torsdag, november 16, 2017

Vår Subaru Puh

Vi har köpt ny bil!

Mumin Claires treårskontrakt upphör sista november och hon kommer avsluta sin anställning hos oss då. För ungefär två veckor sedan köpte vi hennes ersättare:



Okej, det är inte exakt bilen i filmen vi har köpt, men den är väldigt lik. Ganska. Eller... lite.

Fast vår bil är vit och har fått det glamourösa namnet Vår Subaru Puh. Till vardags kallad Puh. Eller Tut, om man har hört fel och tror att det är det han heter.

Många tror att Subaru uttalas med långt a - Subaaaru. Det är väldigt fel. Det uttalas Subaru, med långt u - Subaruuu. Därför passar det så bra med namnet Vår Subaru Puh. Det rimmar. Du hajar?

Störst fördelar med Puh: 
man sitter väldigt högt
han känns pigg och lätt
takluckan ger en luftig känsla
det nyckellösa systemet funkar bättre
han piper inte för minsta lilla
rattvärme, älska!

Störst nackdelar med Puh:
han går inte på el
hans kupévärmare tar lång tid på sig
backluckan öppnas lite långsamt
han har ingen elektrisk kylare/värmare


Men på det hela taget är jag väldigt nöjd med vår nya kompis och jag hoppas att han kommer trivas hos oss. Jag kommer i alla fall trivas med honom, åtminstone så snart vi fått det skakiga ArtFex-hundgallret utbytt mot ett originalgaller från Mim (som vi från början trodde vi skulle få).

söndag, november 12, 2017

Årets Pappa 2017

Nu är det dags igen. Fars dag och avgörandet i en av de viktigaste tävlingarna som finns - Årets Pappa!

Men innan du läser vidare rekommenderar jag ett litet test på tio frågor för att se vad du egentligen vet om Fars dag. Klicka här.

Så. Har du gjort testet nu? Bra, då går vi vidare till resultatet i Årets Pappa 2017.

Juryns motivering:
Det är svårt att vara pappa. Att vara det biologiskt och juridiskt är en sak, men du blir bara en riktig pappa om du själv väljer det. Om du visar ansvar och engagemang. Om du är en naturlig del i ditt eller dina barns liv. Genom att se dina underverk växa, genom att glädjas och ta dig an deras utmaningar som dina egna. Att vara pappa är en investering i känslor, pengar och tid.

Årets Pappa har inte bara gått hela den vägen. Han har dessutom samtidigt själv utvecklats som människa. Tagit steg framåt, varit en fantastisk förebild, inte bara för sina barn utan för alla som har idrottsliga drömmar. På internet delar han med sig om sina med- och motgångar och inspirerar inte bara sina barn, utan tusentals läsare på sin väg mot en Halvironman.


Årets Pappa 2017: Pappa Göran

Badass! Årets Pappa 2006-2017. Daddy of the Decade 2015. 

Läs om tidigare utnämningar i tävlingen Årets Pappa här:

2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
2011: Pappa Göran
2012: Pappa Göran
2013: Pappa Göran
2014: Pappa Göran
2015: Pappa Göran
2016: Pappa Göran

fredag, november 10, 2017

I do what I want

Igår. Först ett pass med PT-Tompa. Eftersom jag haft denguefeber så har det blivit ett uppehåll på tre-fyra veckor från gymmet, och jag trodde i min enfald att jag skulle få en mjukstart.

Glöm. Jag nästan dog! Ville åtminstone kräkas.


Försökte hålla igång hemma efter passet och fördriva tiden tills det var dags att åka till Vårby och simma men det slutade ändå med att jag somnade i soffan, helt utsjasad.

På något märkligt vis så kom jag ändå iväg och det blev ett bra simpass med mycket benspark. Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag var glad över att slippa använda armarna eftersom de var så trötta att de knappt fungerade.


