lördag, december 10, 2016

Heartbeat heroes


Jag har under större delen av hösten simmat Human Ambition-passen i Vårby med fenor för att avlasta diskbråcksarmen och bygga självförtroende. Sedan ett par veckor är jag så gott som återhämtad, men jag har ändå fortsatt med fenorna, mest för att det är roligt att vara snabb.

Efter PT-passet med Hasse igår pratade vi lite om användandet av hjälpmedel i allmänhet och fenor i synnerhet, och då föreslog han att jag skulle simma insim, allt löst och eventuellt avbadet utan fenor, och att jag kunde lägga in hjälpmedlen i längre serier istället, för att kunna pressa ut mer mot slutet.


Huvudseriens upplägg idag med 3x(8x75 f3 + 8x25 hård/lös) passade perfekt för det:

Första varvet körde jag sammansatt (start 1:45, ca 1:16 (motsvarar 1:42/100m)).
Andra varvet med paddlar och dolme (start 1:45, ca 1:12 (motsvarar 1:36/100m)).
Tredje varvet med fenor (start 1:30, ca 1:07 (motsvarar 1:30/100m)).

Jag var nära att ge upp efter de två första 75:orna, men sen lossnade det och allt som allt tycker jag ändå att det gick finfint!


Under andra varvet fick jag dessutom ytterligare en gadget av Micke, en mojäng med en kula i som sa plipp varje gång jag roterade höften. Fick jag till en snärtig rörelse kom plippet nästan omedelbart och om jag roterade långsamt så kom det med lite fördröjning.

Jag var som en liten klickande delfin under vattnet. Om mojängen förbättrade min höftrörelse ska jag låta vara osagt, men jag fokuserade i alla fall på det partiet lite mer.

fredag, december 09, 2016

Det fortsätter droppa...

Jag kan inte säga annat än att det här har varit en förjävlig vecka, men att jag har gjort vad jag har kunnat för att silvertejpa ihop mig själv. Och försökt se positiva saker:
  • Jag är här, jag är nu, jag är jag.
  • Jag har fina vänner som jag kan prata med och som bekräftar mig.
  • Jag kan inte vara stilla och får således väldigt mycket gjort.
  • Hur ont det än gör i mig så kan jag fortfarande ge kärlek till andra.
Och så har jag simmat. Tack gode Gud, vars trossamfund jag förvisso har lämnat, för simningen!


I måndags hade vi vikarie på simskolan. Hela gruppen stod som fågelholkar när Roger berättade att vi efter insimmet skulle köra 100m medleybenspark, men vi tog oss fnissande igenom det. Ish.

Sen fick vi göra teknikövningar i fart 1-3, vilket också var nytt men väldigt intressant.

Slutligen skulle vi ösa på 200-150-100-50 meter med ett antal snabba 25:or emellan. Det gick sådär. Dels var jag trött i armarna och ganska långt från mental toppform, och dels kände jag inte att jag synkade riktigt med vikariefröken på den här delen. Hade kanske funkat under andra förutsättningar.


Det planerade tisdagspasset frös inne men i onsdags åkte jag till Vilunda och körde igenom 6x(4x75 meter) med olika teknikteman. Var fortfarande seg som en kola i vattnet men jag utförde mitt pass och är nöjd med det. Kunde inte lägga ribban högre under rådande omständigheter.


Idag simmade jag ett PT-pass för Bäst-Hasse. Uppvärmning, 4x50 fart 1-4 och 4x100 start 2:15. Tider och antal armtag enligt ovan, bakom den mörka slöja som idag får illustrera hur jag känner mig.

Är nöjd med vad jag presterade och efter passet mådde jag, som alltid, så bra jag bara kan. Trött av träning ser jag den helhet som är mitt liv och det är inte så dumt trots allt.

måndag, december 05, 2016

När livet ger dig citroner...


... gör lemonad. Tills du drunknar i citrus och inte kan andas längre. Den där droppen finns alltid.

Min bägare har varit rätt fylld hela hösten. Jag har kämpat med min positiva attityd, slagits mot vilda ninjor för att hålla humöret uppe. Fokuserat överdrivet mycket på alla små ljusglimtar för att framhäva dem mer. Varit tacksam för allt jag har och inte har. Lyft fram sånt som får mig att må bra.

