idag känns det bättre. Det är ett tillfälle att ta vara på allt det jag har lärt mig under helgen, vilket faktiskt är helt sjukt mycket.

tisdag, januari 03, 2017

Mina utmaningar

Att börja året med en återhämtningsvecka känns som ett inverterat nyårslöfte, men eftersom jag hade gasen i botten ut ur 2016 så får det bli så.

Kombinationen av ledighet och vila har visat sig svår:
  • Den personliga hygienen sköts inte automatiskt
  • Har massor av tid men hinner ingenting
  • Känner mig i behov av Törnrosasömn

Kammat hår och inga simglajjeringar runt ögonen.

Mest av allt vill jag bara simma. Trots att det ibland har känts tungt så har jag verkligen älskat passen i Vårby den här hösten. De har varit både utmanande och roliga. Jag har älskat passen Hasse gett mig att köra på egen hand, eftersom de suttit som Askungens sko. Jag har satsat på volym och uthållighet, vilket förhoppningsvis kan omvandlas till snabbhet under våren.

Vad som i övrigt väntar 2017 vet jag inte. Det är ett Snövitt blad. Var ska jag jobba, hur ska jag bo och leva? Jag vågar inte tro eller hoppas på någonting, allting känns ovisst. Kanske är det därför jag har svårt att sätta upp mål. Jag har hela världen på mina axlar just nu och orkar inte lägga på ännu mer.

Det enda jag med säkerhet vet är att:
  • Jag vill känna tacksamhet varje dag
  • Jag vill ösa kärlek och omtanke över de jag tycker om...
  • ... även om det är i såna mängder att det blir generande 
  • Jag vill vara snäll mot mig själv i tanke och handling
  • Jag vill lära mig kontrollera mina impulser

söndag, januari 01, 2017

30.000 meter


Sista passet avklarat innan en veckas simvila med yogafokus tar vid. Nytt pass med Camp Snowman och Human Ambition i Vårby. Jag var trött trots att jag sov länge, och träningsvärken var fortfarande ytterst påtaglig när jag vaknade.


Passet, "New world order", bestod av insim och fyra stationer med olika innehåll - snabba 25:or, höftfokus med blipp-bloppar, benspark och teknik. Ett trevligt upplägg, bortsett från att 25 minuter kontinuerlig benspark (med fenor) kändes oändligt långt.


Jag och Sofia delade bana och var nog ungefär lika trötta, men vi matade oss igenom bensparken och höftleksakerna tillsammans. Sen öste hon på med fler 25:or än vad jag gjorde, men även om jag inte körde så många så är jag väldigt nöjd med de jag simmade, framför allt mina första. Simmade bra, ungefär så snabbt som jag kan. Att avsluta med teknikövningar kändes avkopplande.



När vi körde 25:orna fick jag tips från Micke om hur jag ska röra armarna i starten. Försöker göra som han sagt på filmen ovan, och jag tycker det både ser bättre ut och känns bättre. Däremot kanske jag skulle velat bryta vattenytan aningen mindre flackt.

Var supertrött på slutet och när jag trodde vi var klara fick vi istället uppgiften att avsluta med 800 meter i konditionsfart. Han skojade inte, men jag bara skrattade, satte på mig fenorna och simmade.

Det slutade med 1000 meter, eftersom jag medan jag simmade räknade ut att det var vad som behövdes för att få ihop 30.000 meter den här veckan.


Jag är jättestolt, så här mycket har jag aldrig simmat på sju dagar förut. Kroppen känns bra, jag är trött (och har som sagt träningsvärk) men jag har inte ont i axlarna eller någon annanstans. Jag har blivit väldigt stark och uthållig den senaste månaden, både mentalt och fysiskt, och det gör mig glad.

