onsdag, augusti 16, 2017

Lite gnäll bara


Motivationssvacka! Jag har känt mig trött och osugen på att simma den här veckan. Lite pga livet och kanske lite pga att det blev rätt många meter förra veckan utan att jag reflekterade nämnvärt över det då.


Det har inte varit ont om tillfällen att simma. Den här veckan håller jag (aka Aqtivate) och Henke en intensivkurs i öppet vatten i Huvudstabadet/Ulvsundasjön. Att åka dit och simma innan kursen drar igång skulle fungera utmärkt.


Igår förmiddag hade jag även kunnat slänga mig i och köra 30 minuter mellan två PT-pass men gjorde icke så.


Inte heller tog jag chansen att simma när jag var klar med PT-passet i Vasalundshallen vid lunchtid. Fast där hade jag faktiskt en tillfällig motivationstopp. Tyvärr hade jag inte några simgrejor med mig så att jag kunde ta vara på den. På eftermiddagen var jag för trött för allting utom kvällskursen.

Men nu har jag gnällt klart. I eftermiddag ska jag simma. Man blir visserligen stark av vila. Men också av träning.

lördag, augusti 12, 2017

Hässelbyverket


Veckans simsafari med Human Ambition tog oss till en av Stockholms västra förorter - Hässelby. Där klev vi i vattnet vid Maltesholmsbadet och simmade sedan för att titta på det rustika Hässelbyverket - Stockholms första anläggning byggd för kombinerad el- och värmeproduktion.

Exotiskt så det förslår! Fram och tillbaka blev det knappt 2,5 kilometer.

Bild stulen från: Micke Rosén

Kände mig lite trött idag men kunde ta det väldigt lugnt i vattnet, så det gick bra ändå. Övade lite skön drafting bakom Tim bland annat. Älskar drafting!

Efteråt åkte vi till Gateau Ängbyplan och fikade minst dubbelt så länge som vi simmat. Diskuterade viktiga ämnen som botox, vaxning av cyklister, förlossningar och operationer. Fick dagens skönaste skratt. En helt igenom härlig morgon, trots tidig uppstigning och regn.

Det är med stor sorg jag inser att det här förmodligen var årets sista simsafari för mig.

torsdag, augusti 10, 2017

Winter is coming


Igår var det säsongens sista race regatta i Hellas för mig. Winter is coming. Nu har jag ett helt års träning på mig att slipa formen så att jag kan briljera och knäcka tiderna nästa sommar.

Coachen fick välja om jag skulle simma tre varv med fenor eller två varv utan igår, och han valde tre varv med fenor och aktiv benspark. Jag tyckte det kändes bra och som att det skulle bli mindre jobbigt än att simma utan. HA! As if. Helvete.



Första varvet kändes faktiskt riktigt bra och jag fick feeling efter att jag rundat stora ön. Andra varvet började det ta emot lite men jag kämpade på.

Sista varvet var öken. Jag började bli ordentligt trött men försökte hålla mig alert.

När jag passerade flytbryggan för sista gången krampade vänster vad. Med 30 meter kvar försökte jag ignorera det och bara använda höger ben. Sen krampade höger också. Jag bet ihop trots att fötterna var låsta i 90 graders vinkel och jag ville gråta. De där sista meterna var min största bragd.

Totaltiden blev 58:04 och det är jävligt snabbt om du undrar.

tisdag, augusti 08, 2017

I Huvudstabadet


Ibland, faktiskt mest hela tiden, är det svårt även för en högmotiverad flicka som jag att komma iväg och simma. Jag är ofantligt trött jämt, och det är mycket energi som måste uppbringas för att jag ska komma över tröskeln och iväg. Det är inte alltid den energin finns, men jag prioriterar simningen. Liksom mina jobb. Sen finns det oftast inte så mycket kvar till annat.

Sociala medier är gjort för positiva nyheter. Jag gillar det. Det är meningen att man ska visa nybakat bröd, stora leenden, solnedgångar och ett perfekt liv. Sådana saker som gör att man kan trycka Gilla! De flesta förstår, och kanske förtränger, att verkligheten förmodligen ser annorlunda ut bakom fasaden.