Men med mörker och höst och löpvila och Trump och överbelastade senor och relationer och för lite sömn och Skanstull och diskbråck och mormor som ramlat och Vasalundshallen och jobbet och sjukgymnastik och press och formgjutna sulor och tröstätande och piller och rasister och flyktingar och stress och snökaos och den där lilla, lilla droppen...

Och det jag känner är att jag aldrig någonsin räcker till, hur mycket jag än försöker.

---
Visst är det roligare när bloggen handlar om simning. Jag återgår till det inom kort. 
Mina krascher brukar vara korta och kärnfulla. Tror jag har gråtit klart nu.

söndag, december 04, 2016

Stor volym


Jag längtar till helgen för att jag vet att jag ska få simma mycket då, men sen när det väl är helg och klockan ringer 05:30, utan time for snooooze, så känns det liksom inte alltid jätteenkelt att förstå den där längtan.

Idag var det Johan som höll i passet med Aktivitus/Human Ambition/Race and Shine i Vasalund.

De som kände sig fulländade i sin simning skulle välja bana 1-2 och de som behövde jobba med tekniken skulle välja bana 4-5. Jag valde bana 3 och hamnade i ett ingenmansland, bortglömd av simfröken.


Det gjorde dock ingenting. Jag körde igenom passet med äckelpositiv och peppig inställning, trots att det inte gick bra alls. Hade dåligt tempo, var sjukt trött i armarna och saknade helt flyt i allt utom simningen i fart 1. Fantastiskt att jag lyckades hålla så bra attityd!

Den senaste månaden har jag simmat ihop ungefär 65 km (sjukt!) så jag tänkte att det är i sin ordning att jag börjar bli lite trött i både kropp och huvud.


Eftermiddagen bjöd på en klump i bröstet som jag (tror att jag) hanterade med strutsmetoden, en gammal goding som aldrig fungerar särskilt bra. Klockan åtta stod jag ändå i Vårby med min färgglada zebrarandiga badis och ett leende på läpparna. Insidan avstängd.

Det känns som att jag var helt oseriös hela passet, men egentligen var det bara på slutet. Lili blev petad från konstsimslaget, Anki steppade upp och Karin är vår nya stjärna. Typ så.


Innan det spårade simmade jag ändå helt okej med tanke på känslan jag hade imorse. Och jag maxade en 50:a på under 40 sekunder (39.8) för första gången på vad som känns som väldigt länge. Tar med mig det i alla fall.

lördag, december 03, 2016

Konstsim som Lili & Sussie


Jag kände en liten svacka i motivationen på passet imorse.

Wait... WHAT? Jo, det är sant.

Kanske hänger det ihop med att jag fick för lite sömn i natt, eller så är det bara omöjligt att hela tiden vara så inspirerad som jag oftast är. Det var någonstans under teknikdelen som jag kände att mitt attention span tog slut.

Idag delade jag bana med Direktör'n och när jag ledsnade så sa han bara att jag skulle skärpa mig. Så då gjorde jag det. Värre var det inte. Sen tvingade han mig (jag kände iaf en klar hotbild) att simma 400-ingen och de sista 16x25 utan fenor.



Tyvärr kände jag till och från av mitt vänstra skulderblad idag. Vet inte varför, men det dök upp ett par gånger under passet. Funderade på om jag borde lagt av då, men sen försvann det igen och då fortsatte jag. Nu känns ingenting.



Avslutade med att simma konstsim. Med nämnda Dirre, två armtag/sida. Jävligt snyggt om jag får säga det själv. Nästa vecka kör vi blommiga badmössor, stjärnformationer och elegant sträckta vrister.


På fikat efteråt (som Johan inte deltog i, varför jag tog besluten åt oss) bestämdes att vårt konstsimlag ska vara Lili & Sussie, och att Stina ska vara med (fast lite i bakgrunden) som Anki Bagger med blå tights. Såhär i efterhand är det en smula obegripligt hur vi tänkte, men just där och då kändes det oerhört rimligt. Karin mumlade något om endorfiner och att vi inte fattade själva att vi var post-simhöga.

fredag, december 02, 2016

Mösspåtagning


Om det inte är helt uppenbart varför jag ser så intelligent ut så är det för att jag försöker sätta på mig badmössan genom att fylla den med vatten och släppa den på huvudet. Som man gör...

Det funkade inte. Däremot kunde jag simma igenom större delen av dagens teknikpass hyfsat fokuserat.