Ser med spänning fram emot hur min simning kommer utvecklas under 2017.

lördag, december 31, 2016

Nyårskarameller


Roten till allt ont kommer från igår. Då var jag i Vasalundshallen med bästa simgruppen och körde ett dubbelpass med fröken Hasse. Först en timme i bassängen, sedan en lika lång cirkelträning.

Mitt styrketränande har varit mycket modest under hösten, pga diskbråcket och den överansträngda fossingen. Den sistnämnda, som fortfarande besvärar, begränsade mig kraftigt igår, men så här i efterhand är jag glad över det. Jag har nämligen ändå träningsvärk så att jag knappt kan röra mig.


Det var inte enbart därför jag hade en dålig morgon, men den blev definitivt inte bättre när jag kom till Vårby för att fira nyår på Camp Snowman med Human Ambition och fick se dagens hiskeliga pass.

Jag skulle simma på bana tre och alltså skrapa ihop 8000 meter i ångestlånga serier med min träningsvärk. Gah! Fenorna åkte omedelbart på och jag svalde ner gråten.

Sofia, Sofia och Rex. Tappra krigare.

Fenorna gjorde mig lite för snabb för min bana, och under insimmet kändes det stökigt och ryckigt, men sen när det möblerades om lite så blev det bättre och jämnare. Och efter ungefär en timme hade jag simmat ut det mesta av morgonens frustration och ledsamhet.

Siamesiska T-Rex. Jag kände mig ungefär lika smart som jag ser ut.

Folk började droppa av redan efter nån timme och på slutet var vi inte många kvar. Jag var verkligen svintrött, men jag hade bestämt mig för att inte ge upp förrän passet var klart. Det hade bara fått mig att må sämre igen, så jag gnetade på tillsammans med Rex.

Fysisk smärta och trötthet är så mycket lättare att hantera än psykisk. Jag är jättestolt över att jag tog mig igenom allting. Den här typen av pass är åtminstone karaktärsdanande.


Belöningen blev en högst ståndsmässig lunch vid Nytorget tillsammans med Urban, Stina, Karin och Tompa.

Nu rundar jag av det här förbannade skitåret. Hur jag känner mig? Sviken, sårad, otillräcklig och ledsen. Må 2017 vara på min sida.

torsdag, december 29, 2016

Dubbeltorsdag


Morgonpass i Vasalund. Jag är så stor nu att jag fått sätta ihop mina egna pass för mellandagarna. Jag syr egna kläder. En blåklocka här, en vitsippa där. Anyway.


Jag simmade ganska sakta. Förutom på slutet när jag hade fenor, men då var det jättejobbigt istället. Idrott ska tydligen vara det, men det var ändå störande.


Kvällspasset i Vårby med Human Ambition var också jättejobbigt. Och roligt och omväxlande också. Totalt 3800 meter, väl värda att kämpa för.

Sofia x 2

Vi var inte mer än sju personer idag, och alla var hyfsat jämna. Det gjorde tyvärr att jag inte kunde mjölka som planerat. Det är ju det fina med att simma i grupp, och speciellt när alla andra är bättre eller lika bra. Slappnar jag av en sekund kommer jag på efterkälken och det vill jag inte.

Nu sovdags. Om åtta timmar ska jag vara i Vasalundshallen för nästa simpass. Hårt att vara jag.

tisdag, december 27, 2016

Samla meter-vecka


Jag har ett mål med den här veckan, och det är att samla meter i bassängen. Sen ska jag eventuellt tatuera mig och ha en veckas simvila/återhämtning.

Min plan för veckan ser ut så här:

Måndag: Camp Snowman med Human Ambition (5500m)
Tisdag: Distans, Vilundabadet (4400m)
Onsdag: Vila
Torsdag: Distans, Vasalund (3000m) samt Camp Snowman med Human Ambition (ca 3500-4500m)
Fredag: Hasses Nyårskarameller, Vasalund
Lördag: Camp Snowman med Human Ambition (ca 4500-5500m)
Söndag: Camp Snowman med Human Ambition (ca 3000-4000m)

Eftersom jag inte vet hur HA-passen ser ut så har jag bara gissat distanserna på dem.