Hade verkligen sett fram emot att simma intervaller idag, men när jag vaknade var jag SÅ trött och den massiva träningsvärken i hela kroppen ett faktum. Efter lång sconesfrulle och fredagsmys med Reka i soffan tog jag internet till hjälp för att avgöra om jag skulle stanna i horisontalläge eller åka och köra.


SLÖFOCKAR!!! Man kan inte lita på någon nu för tiden! 73% röstade på vila och 27% på simning. Men jag är ju rebell. Gör som jag vill. Så jag simmade ändå. Tihi. Där fick ni.



Egentligen hade jag ju velat simma jättesnabbt och bra idag, men jag valde att släppa förväntningarna och acceptera rådande omständigheter. Det fick bli vad det blev. Och det blev helt okej.

De första 8x100m gick på 1:40 och det är jag nöjd med. Följande 8x100m med paddlar dolme på 1:34 var däremot ingen jättesuccé. Vid det laget hade mina armar checkat ut igen och jag kände mig helt kraftlös.

Men so be it. Nu är jag värd såväl vila som vin och choklad.

torsdag, november 09, 2017

Jag är badass


Igår var jag bra! Jepp! Veckans andra pass från Simfröken Hasse bestod av totalt nio tvåhundringar med ganska lång starttid. Och jag simmade som en chef.

4x200m ss @4:15 - 3:20 (1:40/100m)
3x200m pd @4:00 - 3:04 (1:32/100m)
2x200m pf @3:45 - 2:43 (1:22/100m)


Jag tror att anledningen till att jag kände mig så nöjd var att jag läste ett gammalt blogginlägg där jag simmade tvåhundringar på över fyra minuter. Och för att 3:20 var mitt rekord på samma distans för 1½ år sedan. Då maxade jag och var helt färdig efteråt. Igår hade jag full kontroll. Simmade starkt men utan att det blev överjävla jobbigt.

Och de set där jag hade redskap var ju bara allmänt skitsnabba.

Imorgon blir det bonushundringar, 2x(8x100m) @2:00. För att det är kul och för att jag kan. Målet är att våga utmana lite och jag tänker att det inte gör så mycket om jag tappar tempo på de sista. Vill hitta min gräns och helst gå precis över den. Men vi får se hur det känns imorrn.

lördag, november 04, 2017

Verkar opåverkad


Episk lördagsmorgon i Vårby, check!

Imorse inträffade en incident på morgonpromenaden som fick mig ur balans, och jag är glad att jag ändå kom iväg till träningen.

Under morgonpromenaden blev Reka påhoppad av en hund som kom springande i full fart ut ur en trädgård. Det har hänt en gång förut med en annan hund i grannskapet och det satte djupa spår i Tratty. Risken är att morgonens händelse också gör det. Själv blev jag både arg, ledsen och rädd.



Pontus var chef för träningen idag och passet vi fick simma var lättsmält och roligt. Tiden gick fort och jag var förvånad att vi fick ihop 3750 meter. Det kändes mycket kortare.

Min form verkar helt opåverkad av senaste tidens mjältbrand för jag simmade väldigt bra idag också.

4x(4x100m) @2:00
ss: 1:39/100m
pd: 1:30/100m
f: 1:26/100m
pf: 1:19/100m


Jag simmade på bästa banan med Theresia, Rex och Elin och vi höll lagom mycket vila. Skönt när det inte känns stressigt mellan intervallerna som inte har starttid.

Fick beröm för min teknik men Pontus tyckte att jag skulle försöka använda benen mer, och hålla en jämnare rytm i bensparken. Det kändes bra när jag gjorde det, men blev väldigt jobbigt.


Avslutade med dunderfrulle på Finefoods med Rex och Kajpen. Som sig bör.

fredag, november 03, 2017

Jag är tillbaka!

Nu är jag äntligen frisk och har simmat tre dagar i rad! Bu för Ebola! Hurra för att må bra!


Idag simmade jag äntligen min 800-ing på tid för simfröken Hasse. Jag var så jäkla taggad på att köra den för ett par veckor sedan, innan jag gick och blev sjuk. Idag var jag visserligen också taggad, men jag vågade inte ha några förväntningar. Självklart blir formen påverkad av två veckor med mässlingen, tänkte jag.