På slutet hade jag fyra blygsamma 75:or med starttid 1:30 och där tappade jag det. Hade inte alls samma starka, effektiva känsla som i måndags. Istället var det som att jag vevade, ålade och tog i utan att det gav särskilt mycket. Hade hoppats lägga dem på 1:15 men slutade på 1:17, 1:18, 1:18 och 1:19. Och jättejobbigt var det.

Detta om detta.

torsdag, december 01, 2016

Babsan goes yttepytte


Jag fick blått hår på bilden för att framhäva min färgglada baddräkt lite extra. Den är ny, den är jättepiffig, den har tyg som nästan täcker rumpan och den har superfin rygg. Love it. Ska aldrig simma i någon annan. Ska försöka komma över en Babsanperuk också.

Igår drog jag och min överlastade peppryggsäck till Vilundabadet för att simma 1900 meter. När jag började få hjälp av Simfröken med träningen var det här längden på mina distanspass. Då var det mäktigt, nu känns det nästan löjligt yttepytte.


Jag hade alldeles för roligt för att vilja sluta simma. Härlig känsla, precis så ska det vara!

Tyvärr försvann lite av min koncentration i all glädje och tankarna vandrade mer än vad de borde ha gjort. Jag njöt av lugnet i simhallen, av att ha egen bana, av att jag var ett med vattnet, av färgerna i min baddräkt, av att få följa klockan på väggen, av att simma med fenor, av att simma utan fenor, att voltvända osv, osv...

Allt detta medförde mindre fokus på höft, glid, grepp, huvud, bredd och sånt jag borde tänkt på. Sånt som faktiskt är viktigast av allt. Jag tar med mig alla positiva känslor och steppar upp koncentrationen på nästa pass.

tisdag, november 29, 2016

Två månader sedan diskbråcksutbrottet

Det har idag gått på dagen två månader sedan mitt diskbråck presenterade sig. Och äntligen börjar det lossna i simningen. Styrkan i vänsterarmen återvänder och jag äter inte längre några mediciner. Jag vill skrika av lycka!

Jag märker på min reaktion nu att det har varit (är?) en big deal det här med att inte kunna simma i samma tempo som tidigare, trots att jag försökt hålla en positiv inställning. Känner mig så lättad nu.

Min bästa spark i röven är bekräftelse. Att se förbättringar och få lön för mödan. För hur stort engagemanget och motivationen än är så får jag inget gratis. Klart att det ibland är lite tufft att träna så mycket och ofta. Men när resultaten kommer, som igår, är det alltid värt det!


Igår var det hundringar på schemat i simskolan. That's right. Precis som i söndags morse, fast hälften så många och kortare vila. Efter lite härligt hetsande från Tom-Tom-Tommy landade jag i att köra 6x100m start 2:15.

Jag var så jävla bra! Simmade på 1:40, 1:39, 1:38, 1:40, 1:38 och 1:39. Fatta vad grymt!

Precis efter diskbråcksutbrottet hade jag svårt att simma en (och orkade definitivt bara en) hundring på under 2 minuter. Sen har det långsamt förbättrats och nu börjar jag plötsligt närma mig min forna glans.

Tempot under mina hundringar - tredje längden långsammast

Givetvis finns fortfarande utrymme för förbättring:

  • Jag kan våga trycka på ännu mer
  • Jag kan fokusera på tredje längden och hur jag ska ta mig förbi det mentala hinder som gör att den alltid går långsammast
  • Jag kan fokusera mer på höften 
  • Jag kan bredda draget, hålla ihop fötterna och ner huvudet

måndag, november 28, 2016

Motivationstips för simning


Jag har en till synes ändlös brunn med motivation för simning. Just nu öser och öser jag ur brunnen men den visar inga tecken på att sina.

Saker som motiverar mig är:

Simkompisar
Jag har mitt träningsgäng i måndagsgruppen på Medley som solid bas. Och även om jag inte längre tränar särskilt ofta med Maria och Theresia så ser jag dem som mina närmast sörjande i bassängen. Mest motiverande just nu är dock alla nya simpisar jag fått av att börja simma med Human Ambition. Såna som hetsar mig att trycka på lite mer och simma lite längre, lite snabbare, lite oftare.