Igår slutade jag på 5500 meter efter ett segt och ganska tråkigt pass med 8x400 meter som huvudserie. Jag simmade första hälften av den med paddlar och dolme och andra med fenor. Blev otroligt trött på slutet, men avslutade ändå med 5x100 meter av medleykaraktär.


Trots att det kändes trist hade jag en oklanderlig inställning och tänkte att det var bra att köra ett sånt här pass med sällskap, och jag hade bästa tänkbara på min bana. Allting utom just 400 meter var jätteroligt!


Idag simmade jag själv i Vilundabadet. Det kändes som om jag bara låg stilla och guppade i vattnet under insimmet, men jag kom tydligen framåt. Kroppen var seg som kola och jag hade helst entaktsandats mig genom mina 4400 meter, men jag hade trots det (återigen) en väldigt bra attityd.

Försökte fokusera på höften och låtsades att jag hade blippmojängen på mig, men jag fick inte till känslan. Man kan inte göra mer än att försöka, så jag var ändå nöjd efteråt.

lördag, december 24, 2016

God Jul & hela adventskalendern från Facebook

I år har jag haft en adventskalender på Facebook. En slags snällkalender där jag varje dag försökt ge lite kärlek till personer som jag tycker sprider glädje, inspirerar eller bara är härliga i största allmänhet.

Jag kom på det redan förra året, fast lite för sent, men trots att jag haft ett år av möjlighet att förbereda mig så har varje lucka varit spontan. Beroende av dagsform. Alla har tyvärr inte fått plats. Deal with it.

Att skriva kalendern har gett mig väldigt mycket. Jag har upptäckt hur lätt det är att hitta fina egenskaper hos andra om man försöker och jag har fått lättare att säga vänliga saker till främlingar. Det krävs så lite!

Jag har också varje dag blivit påmind om hur många fantastiska människor jag har runt omkring mig. Om du läser det här kan jag lova att jag har tänkt på dig. Jag har tänkt på och hittat positiva sidor hos såväl nära vänner som ytligt bekanta.

Så oavsett om du kom med i kalendern eller inte:

God Jul! Du är extraordinär. Tack för att du finns!

---
Lucka 24 - till den sista luckan i min kalender har jag sparat de mest betydelsefulla personerna i mitt liv. De som varit så viktiga för mig att jag kommer att föreviga dem och deras avtryck i en tatuering.


Här är min förklaring varför:

Reka – för att du är mig närmast. För att du ger mig närhet, kravlös kärlek och sällskap. För att du alltid sprider ljus och glädje, även i de mörkaste stunder.

Henrik Fräsén – för att du är min vän och för allt du lärt mig om mig själv. För att du får mig att skratta och för att du fått mig att uppleva alla sorts känslor, från djupaste sorg till sprudlande glädje och kärlek.

Jonas Demnert – för att jag älskar dig mest av allt. För att du gett mig en ny förståelse för vad kärlek är och borde vara. För att du är intelligent, trygg, generös och omtänksam.

Linda Doktár – för att du är min vän. För alla äventyr vi upplevt tillsammans, mina största fysiska utmaningar och för att du är stark när jag är svag. För att du alltid kämpar och vill fortsätta framåt.

Malin Hammarlund – för att du är min vän. För att du utstrålar kärlek, värme och omtanke. För att jag vet att du alltid tar emot mig med öppna armar.

Kristina Demnert – för att du är min mamma och för att du alltid funnits för mig, stöttat och hjälpt mig. För att du kan vara larvigt mesig men när situationen kräver det är du starkare än de flesta.

Sven Bjersander – för att du är min morfar. För myrlejon, knasiga konstverk och hemliga stigen. För att du lärt mig att en bra historia inte alltid nödvändigtvis måste förstöras av oviktiga sanningar.