Jag vet inte vart jag vill komma någonstans med det där, mer än att säga att jag har svårt att få till träningen ensam just nu för att livet är tufft. Då är det fint att ha vänner till hjälp.

Igår bjöd Rex in till ett tidigt morgonpass i Huvudstabadet och det gjorde att min träning blev av. Väl i bassängen körde han sitt eget race, medan jag tragglade mig genom min plan i sällskap av Bengt. När jag ville fuska sa Bengt stopp. Istället fick jag ta i lite till och vips så hade jag ett väl genomfört pass att registrera på Funbeat.

Dessutom berättade Garmin för mig att jag simmar snabbare än 88% av deras användare. Det var fint att höra igår, när det kändes som att jag var så långsam att jag knappt höll mig flytande.


Idag höll jag ett PT-pass kl. 07:00 i Huvudstabadet. (Är du också sugen på personlig simträning? Läs mer på aqtivate.se) När jag ändå var där var det ganska lätt att hoppa i vattnet och gneta igenom ett distanspass på 4100 meter. Ja, det står 4300 meter på pappret men jag hoppade över 8x25m voltvändningar eftersom jag simmade i en 50-metersbassäng. Skippade även alla "2 min extra vila" under huvudserien. Passet tog lång tid ändå.

Nöjd med veckan så här långt!

lördag, augusti 05, 2017

Acceptans och verklighetsförankring


Jag susade iväg till Vilundabadet i torsdags för att testa hur det skulle kännas att köra ett pass inomhus, i 25-metersbassäng, som omväxling. Passet jag hade med mig var på 3000 meter och såg ut som följer:

2x100 insim
4x25 ryggsim
4x25 skidåkaren
4x25 fart 1-4

4x100 f3 ss start 2:00 (ca 1:37/100)
100 löst
4x100 f3 pd start 2:00 (ca 1:30/100)
100 löst
4x100 f3 f start 2:00 (ca 1:22/100)
100 löst
4x100 f3 pf start 2:00 (ca 1:18/100)
100 löst

3x(4x25) 5 max/20 löst - 10 max/15 löst - 15 max/10 löst - 20 max/5 löst
varv 1 ss start 1:00
varv 2 f ben m platta start 1:00
varv 3 pf start 0:50

200 avbad


Bassängen var helt tom när jag kom dit och jag kunde i lugn och ro genomföra mitt pass. Jag hade nog hoppats på att simma snabbare än vad jag gjorde, men jag tror också att jag har blivit lite fartblind och tappat greppet om vad som är rimligt. Jag simmade på bra tider.

Och jag blev väldigt, väldigt trött, vilket var huvudsyftet.


Imorse åkte jag och Jonas till Brunnsviken där vi träffade Theresia och Fanny vid Kafé Sjöstugan för att simma till Tivolibryggan och tillbaka. Det blev en härlig tur i lugnt och skönt tempo med flera korta stopp på vägen.

Jag har haft dåligt samvete över att träningen inte blivit som jag tänkt mig den här veckan, men jag måste samtidigt inse att tre pass i vattnet, varav två med hög intensitet, ändå är att betrakta som fullt godkänt.


Den här sommaren har varit min bästa öppet vatten-sommar hittills. Jag har fått feeling i vattnet och upplevt många väldigt fina simningar.

Ändå längtar jag som vanligt lite efter att höstterminen ska dra igång med regelbundenhet, ångestladdade intervallpass, trötthetskänsla, tidiga mornar, sena kvällar, framsteg och motgångar. Det finns stunder när jag hatar träningen men allt som oftast har det ett rosa skimmer av lycka över sig.

tisdag, augusti 01, 2017

SUP:ing i Hellas


Jag var i Hellas igår för att lära Reka att åka SUP med mig.

Finaste Triangelfejset (potentiellt världens bästa smeknamn) var helt fantastisk!

Först fick hon hoppa upp på brädan ett par gånger när den låg på land. Sedan när den låg i vattnet. Därefter drog vi ut på sjön så hon fick känna vågorna skvalpa och vinden i nosen. Så mysigt!