Komplimanger
En snabb-grabb på morgonpasset i söndags var imponerad av min streamline och sa att jag var en halv kroppslängd före honom i frånskjutet och att det var grymt. Sånt gör att jag växer. Eller random dudes som hänvisar till mig som proffs. Eller när någon byter bana (eller ber mig byta, som Karin) för att jag är påstått (för) snabb. Heja!

Välanpassade träningspass
Pass som i söndags morse. Pass som de jag får av Hasse. Utmaningar som ger självförtroendet ett rejält lyft och får mig att vilja svinga mig runt lyktstolpar och sjunga för full hals efteråt. Som får mig att tänka att jag nog faktiskt, trots allt, är bäst i hela världen.

Tekniktips
Lika frustrerande det är att inte veta hur höftsnärten jag letar efter känns, lika inspirerande är det att ägna pass efter pass, meter efter meter, timme efter timme åt att leta efter den. Jag suger åt mig av alla tips jag får och gör vad jag kan för att förbättra min teknik. Vissa saker verkar aldrig förändras, andra går steg för steg åt rätt håll. Älskar att se mig själv simma och hitta saker jag kan korrigera.

Engagemang
När människor engagerar sig i min simning blir jag peppad. När jag får ett meddelande från Micke som säger att vi ska få ordning på min höft, när Hasse ger mig tider att simma på som han förutsätter att jag klarar eller när någon klappar mig på axeln i vattnet och säger att nu jävlar, nu gör vi det här. Sånt får mig att hoppa jämfota av iver.

Konsumtion
Jag har alltid plats för en baddräkt till. En för varje tillfälle, varje sinnesstämning och varje färgmatchning. Internet är livsfarligt och det enda som räddar mig från fördärvet är att jag har en stabil bakdel som inte kommer till sin rätt i baddräkter med minimala stjärtstycken.

Ja, detta om detta. Om inte ovanstående är tillräckligt så har jag skrivit en artikel i ämnet för Medley - Så tar du dig ur motivationssvackan - som du kan läsa. Står ungefär samma sak där.

söndag, november 27, 2016

SSS - Supersimsöndag

Jag gjorde motsatsen till att försova mig imorse. Vaknade innan klockan hade ringt och klev upp, för att sedan inse att det var två timmar tills jag skulle åka och simma. Övertaggad? Vi snackar alltså kl. 5 på morgonen nu...


Idag var det Jeff som var ansvarig för passet med Human Ambition/Aktivitus i Vasalundshallen. Han var superbra! Höll ihop hela gruppen så att vi körde övningarna gemensamt, och inför huvudserien kunde vi välja på 12x75 meter eller 12x100 meter med start 2:30. Kravet var minst 30 sekunder vila.

Var man snabbare skulle man köra hårdare, typ. Jag tror alla fick ut mycket av det!


För mig har det gått snart tre månader sen jag körde hundringar med starttid senast, pga diskbråcket och det där. Bestämde mig därför för att hålla ett ganska modest tempo, kanske f2+, för att inte klappa ihop på slutet. I tid tyckte jag att det just nu borde innebära strax under 1:50/100 meter.

La alla kontrollerat på 1:47-1:48 utom två, som gick på 1:45.

Jag är för fan... helt awesome. Är så NÖJD! Tillfredsställelsen efteråt och känslan av att vara på väg tillbaka igen! Ah... jag kan inte ens beskriva...!

Det här var kanske tio sekunder långsammare än vad jag under normala omständigheter borde kunnat lägga dem på, men ändå..! Dansade ut från simhallen och kraschlandade hemma med en flarra julmust.


Lite senare på kvällen var det dags för supersimsöndagens andra pass, också med Human Ambition, men i Vårby. Att simma två pass samma dag är lyxigt och jag tycker det ger en bra känsla i vattnet.


Kvällspasset bestod av teknikövningar och fokus på att hitta höften och koppla ihop armar och ben. Efter insimmet körde vi 4x(4x75 m) enarmscrawl, demont med enkel andning, demont med dubbelandning och demont med enkel andning igen.

Det var länge sedan jag kände mig som en så komplett nybörjare. Övningen var jättesvår!


Jag blev väldigt frustrerad under passet. Det var roligt och supernyttigt men jag fattar inte riktigt hur jag ska få till den där höftsnärten. Jag vet inte hur det ska kännas eller hur det ska se ut.

Jag tycker jag gör rätt, men eftersom Micke säger annorstädes så är det uppenbarligen inte så. Jag ifrågasätter honom inte. Och jag tror mig ha räknat ut att det är det här Hasse är på mig om också. fast han använder andra ord.