Tina Redig – för att du är min vän. För att du är okomplicerad, öppen och vänlig. För att det är lätt att umgås med dig och att prata om allt. För allt vi upplevt tillsammans.

Göran Demnert – för att du är min pappa. För att du alltid har kämpat dig genom de svårigheter som dykt upp och för att du alltid bjuder på dig själv. För all support, all skjuts, allt engagemang.

Marcus Demnert – för att du är min bror. För att du påminner mig om att blod är tjockare än vatten. För handbollsturneringar, frivolter och BMX-klubbar. För att jag alltid, trots att vi inte är så nära, vill finnas till hands om du behöver du mig.

Eva Bjersander – för att du är min mormor. För alla pannkakor, dockkläder och ponnyridningar. För timmar i telefon när jag var liten. För att jag alltid fått känna mig omtyckt och älskad.

Isabella Gardelin – för att du är min vän. För att du går din egen väg, har stor integritet, säger vad du tycker och har lätt till skratt. För att du visat styrka i svåra motgångar och är härlig att umgås med.

Lucka 23 - Karin Pettersson
Jag är väldigt glad över att ha lärt känna dig. Den bild jag hunnit få av dig är att du är en otroligt positiv person som alltid har nära till skratt, och att du är väldigt lätt att prata med. Och jag älskar hur du hetsar mig i bassängen så att jag tar i lite extra.

Lucka 22 - Martin Doktár
Jag har alltid mått bra och haft väldigt roligt i ditt sällskap. Det fanns en tid när jag såg dig som min bästa vän och du hade en väldigt stor positiv påverkan på mitt liv. Det glömmer jag aldrig.

Lucka 21 - Elin Sterner
Du är en fantastisk förebild. Stark och uthållig. Du tar dig an jättestora utmaningar samtidigt som du bollar familj och heltidsjobb. Alltid peppande mot andra och med ett leende på läpparna. Jag blir jätteinspirerad av dig!

Lucka 20 - Magnus Hult
Du är som en kameleont som passar in i alla sällskap. Är tveksam till att någon någonsin skulle kunna säga ett ont ord om dig. Du är snäll, rolig och intelligent, och jag har så många fina minnen tillsammans med dig. Hoppas det blir minst lika många till.

Lucka 19 - Linda Malmqvist
Du är lättsam och rolig att umgås med och din breda allmänbildning imponerar otroligt mycket på mig. Du är aldrig främmande för äventyr och vi har delat flera stora upplevelser tillsammans. Med dig känner jag mig alltid trygg och positiv.

Lucka 18 - Björn Redig
Du är en person som är lätt att tycka om. Avspänd, intelligent och väldigt härlig att umgås med. Jag gillade dig från samma stund du fångade min bästa väns hjärta och inget har ändrats sedan dess. Jag är jätteglad över att du är en del av mitt liv.

Lucka 17 - Sofia Wager
När vi för ett tag sedan träffades första gången på minst tjugo år var jag chockad över hur tiden stått still. Du var ingen främling, trots att det gått ett halv liv sedan vi sågs senast, och det kändes så uppenbart att vi som barn formats tillsammans. Du var en av mina bästa vänner när vi var små och utan de tankar och drömmar vi tillsammans delade hade jag inte varit den jag är idag.

Lucka 16 - Robert Danowsky
Efter vår första, rent katastrofala kontakt för fjorton år sedan trodde jag aldrig att vi skulle börja umgås som vänner. Hade fel. Du är en storartad person med en väldig bredd. Du kan komma med kloka råd i allvarliga frågor och vara helt hopplöst oseriös och jätterolig vid andra tillfällen. På ytan hård, innerst inne som en kattunge.

Lucka 15 - Gunnika Isaksson-Lutteman
Du är en av de snällaste, mest osjälviska och omtänksamma personer jag känner! Sättet du väljer att leva på inspirerar och jag har verkligen uppskattat alla äventyr du tagit med mig på. Jag har fått uppleva saker jag aldrig skulle ha gjort utan dig.