Jag har tidigare haft svårt med tidtagning, blivit väldigt nervös och fått massor av prestationsångest, men inför dagens utmaning fanns inget sådant. Kanske för att jag inte har blivit klockad på distansen tidigare, så det fanns inget att bevisa. Ingen tid att slå.

Men oavsett känslorna innan så tycker jag egentligen nästan alltid att det är roligt att simma på tid. Det är ju ett kvitto på var jag befinner mig just idag. Och perfekta förutsättningar finns ändå så sällan.


Jag är SVINNÖJD med min insats. Är osäker på om jag kunnat simma bättre även om jag varit frisk de senaste två veckorna. Snittet blev 1:44/100m med en jävligt snygg negativ split.

Koncentrationen var lite si så där under uppvärmningen men jag höll bra fokus på 800-ingen, förutom efter typ 500m när det läckte in lite vatten i ena glasögat och badmössan började glida långsamt uppåt.

Så. Nytt PB på 800m: 13:55,5. Yay Sofia!


Med facit i hand var det alltså inte en så dum idé att, trots det väntande PT-passet, åka och simma med Human Ambition i Vårby igår kväll. Vi var inte så många, bara jag, Rex och Pappan. Och så Karin som konstnärlig ledare på kanten förstås.

Det var dessutom Sofia-å-Thomas-dagen igår, eller internationella siamesiska T-Rex-dagen som den också kallas. Den firas bäst genom simning. Jag tror att Karin hade haft lättare att undervisa en förskoleklass än oss igår, men hon lyckades ändå peta in tekniktips för både min benspark och slutet av draget. Mycket bra.


Nämnda Karin var även med under min fabulösa come back i bassängen i onsdags. Vi simmade i Vilundabadet och vi var grymma. Hade valt ut ett pass som såg enkelt ut. Mest teknik och lugna distanser, förutom 2x(8x25m) @0:50 i fart 4. En sammansatt och en med fenor och ingen av dem var så värst jättelätt alls. Men onsdagens fart 4 var snabb, tuff och jämn, och då blir det inte lätt. Men det är då det händer.

lördag, oktober 28, 2017

Könsord! *#@F}Q&


Den här sjukdomen jag har kan dra åt helvete. Ena dagen mår jag helt bra (igår) nästa mår jag helt dåligt (idag).

Jag skulle simma imorse. Äntligen frisk! Vaknade av alarmet klockan 05:30 med lite tjock hals. Tänkte att det bara var en smula helt vanligt nattslem som kloggat igen strupen, optimist som jag är.

Gick upp, åt frukost, promenerade Reka i regnet och försökte förtvivlat bortse från vad jag redan från början visste - att jag inte var i form för träning.

Jag har inga problem att träna om jag är lite snorig, lite allmänt låg eller bara lite osäker. Men jag tränar aldrig när jag har känningar i halsen eller när jag blir yrslig i bollen bara av att gå promenad.

Bums i säng och fortsätta vilan. DET HÄR SUGER!!! Klo.

tisdag, oktober 24, 2017

Svårt drabbad av ohälsa

Jag har drabbats av hosta. Eller tuberkulos, spetälska, difteri och ebola. Det är lite oklart, men jag har hostat i en vecka och börjar bli förbannad. Det får räcka nu!

Ohälsan har inte inkluderat någon traditionell förkylning eller på annat sätt nedsatt allmäntillstånd, mer än den irriterande själva hostan. Vilket visserligen är illa nog, eftersom det är ansträngande att försöka flämta ut sina inälvor. Ingenting verkar hjälpa. Jag har provat piller mot torrhosta, slemhosta och sugtabletter av islandslav. Te med honung och att sova med halsduk. Vila och promenader.

VA FAN!


Igår provade jag något lite mer okonventionellt - att simma. Jag har för att inte utmana ödet hållit mig från träning en vecka, men det får finnas gränser. Om det ändå inte hjälper att ta det lugnt kan jag lika gärna röra på mig.