Är hur som helst mäkta belåten med helgen. Fem timmar i vattnet och nästan 10.000 meter. Glad, peppad, motiverad.

lördag, november 26, 2016

Snygga spiror?


Det här skulle kunna vara en bild av mig och mina känslor.

Johan (till vänster) illustrerar hur jag kände över all benspark som ingick i morgonens simpass och Micke (till höger) illustrerar hur glad jag var resten av tiden.

Det var ett riktigt jobbigt pass, men är det inte precis det man vill att träning ska vara? Va? Va?


Jag gillar inte att träna benspark, men när jag får göra det med fenor så är det okej, och jag tänker att fenorna ger mig både styrka och bättre teknik. Det vore i alla fall fint om det var så. Dagens pass innehöll nämligen totalt 1800 meter ben. Man tackar. Det är som ett helt simpass i sig. Fruktansvärt!

Men tänk vilken tur att jag hade Karin på min bana. Karin älskar benspark och förefaller vilja köra det jämt, och vad det verkade, helst utan särskilt mycket vila. Jag gjorde likt en ivrig hundvalp mitt bästa för att helt enkelt bara hänga på henne. Svinjobbigt!


Mellan kickandet fick vi träna på farter och det är ju till skillnad från bensprattlandet riktigt roligt!

Med fenor har jag bra koll på vilka tider jag kan och bör hålla. Inom varje distans skulle vi simma 4xfart 1, 4xfart 2, 4xfart 3 och 4xfart 4. Är väldigt nöjd, det gick både snabbt och i jämn fart.

Passet slutade på totalt 4600 meter, och med det kan jag lägga ännu en episk lördagsmorgon i Vårby till handlingarna. Trött men lycklig. Imorgon har jag dubbla pass att se fram emot. Hurra!

Ps. Jag är öm i pannan. Antar att det är från gårdagens alla startdyk. Knasigt.

fredag, november 25, 2016

Starter uppifrån


Åh vad jag längtade till bassängen idag!

Med mitt nya träningsupplägg så har jag både tisdagar och torsdagar simfria, vilket gör att det känns som om jag knappt tränar alls i veckorna. I gengäld är planen att peta in två pass på söndagar (och förstås ett pass alla ej nämnda dagar). Det blir bra med tid i vattnet varje vecka. In it to win it!


Huvuduppgiften idag var totalt 20 starter uppifrån, med efterföljande 50 meter. Det lät mindre jobbigt än vad det var. Tjugo är mycket, visade det sig.

Fördelar:
  • Det känns oerhört ambitiöst att gång på gång klättra upp på pallen.
  • Övning ger färdighet.
  • 20 häv upp över kanten = gratis styrketräning
Nackdelar:
  • Det är jobbigt att hålla koncentrationen
  • Det gör ont att tappa fokus
  • Skavsår under tårna från pallen

Nu var ingen av starterna lika episkt dålig som den jag gjorde i lagkappen med mina Skansgullisar på Medleys Simutmaning, men de höll klart varierande kvalitet. Framför allt blev jag otroligt trött i mitten och hade supersvårt att koncentrera mig, men sen skärpte jag mig och de sista blev rätt okej.

onsdag, november 23, 2016

Crazy happy

Jag hade ett så rackarns bra simpass idag! Iiiihhh!!!

Att vara tillbaka och träna på egen hand är ännu mer fantastiskt än tidigare, eftersom jag simmar många fler pass i grupp nu. Det är superroligt och inspirerande men jag gillar att göra saker i egen takt också. Att fokusera ensam. Dessutom blir de här korta koncentrationspassen en finfin kontrast mot de, både i tid och distans, långa HA-passen.

Efter dagens träning var jag hysteriskt lycklig.

Sakta, sakta förbättras känsla, självförtroende och fart i vattnet. Jag måste tona ner min uppskattning över Simfrökens pass eftersom det har gått överstyr, men han läser förhoppningsvis inte bloggen.

Dagens pass var nämligen grymt! Återigen suveränt anpassat efter rådande omständigheter och vad jag behöver. Jag var osäker på om jag skulle klara de tider Hasse satt upp, baserat på vad jag presterat under senaste veckans simningar, men det gick så himla bra! Jag fixade det!