Valde bort att träna själv, vilket jag först planerat, och tog istället med Tratten ut till ön där de andra simmade. Frågade om hon ville bada och det ville hon. Jättemycket! Jag har aldrig någonsin sett henne simma så mycket, så frivilligt och så glatt.

Det, plus lite annat, värmde hela mig och gjorde mig så lycklig inombords!

söndag, juli 30, 2017

Exploring Edsviken



När jag kom sent i säng på fredagen och klev upp tidigt på lördagen för att simma ytterligare ett pass så kändes det som att jag tärde lite på kroppens resurser.

Den stora uppslutningen på morgonens simsafari med Human Ambition och det helt spegelblanka vattnet i Edsviken sköt dock snabbt alla såna tankar åt sidan.


Vi träffades vid Bockholmen och efter en logistisk utmaning hade vi, med inlånad hjälp av pappa, lyckats med konststycket att transportera alla 18 simmare till startplatsen vid Rådan i Tegelhagen.


Vi hoppade i vattnet som höll en behaglig temperatur, och begav oss söderut.


Sträckan vi skulle simma var ungefär 4 km och gick längs med stranden förbi Polisskolan, Ulriksdals slott och Betlehemskyrkans sommarnöje Svalkan, in i Stocksundet under E18 och vidare till Bockholmen och våra parkerade bilar.



Första stoppet gjorde vi vid sandstranden mittemot Kaninholmen. Micke tog lite bilder på oss när vi simmade, innan vi fortsatte vidare förbi slottet.


Jag upplevde simningen som väldigt jobbig. Jag var, helt förväntat, otroligt trött i kroppen efter veckans hårda utmaningar och jag var nöjd med att ligga och glida fram i ett lugnt tempo, även om det innebar att jag ibland kom lite efter den största gruppen.



På just den här simsafarin var det ovanligt få stopp, kanske beroende på att vi var så många och det var omöjligt för Micke att vara både i täten och svansen samtidigt.




Att simma genom Stockholm är fantastiskt och hur trött jag än må ha varit i kroppen så var det en magiskt vacker simtur. Verkligen spektakulär! Så värt!

fredag, juli 28, 2017

Jag tar dem vilken dag som helst!

Foto: Micke Rosén, Human Ambition

Igår simmade jag i intervaller i Huvudstabadet igen. Det är inte optimalt med två väldigt tuffa intervallpass dagarna efter varandra, men nu blev det så och jag var ändå helt awesome.


Träffade Micke i Huvudstabadet som var helt tomt, så när som på en person som låg och flöt runt. Det hade tydligen åskat tidigare och personalen hade skickat hem alla badare. Perfekt! Regnet hängde i luften men mot slutet sprack det upp och solen sken på oss.

Foto: Micke Rosén, Human Ambition

Jag simmade samma pass som jag gjorde med Hasse förra veckan, och Micke sitt eget insim. Sedan körde vi intervalldelen av mitt pass tillsammans: 8x100 start 2:00.

Efter moget övervägande valde jag att köra de fyra första med fenor och de sista fyra med paddlar och fenor. Det var helt sinnessjukt jobbigt och efter hälften av intervallerna var jag tvungen att ta en extra lång vila, medan Micke fick en bonushundring.


Jag blev duktigt förnedrad. Micke hade visserligen också fenor, men han simmade sina hundringar 50 fjäril/50 rygg respektive 50 fjäril/50 fritt och jag hade inte i närheten av en chans att hänga med, även om jag stolt kan meddela att jag verkligen försökte. Därav känslan av att vilja kräkas och dö efteråt.

Hade jag avlidit så hade det varit med ett leende på läpparna för det var trots allt väldigt, väldigt roligt.


Intervallerna landade på runt 1:17, vilket är sjukt grymt. Även fast jag inte hann med den där medelålders mannen. Men vilken dag som helst kommer jag simma ifrån alla mina simfröknar, det är jag säker på. Minns var du läste det först. The sky is no limit. Ha!

Avslutade med att ta lite bilder i bassängen. Riktigt superfina bilder. Tack Micke! 

torsdag, juli 27, 2017

Simspiration och trösklar


Idag körde jag ett nytt simspirationspass med Simfröken i Huvudstabadet. Han hade snickrat ihop passet och beordrade våtdräkt a la Spanska Ridskolan.