Simmade det här lilla passet, fast med 25:or i fart 3 istället för 4. Det var trivsamt och gick ganska långsamt. Den fina formen jag boostade under Mallis känns dock helt väck.

Och imorgon har jag ett inbokat PT-pass med Hasse som jag sannolikt inte kommer köra. Doh.

Testserien den här gången består av en 800-ing på tid, och jag har verkligen sett fram emot den. En så lång distans har jag aldrig blivit klockad på i bassäng tidigare, och det ska bli så roligt! Men för att det ska vara roligt så måste jag vara helt frisk, annars blir det bara pannkaka. FAN RÅ!!!

måndag, oktober 16, 2017

Fock noo!


Trots en veckas simester med många meter i bassängen ville jag inte missa lördagsmorgonens träning i Vårby. Fock noo.

Jag åkte dit med inställningen att det fick gå hur som helst. Jag var sliten men blev det överjävligt kunde jag ju alltid korta ner eller chilla lite extra. Simma med fenor. Whatevaaa...


Passet bestod av uppvärmning samt tre block av 8x100m tröskel, med olika starttid. 2:10 på första och sista och 2:00 på den andra.


Uppvärmningen gick lite segt  och jag övervägde att köra alla hundringar med fenor, men sen sansade jag mig. Istället blev det sammansatt på första, paddlar och dolme på andra och fenor på tredje.

Planen var att simma de första på runt 1:45, vilket är långsammare än vad jag borde kunna göra på en sån serie med den starttiden, men jag ville vara snäll mot mig själv. Post-simester. De landade på 1:42/100m. Perfekt.

Alla åtta med paddlar och dolme gick som en klocka på 1:29/100m och fenor ojämnt men med en negativ trend. Första landade på 1:27 och därefter droppade jag en eller ett par sekunder på varje, ner till den sista som gick på 1:16.


Avslutade med macka, bulle och snack på Finefoods, as per usual. Det var jag värd. Är väldigt nöjd med simningen och passet var roligt.

torsdag, oktober 12, 2017

Sofias simester - dag 5


Solen går ner och simestern närmar sig sitt slut. Vilken bra vecka det har varit! Och vilket trevligt och genomtänkt upplägg på ett träningsläger, om jag får säga det själv.

Det enda jag kan anmärka på är att resan var lite för kort, men till mitt försvar så visste jag ju inte hur utfallet på denna Virgin Tour skulle bli. Det hade lika gärna kunnat bli fiasko med gråt, hemlängtan och tandagnisslan.

Tur att jag ska tillbaka till Mallis igen om bara fem veckor. Då är det också en simester, men inte ensam utan med tuffa, snygga, sköna simpisbrudarna.


Dagens schema var gediget. Mycket att stå i. Tuppluren mitt på dagen var välbehövlig.

Överkoppen kändes fortfarande sliten och dessutom var barfotapromenaden till stan igår jättedålig för min inflammerade sena i foten. Så ont som jag haft idag har jag inte haft sen det blommade ut för ett år sedan. Känns skit faktiskt. Har linkat omkring som en skadeskjuten fågel hela dagen.


Morgonpasset var bara 1200 meter och avklarat på drygt 30 minuter, så redan där låg jag före schemat. När jag kom till relaxpoolen 09:30 var solsängarna fortfarande blöta efter natten. Upprörande! Fyllde i en kränkthetsrapport och torkade av efter bästa förmåga.


Jag var riktigt trött och omotiverad inför dagens, och veckans, sista distanspass. Jag övervägde att skolka men insåg hur mycket jag skulle ångra mig. Fast jag ångrade lite att jag simmade också. Det var någon Pellejöns (tydligen jag själv?) som hade lagt in 1100 meter benspark som ett hejdundrane fyrverkeri till avslutning på veckan. Doh. Kramp.


Jag har under simesterns fem dagar simmat 22 500 meter. Inte alls konstigt att jag känner mig en smula sliten. Lägg till två pass styrketräning och minst en timmes promenad varje dag.