Lucka 14 - Hans Albrektsson
Utan dig skulle mitt liv förmodligen se helt annorlunda ut. Du har gjort att jag har hittat glädje i simningen, med allt vad det sedan inneburit av nya vänner, spännande utmaningar och en enorm personlig utveckling. Du fortsätter att sporra mig och får mig alltid att vilja göra mitt bästa.

Lucka 13 - Sofia Demnert
I dagens lucka påminner jag mig själv om att jag duger, att jag är stark och att jag är värd att älskas. Att jag ibland måste göra vad jag kan för mig själv innan jag kan räcka till åt andra. ❤️

Lucka 12 - Micke Rosén
Du är bejakande, omtänksam och fascinerande. Enkel men samtidigt komplicerad. Samtalen med dig utmanar mig och breddar mina perspektiv. Du är en enastående person!

Lucka 11 - Karin Ringnér
Du är stark, självständig, rak, beslutsam och har fötterna på jorden. Och dessutom är du supersnygg! Våra middagar med snack om livet, personlig utveckling och mental träning har gett mig otroligt mycket.

Lucka 10 - Mattias Weineson
Mina första intryck av dig när vi träffades var att du är peppande, vänlig, engagerad och mild. Den uppfattningen har inte ändrats men nu vet jag också att detta bara är en liten del av alla de positiva egenskaper du besitter. Är väldigt glad över att kunna kalla dig min vän. Grattis på födelsedagen!

Lucka 9 - Theresia Viska
Du är som ett tivoli med gratis sockervadd! Du har så mycket positiv energi och många kloka tankar. Jag kan prata med dig om allt och jag skriver ofta i min bok hur tacksam jag är över att ha lärt känna dig. Du förgyller mitt liv!

Lucka 8 - Tommy Östher
För att beskriva dig skulle jag använda orden ödmjuk, social och lättsam. Du lyfter stämningen på måndagarna och hur mycket jag än tränar verkar jag aldrig kunna simma ifrån dig. Men att försöka gör mig bättre.

Lucka 7 - Eva Marie Wergård
Din glädje, energi och dina tips om mental träning har alltid varit en inspirationskälla för mig. Du är en fin person.

Lucka 6 - Roger Ström (min dröm)
Du är rolig att hänga med och du utstrålar alltid glädje. Till och med när du är arg upplever jag dig som glad. En härlig egenskap!

Lucka 5 - Greta Mathiesen
Du är en av mina stora förebilder. Alltid omtänksam, glad, snäll och kärleksfull på ett kravlöst sätt. Du möter omvärlden med ett leende och hetsar aldrig upp dig nämnvärt över något. Om fler var som du skulle världen vara lite bättre.

Lucka 4 - Fredrik Petersson
Vi umgås inte längre men när vi träffades gjorde du ett väldigt stort intryck på mig. Du passerar förbi i mina tankar oftare än någon annan jag inte längre känner och jag använder mig fortfarande av uttryck som du myntat. Och utan dig hade jag kanske aldrig träffat Jonas. Jag hoppas du mår bra!

Lucka 3 - Sara Joelsson
Tack vare dig fann jag yogan! Älskar hur du helhjärtat kastar dig mellan olika intressen och hur du alltid försöker ha en seriös och mogen framtoning, men blir jättefnissig så fort någon råkar säga "penis".

Lucka 2 - Pål Török
Du utstrålar optimism, glädje och en känsla av att allting löser sig. Ofta är det precis så men det är lätt att glömma. Du påminner om det då och då, och för mig är det guld värt.