Jag inledde med att slå rekord på 200m. På insimmet alltså. I behagligt tempo. Galet. Efter några hundringar benspark och lite annat jox var det dags för tröskelintervaller.

Först 3x200m med start 3:30. Hasse hade ingen utrustning och jag hade fenor. La dem snyggt på runt 2:38 men blev väldigt trött. Trodde nog att jag skulle klappa ihop när som helst efter det, men tänkte att det var värt det efter att ha simmat tvåhundringarna så bra.

På de följande 6x100 start 2:00 hade jag paddlar och fenor, Hasse paddlar. Trots att jag trodde att jag var slut som artist så lyckades jag hålla dem strax under 1:15. Det är så jävla fort! Jag fattar inte att jag kan simma så snabbt!

Avslutade med några korta sprintar och där visade Simfröken var skåpet ska stå. Tur att vi inte maxade mer än 15-20 meter, för då hade jag blivit fullständigt frånåkt. Nu kunde jag i alla fall tro att jag hängde med och kämpade för det. Väldigt, väldigt roligt!

Är supernöjd med min simning idag. Det var SJUKT jobbigt men SÅ skoj. Har saknat tröskelintervaller och det är grymt att simma med fröken. Vem trodde det för några år sedan när jag fick kallsupar och svor över att jag inte klarade 6x25m start 45.

(Baksidan av dagens pass: Jag drog sönder min våtdräkt på låret när jag skulle rätta till den. Jättetråkigt. Limmad nu.)

onsdag, juli 26, 2017

Bra race pace i Hellas

Snygga, smarta och roliga: jag, Stina, Anne, Matilda och Urban

Onsdag betyder race regatta vid Hellasgården med Human Ambition.

Målet den här gången var att ligga på Rex fötter i två varv, förutsatt att han skötte sig. Det gjorde han väldigt bra fram tills vi hade rundat Stora Holmen.

Där blev jag oense om navigeringen och valde att släppa honom. Det tog ett helt varvs jagande från det att jag övergav Tompa tills jag hittade nya fötter, men de kunde jag hålla in i mål.

28 juni, 1 varv: 21:49
19 juli, 2 varv: 42:48 (20:57, 21:51)
26 juli, 2 varv: 43:19 (21:27, 21:52)

Trots att tiden var lite långsammare än förra veckan är jag jättenöjd. Höll hög, bra intensitet hela andra varvet. Första varvet kändes mysigt, trots att det gick fortare. The power of drafting!

måndag, juli 24, 2017

Mormors rumpa, 5,8 km genom Drevviken


Tänka sig! Det blev en söndagssimning också. Jag hade vaga planer på att simma Kärsön runt, men när Micke föreslog en Human Ambition-simning på 5-6 km genom Drevviken istället så kändes det betydligt mer lockande än att dänga ut på Drottningholm.

Jag hade på känn att ett par fenor var en bra idé att ta med, för att öka mitt potentiella fartspann en aning, och jag hade rätt. Laguppställningen bestod av Micke, Giordano, Peter, Johan, Camilla, Johan och mig.


Känslan första kilometern var helt magiskt bra. Jag var så stolt över mig själv och över de framsteg jag gjort i vattnet. Vi simmade snabbt, det kände jag, men jag gled med helt utan svårighet. Så GRYMT!

Passade på att fokusera på tekniken och hade stunder när det kändes som att allting bara stämde.


Efter en stund kom vi fram till en ny klippa att hoppa från. Lägre än igår, but still... 3-4 meter kanske. Jag är så sjukt modig. Plums i ba. Rätt ner. Awesome.

Tydligen finns det något som heter mormors rumpa i Drevviken. Vår guide/coach var dock lite osäker på vilken klippa det var, dock inte den vi hoppade från. Men vi simmade förbi Dinkelspiels residens (rip). Bildande.