Eftersom jag har varit min egen simtränare har jag själv fått försöka hitta och ta mig an mina svaga punkter. Områden jag anser det finns förbättringspotential inom är:
  • riktning, jag kan bli lite svajig ibland
  • balans, armar och en flyger hit och dit för att kompensera
  • frånskjut, jag slarvar med min streamline 
  • benspark, kunna använda benen när jag simmar fort



Till middag serverades tapas och det blev en värdig avslutning på veckan. Har varit skönt att kunna äta på hotellet varje kväll och jag har inte känt mig särskilt besvärad över att vara ensam. Fast ibland har jag saknat sällskap.

Ja. Detta om detta. Imorgon åker jag hem. Min transfer kommer 06:55, fyra timmar innan flyget går. Det är i så god tid att jag blir stressad. Puss, hej.

onsdag, oktober 11, 2017

Sofias simester - dag 4


Vilket avkopplande upplägg på simesterns fjärde dag! Det kändes i alla fall så. Träningsvärken i armarna släppte lite under natten och efter en kort sängyogasekvens kände jag mig hyfsad inför morgonens intervallpass i bassängen.


Jag simmade ändå inte speciellt bra. När jag simmar tröskelintervaller vill jag ha känslan av att det är starkt och kontrollerat. Kanske lite vackert. Idag kändes det mest som jag vevade hetsigt. Var inte jättenöjd med tiderna heller.

När jag var klar och klev ur bassängen stod Hökarängens slalomklubb på kanten. Nej... det gjorde de förstås inte. Men det stod ett gäng SJUKT häftiga triathleter där och värmde upp med snoddar, små baddräkter/brallor och vilt fäktande armar. Bästa svängen Hökarängen! Tydligen hade en av dem vunnit ITU World Championships 2016. Mario Mola.


Sen körde jag slalom mellan barnfamiljerna för att komma till frukosten, slalom mellan tusen barn för att hämta bröd och yoghurt och slalom till lugnet vid vuxenpoolen. Man måste vara förstående och tålmodig när man är omringad av miniatyrer som går i sina egna tankar. När som helst kan de byta riktning eller kasta sig på marken för att plocka upp en blomma. Eller bara sätta sig ner och gråta. De är väldigt stokastiska.


Sen promenerade jag 5 km längs stranden in till Pord d'Alcudia. Wow, vilken grej. Människor! Kan vi prata om människor?

Människor ser väldigt olika ut. Under de totalt två timmarna jag promenerade tur och retur till stan så tror jag att jag såg alla tänkbara sätt en figur kan se ut på. Generellt är folk ganska osexiga.

Men det var också jävligt härligt att se hur folk rockade sina bikinis, från hubbabubbabrudar till kraftigt överviktiga medelålders kvinnor från Säffle. Eller Brighton. Eller någon annanstans.


Själv kände jag mig rätt bekväm med att promenera i min bikini i rådande sällskap. Dessutom var det jättehärligt att gå i värmen längs strandkanten med fötterna i vattenbrynet.



Jag hade ett mål med min utflykt; restaurangen som serverade schyssta hamburgare och jättebra sangria som jag besökte med Team Snabbare i våras.

Burgaren idag var mest ett torn, men sangrian gjorde mig inte besviken. Väldigt bra.

Sen gick jag tillbaka längs stranden, där människor fortsatte att vara människor. Satt i solen i rökte och tyckte livet peakde. Jag kände mig superior.


När jag kom hem till hotellet insåg jag att det borde stått styrketräning på schemat idag. Men orka liksom. Hade trots allt simmat en timme och promenerat två. Jag konsulterade Kajpen och hon sa gå. Rex sa att jag skulle fortsätta vara rebell. Men någon måtta får det vara, så jag gick till gymmet och rev av 30 minuter. Sen var jag slut som människa. Då tog jag en bild av taket.