Lucka 1 - Maria Karlsson
Du är en härlig person som inte tar mycket plats men döljer ett väldigt färgstarkt och vänligt inre. Saknar våra kvällar i simhallen, du inspirerar mig alltid i bassängen!

fredag, december 23, 2016

Mänskligheten hade inte tid att simma


Idag var det inte många som ville simma. Men jag ville! Ville känna lite hur kroppen hämtat sig efter Lasses julafton i onsdags. Igår kände jag verkligen att jag hade en rygg. Skulderblad, axlar, filéer, bröstmuskler. Allt fanns där och hade arbetat. Skön känsla.

Är förresten larvigt starstruck över att Lars Frölander skrev en hälsning till oss på Instagram. Se ovan.


Dammade av ett gammalt pass med lämpligt namn idag. Faktiskt perfekt val! Jag kände mig lite mindre motiverad än vanligt men det är inte så konstigt efter alla timmar i förrgår. Jag gjorde bra ifrån mig ändå.

Och förresten är den lilla dippen över nu. Imorgon ska jag julaftonsbada ett gäng snabba 25:or och det ser jag verkligen fram emot! Hoppas det är lika tomt i bassängen som idag.

onsdag, december 21, 2016

Lars Frölanders julafton, Thomasdagen, 100x100


Hurra! Årets upplaga av Lars Frölanders julafton är avklarad! 100x100 meter är simmade. Thomasdagen ordentligt firad. Jag är trött men lycklig!

(Läs om tidigare upplagor av eventet här och här.)


Jag mötte upp Karin och min siamesiska T-Rex i Vilundabadet strax efter kl. 11 imorse för att dra igång dagens festligheter. Jag hade i förväg utarbetat en plan för att inte simningen skulle bli för slitsam eller monoton, och för att automatiskt dela upp passet i mindre delar som var lättare att överblicka.


Upplägget var enligt ovan. Varje hundring bestod av 25 meter teknikövning och 75 meter sammansatt simning, och jag hade dessutom delat in hundringarna i tre grupper om 30, där första var sammansatt, andra med paddlar och dolme och tredje med fenor. Insim och avbad, 5x100 vardera, tillkom.


Efter varje 30x100 hade vi ett power break för energiintag och toalettbesök. De tre pauserna var på 8, 10 och 4 minuter, vilket gav oss en simtid på strax under fyra timmar. Resten av passet simmade vi på starttid.


Vi höll våra starttider med en enda miss (som vi tog igen) och vi simmade snabbt. För bara några veckor sedan, när jag körde med Aktivitus i Vasalund, var jag sjukt nöjd över att ha klarat att hålla runt 1:47-1:48 i 12x100 med start 2:30. Efter diskbråcket var det värsta stora genombrottet.

Idag simmade jag totalt 40x100 med samma starttid och i samma tempo. Trots teknikövningen på 25 meter. Jag var så grymt stark!


Med paddlar och dolme låg jag mellan 1:37-1:42/100 på alla trettio. Även med fenor höll jag ett fint, jämnt tempo från start till mål, någonstans runt 1:32-1:34/100. Alltså även efter över 9000 simmade meter. Jag var så grym! Så fokuserad. Så stark. Så jävla bra!

Det här är payback för mig. Big time. En av de bästa insatser jag någonsin har gjort i bassängen faktiskt.


Jag är jätteglad över att ha fått simma med Karin och Thomas. Vi var helt synkade och höll exakt samma tempo hela tiden. Båda två är superhärliga och glada, och det låg som en positiv aura över vår bana. Kanske var det därför jag aldrig fick någon riktig dipp idag. Jag var väldigt trött på slutet, men inte mer än att jag kunde fortsätta i samma fart.


Dagen avslutades med ett par åk i vattenrutschkanan följt av pizza hemma hos mig. Jag ville äta den liggandes i soffan men trots att varken min, Karin eller Thomas hjärnor fungerade jättebra så lyckades jag styra om mig själv till bordet. Sen föll vi alla tre ihop i soffan med kaffe/te och choklad.

Jag kommer sova som en prinsessa i natt. Är trött och SÅ lycklig.

Stort tack Karin och Rex för idag!