Efter hoppet lånade Micke ut mina fenor till Johan och jag la bakom honom och draftade. Efter en stund började det värka i höger bröst(muskel?) på ett lite obehagligt sätt, men jag simmade vidare. Plötsligt när jag sträckte ut så högg det till så kraftigt att jag var tvungen att stanna. Flöt på rygg en stund och försökte lugna mig, men kunde inte riktigt simma vidare.


Lyckades i alla fall ta mig till de andra och efter 15 minuter på klippan kändes det bättre. När jag hoppade i var allt som vanligt igen. I kanske 5 minuter. Sen kom värken och gick under resten av simturen med varierande kraft. Vid vissa tillfällen kunde jag bara ligga på rygg och bensparka. Försökte tänka på annat, typ små gula enhörningskycklingar med näbb. Don't ask.


Simningen var ändå helt fantastiskt fin och jag förbannar att jag inte kunde njuta fullt ut av den. Jag hade kunnat fortsätta dubbelt så länge om jag inte haft ont. Helt underbart! Me wants repris.

Som grädde på moset släppte värken i bröstet så fort jag kom upp. Jag vet inte vad den berodde på men jag tar för säkerhets skull ett par dagars vila. Förra veckan var en riktigt, riktigt bra simvecka och lite återhämtning gör mig gott.

lördag, juli 22, 2017

Swimmin' safari på Ingarö


Jag simmade imorse. Varje lördag kör Human Ambition Swimmin' Safari på olika platser runt om i Stockholm. Vi har till exempel simmat runt Lilla Essingen och Långholmen tidigare, och imorse hade turen kommit till Ingarö och Björnö Naturreservat.



Det är långt till Värmdö och när Google Maps förkunnade 50 minuter till mötesplatsen kände jag mig tveksam till att åka, men det var SÅ värt resan. Vattnet var kyligt men hanterbart och det är faktiskt häftigare att simma i havet än i sjöar. Jag hade glömt att det trots allt är en viss skillnad.


På passen med Human Ambition brukar deltagarnas erfarenhet och nivå variera, och man vet aldrig riktigt innan man är där om simningen kommer bli lugn eller hård. Idag lutade det åt det senare, men jag passade på att suga tag i Mickes tår och drafta bakom honom så mycket jag kunde.

Det gjorde ansträngningsnivån hyfsat behaglig större delen av tiden förutom när han fick för sig att öka tempot. Från hans synvinkel var det förmodligen från slowmo till långsam arbetsfart, men jag fick ligga på ordentligt för att inte tappa honom då. Väldigt roligt! Jag känner mig stark.


Avslutade med att helt dödsföraktande kasta mig handlöst ut från en klippa 7-8 meter över havet. Vilken jävla grej! Jag var länge högst tveksam till genomförandet. Velade flera minuter och kanske grät jag också någon liten tår medan jag samlade mod, eftersom jag visste att fast jag inte ville så var jag tvungen att hoppa. Ibland är det bara så.

När Micke inte orkade vänta nedanför i vattnet längre utan hotade med att gå upp så hoppade jag. Någon var ju tvungen att fiska upp liket och ta hem till mamma och pappa.

Spoiler alert! Jag lever fortfarande.

torsdag, juli 20, 2017

Från ångest till succé

Jag verkar vara i någon form av form.

Igår simmade jag i Hellas med Human Ambition. Race pace heter passet som går varje onsdag kl. 18:30, och det är inte mer komplicerat än att man simmar en varvbana och får tid på ett, två eller tre varv. Varje varv är 1280 meter och enligt Micke motsvarar tiden på två varv ungefär vad man kan göra på Vansbrosimningen (plus/minus två minuter) och tre varv vad man kan göra på en Ironman.


Senaste simmade jag ett varv på tiden 21:49 och var himla nöjd. Målet igår var att slå den tiden, ända tills jag frågade Micke hur många varv han tyckte att jag skulle simma, baserat på att jag vill formtoppa till min kommande utmaning i Zell am see 27/8. Han sa: helst tre varv, men åtminstone två.

Jag fick ångest, en klump i magen och tappade helt sugen att simma. Det verkade så sjukt jobbigt, långt över min mentala kapacitet. Som tur var fanns det en timme eller två att låta det sjunka in, och givetvis slutade det med att jag simmade två varv. Man blir inte en bättre simmare av att fega ur, men inte heller av att ta sig vatten över huvudet.