Kvällen var skit. Godnatt.

tisdag, oktober 10, 2017

Sofias simester - dag 3


Jag har sjukt mycket träningsvärk i överkroppen. Igår körde jag några trx-övningar i gymmet som jag inte gjort på länge. Vilket smartskaft jag är. Verkligen.

När jag vaknade kändes mina armar helt oanvändbara, men jag lommade ändå snällt bort till poolen för att köra 1200 meter teknik innan frullen. Träningsvärken släpper säkert då, tänkte jag optimistiskt.


Det gjorde den inte. Hade storslagna planer på att promenera in till Alcudia, dricka en sangria och kanske köpa någon onödig klänning eller så idag. Men så var jag så jävla trött efter frukosten... och solen sken återigen från en klarblå himmel. Relaxpoolen låg blank och stilla. Träningsvärken värkte.


Så jag parkerade mig vid poolen och rörde mig inte på hela dagen. Bra val. Jag gör som jag vill, jag är en enhörning bland hästar. En sann rebell!

Och jag ÄLSKAR att fläka ut mig i solen, läsa en deckare med tunn story, svalka mig i vattnet när jag blir överhettad och kanske slumra till lite grann då och då.


Såg inte fram emot eftermiddagens distanspass. Inte alls. Orkade ju knappt röra armarna ens utan vattenmotstånd! Men jag kom igång och sa åt mig själv att skärpa till mig, och då gjorde jag det.

Jag har simmat nästan 15.000 meter under simesterns första tre dagar, så det är inte konstigt att jag känner mig lite trött. Och därför var det heller inte konstigt att jag ställde mig frågan "varför gör jag det här" mer än en gång under min första femhundring idag.

Jag fick inget bra svar. Egentligen inte ens ett dåligt. Men jag tror att jag tycker det är kul.


Sen åt jag den godaste middagen Viva Blue hittills har presterat. De la in en stöt på min absolut svagaste punkt och serverade revbenspjäll och majs. Då är jag inte svår. Det fanns dessutom massor av goda grönsaker. Och jag nöjde mig med att smaka på ett par syntetiska desserter.

Annat var det igår.

Igår kväll spårade det ur. Först blev jag helt oplanerat salongs. Ett oskyldigt glas vin på rummet "after pool" följdes upp med ett complimentary glas cava vid ankomst till restaurangen. Beställde in ytterligare ett glas rött till maten och fick en hink! Där, i det mest kritiska läget, upptäckte jag att det fanns smågodis på dessertbuffén. Och chokladfontän. Det gick ju inte så värst jättebra för mig... det gjorde det inte. Jag mår fortfarande illa.

Ps. Emelies tips funkade! Paddel som ryggsmörjare. Fick bara lite panik av kladdet på den efteråt.
Ps2. Nu förstår jag varför folk köper så stora paddlar.

måndag, oktober 09, 2017

Sofias simester - dag 2


Att jag valde en simester som första resa på egen hand var ett högst medvetet val. Det berodde främst på två saker:

1) Jag ville ha ett syfte med resan för att göra ensamgrejen lättare.
2) Jag mår bra när jag rör mig och jag tycker det är roligt att simma.

Att ha ett dagsprogram, om än så blygsamt som det här, gör att tiden känns organiserad och att jag får något att förhålla mig till. Jag tycker om att ha saker att förhålla mig till. När jag vet vad som förväntas av mig fungerar jag allra bäst. Men så kanske alla är.

5 st sammansatta @ 4:00 / 5 st med paddlar + dolme @ 3:45

Idag hade jag bara ett planerat pass i bassängen - intervaller med en huvudserie på 10x200 meter. Jag var svintrött i armarna när jag värmde upp. Inte konstigt kanske, eftersom jag fick ihop hela 6000 meter igår, men då kände jag mig å andra sidan väldigt pigg efteråt.

Kom i alla fall igång och tog mig genom passet. Är nöjd med mina tider. De står sig okej mot hundringarna med Hasse senast, och med piggar armar borde jag kunna kapa ytterligare ett par sekunder.