Jag simmade riktigt, riktigt bra. Och jag var ändå nästan sist. Sjukt starkt gäng som var där igår. De första 500 gick skakigt, sannolikt för att jag då var i chock över hur snabbt alla drog iväg, och det påverkade min simning högst negativt. Sen lyckades jag hitta in i min lilla fokusbubbla och körde på i egen takt.

Första varvet gick nästan minuten snabbare än senast, 20:57. Ville lägga av då men fortsatte.

Vid Lilla holmen på andra varvet hittade jag superbra fötter som jag hängde fast vid. Släppte allt annat. Slutade bry mig om navigering, tempo och hur långt det var kvar, och koncentrerade mig enbart på att hänga på sulorna framför. Avslutade med en spurtstrid mot Anna in till bryggan.

Andra varvet gick på 21:51 och totaltiden blev jättefina 42:48. Enligt Garmin var det ett snitt på 1:42/100m. Och alltså, nästan långsammast i gänget. Vilken ynnest att få träna med så duktiga simmare!

onsdag, juli 19, 2017

Jag har simmat snabbt


Igår simmade jag svinsnabbt. Det var första passet på länge i bassäng (utan våtdräkt) och sådana pass brukar historiskt sett mest vara misär. Igår - ingalunda! Jag hade det stora nöjet att simma tillsammans med Fröken som behövde lite simspiration inför kommande swimrunlopp.

Antagligen var det därför jag simmade så snabbt, Hasse plockar alltid fram det bästa ur mig i vattnet. Jag försöker impa på honom och då tar jag i lite mer. Det är en av anledningarna till att han får axla det ärofyllda uppdraget att vara min tränare.

Gammal bild. Så här tomt är det bara en solig dag när någon har bajsat i bassängen

Exempel på min framstående simning igår är 3x100 fart 1-3 på 1:47, 1:42 och 1:35 samt 8x100 fart 3 start 2:00 där jag simmade första fyra med fenor på runt 1:25 och de sista fyra med paddlar och fenor på 1:18 ner till 1:14. Men det blev lite jobbigt där på slutet.

Blommor och lektyr

Dessutom fick jag blommor som tack för helgen i Hallstahammar och en väldigt spännande bok av Simfröken - "Peak: vetenskapen om att bli bättre på nästan allt". Ser fram emot att läsa den.

Den handlar om att ingen är begränsad till talang. Vi skapar själva gränsen för våra förmågor. Vart vi än vänder oss från idrott och musik till naturvetenskap och näringsliv finns människor som uppvisar extraordinära förmågor. Människor som vi gärna kallar särskilt begåvade eller talangfulla.

Men Mozart föddes inte med absolut gehör och Zlatan har inte kunnat luta sig enbart mot talang. Det handlar i stället om träning och övning och framför allt rätt sorts övning vilket K Anders Ericsson visat i sin banbrytande forskning. Så tiotusentimmarsregeln finns inte, stämmer inte.

Snygga, smarta och roliga

Efter bassängpasset bytte jag simväska till den för öppet vatten och drog till Sjöhistoriska där jag träffade krigarprinsessorna till höger i bilden ovan. Det är troligt att dessa kvinnor, var och en på sitt sätt, faktiskt är världens två skönaste brudar. Borde finnas någon officiell notering om det på lämplig plats?

Kanske inte riktigt taget vid Sjöhistoriska men... Foto: Micke Rosén

Målet med träningen vid Try Triathlon var att söka stök och hitta mitt inre Zen i simningen trots trängsel. Den här gången la jag mig mitt i fältet men inte heller denna gång var det särskilt trångt. Eller så blev jag bara inte störd.

Efter en stund hade jag helt fritt vatten rakt mot bojen, som jag sen rundade jävligt snyggt, och efter det fick jag feeling och sket i att trängas.

Fokuserade istället om att simma om en snubbe de sista meterna. Kände samma kraft i kroppen som jag gjorde i spurten på Vansbro tjejsim. Jag är så jävla bra. I största allmänhet och i vattnet i synnerhet. Slut på meddelandet.