Stark, svettig, glad

Efter simpasset gick jag direkt till gymmet. På 45 minuter jobbade jag mig genom ass, höfter och ben. Även överkroppen fick sig en liten tilltvålning.

Avslutade med en kort yogasekvens. Jag och yogan har glidit isär senaste tiden. Den påminner mig allt för mycket om den jobbiga våren och sommaren. Då var den en ventilationskanal, men på senare tid har den bara väckt jobbiga minnen till liv, så jag har inte velat.

Idag tog vi ett steg mot försoning. Vi gillar ju varandra. Det var skönt att ses.


Sen blev det poolhäng hela eftermiddagen. Åt en provisorisk tapasbricka, läste och jobbade lite. Under morgonträningen var det molnigt och på gränsen till kyligt, men nu sken solen från en klarblå himmel.


Jag har inga som helst problem med att vara själv. Det är skönt att vara ensam med bara mina egna viljor att ta hänsyn till. Känner mig nöjd, glad och avslappnad.

Men jag saknar Jonas. Även om den här simestern hittills känns helt fab så önskar jag nog innerst inne att han hade varit med. Han är fin att prata med.


Nästa ensamsegling ska jag ha med mig en ryggsmörjare. Du fattar vad det är, eller hur? Allting finns på Internet.

söndag, oktober 08, 2017

Sofias simester - dag 1


Så. Jag är alltså på Mallis. Bara jag, liksom. För första gången (i mitt förvisso ännu inte så långa) liv har jag rest utomlands ensam. Jag är jättemodig. För att göra det mindre läskigt valde jag en för mig välkänd plats och ett välkänt hotell. Som trygghetsnarkoman gäller det att gå varsamt fram.


Flygresan gick bra, men transferbussen från Palma tog aslång tid och jag fick se större delen av nordöstra Mallorca på vägen. Mitt hotell, Viva Blue i Platja de Muro, var ett av de sista stoppen.


Det första jag gjorde efter incheckningen var att inhandla livsnödvändigheter - vin och vatten. Sen ringde jag mamma. Det kändes väldigt bra att höra om regn och mörker hemma, när jag stod i ljuset på min balkong i shorts och linne och tittade ut över poolområdet.

Tanken med min resa är inte att det ska vara semester, utan simester. Jag är här för att simma, även om jag förstås räknar med att även hinna få nödvändig dos sol, liggandes utfläkt i horisontalläge vid relaxpoolen. Någon liten utflykt blir det kanske också. Och soluppgångar, promenader och sangria.


Söndagens program såg ut så här. Ett mycket lyckat upplägg. Jag har haft en väldigt bra dag. Fast jag skippade lunchen, pga mätt, pga jättemycket frukost, pga fanns BÅDE pannkakor och Belgiska våfflor och jag åt det.


Morgonens teknikpass på 1600 meter var både intressant och givande. Det kryllar av barnfamiljer här, men träningspoolen verkade inte locka före frukost. Hade den helt för mig själv.

Värre var det under eftermiddagens distanspass, då bassängen agerade kombinerad träningspool för vuxna och plaskdamm för barn. Jag fick i alla fall egen bana utan att behöva bli arg tant.

Simmade väldigt dåligt. Var inte direkt trött men hade en usel känsla. Var otålig, stressad och brottades med kramp i tårna och ena vaden under 2/3 av passet. Dessutom var det sjukt varmt i vattnet. Jag tycker sällan det är ett problem, men jag kände mig sous vide-lagad efter nästan två timmar i blöt.


Resten av dagen låg jag vid relaxpoolen och slumrade. Och läste. Och jobbade. Även chillområdet hade jag helt för mig själv hela förmiddagen. Barnfamiljerna verkar vara lite sega i starten, men inte särskilt kvällströtta. Igår var det nån irriterande barnshow med Bufo and friends som höll på långt efter läggdags! Vafalls!


Den enda nöten jag inte lyckats knäcka än är hur man på ett vettigt sätt smörjer in sig själv med solkräm på ryggen.