Det var som om kroppen plötsligt kom ihåg tempot jag kunde hålla förut och jag behövde inte slita järnet med en känsla av att försöka ta mig fram genom sirap för att simma på de utsatta tiderna. Kände mig som Kevin Spacey i slutet av De Misstänkta. (Vi kan prata om det ifall du inte fattar.)

Är rätt van att köra med fenor nu och håller bra fart med dem, så där fick jag dra av fem sekunder på tiderna. Jag hade så roligt!!!

Slutet var ett utmärkt tillfälle att träna på att få till den där höftsnärten. Den distinkta simningen. Mycket lättare att göra det på korta distanser än på långa, och känslan var jättefin.

Och när jag klev upp ur vattnet var jag som sagt... crazy happy!

tisdag, november 22, 2016

Simskola med besök av radiosporten


Igår var det specialträning på simskolan eftersom vi hade besök av radiosporten. Lasse Persson håller på med en reportageserie om träning och motion, och i ett av avsnitten ska han testa "vattengympa".

Nu är det ju vanligtvis inte sånt vi sysslar med på måndagarna, men nån gång per termin brukar Hasse lägga in ett vattenfyspass, och det blev följaktligen igår.


Efter vår vanliga uppvärmning fick vi på kommando förflytta oss mellan linorna, göra en hinderbana med hopp från pall, snabb simning till mitten av bassängen, dyk ner till botten, upp på kanten och göra fem armhävningar/situps. Sen blev det vertikal benspark, mer kanthäv, trampkamp och gatlopp.

Som avslutning blev det mer traditionell simning med 2x(100 f2, 4x25 dps/andningskontroll).


Efter min massiva simhelg var det här ett ganska skönt avbrott. Jag var lite trött och känslan i vattnet var trög, men jag är ändå stolt över att jag kunde simma mina båda hundringar på 1:50 min/100m utan allt för stor ansträngning.

Det kommer att ta tid att stärka upp musklerna i vänsterarmen igen, men sekund för sekund tar jag mig tillbaka mot de tider jag brukade göra.

söndag, november 20, 2016

En makalöst bra söndag

Det här har varit en makalöst bra söndag. Så där bra att den gärna kan få bli en vana. En riktig ego-dag. Jag har socialfikat och ätit brunch, jag har träffat människor jag gillar och jag har simmat. TVÅ gånger dessutom.

Obsessed is what the lazy call the dedicated!

Jag och Theresia

Igår var jag och Jontan på en trevlig middagsbjudning hos Gunilla & Jens, och det blev lite för mycket vin och alldeles för få timmars sömn. Fem för att vara exakt.

Ändå var jag i Vasalundshallen strax efter sju för att simma med bland annat den sköna bönan på bilden ovan. Det var jätteroligt!

Simfröken Karin

Karin var dirigent för passet, som var på mastiga 5000 meter. Tror dock inte det var någon som faktiskt tog sig igenom hela den distansen på de 90 minuter som fanns till vårt förfogande.

Ordning bland hjälpmedlen är A och O!

Jag och min siamesiska T-Rex Tompalabompa var lite sega i starten men ju längre in i passet vi kom desto mer skärpte vi oss. Och satan vad han simmade fort på slutet, fick ta i mitt yttersta för att inte bli generande långt efter. Roligt! Totalt fick vi ihop 3000 meter.


Följde upp simpasset med ett par timmars fikahäng/second brekkie i MoS. Mycket trevligt. Ingen tid att passa, bara finnas till. Karin kläckte samtidigt idén om att simma igen, i Vårby på kvällen.


Jag behövde inte fundera jättelänge på om jag ville. Klart jag gjorde! Så himla grymt att kunna göra det jag älskar TVÅ gånger samma dag. Inte för att jag måste, inte för att jag borde utan enbart för att jag verkligen ville. Passion!

Passet bestod av en jäkla massa benspark och där emellan försökte jag fatta hur jag ska få med mig höften i simningen. Micke säger att det är nyckeln om jag vill levla upp, så det är väl bäst att kämpa på med att försöka hitta den där rätta knycken.

lördag, november 19, 2016

Energigivande träning


Har jag nämnt hur glad jag är över att jag har börjat simma på lördagsmornarna med Human Ambition i Vårby? Alltid långa, utmanande pass, härliga och duktiga kompisar att pejsa mot och trevlig fika efteråt. Det känns helt enkelt... lyxigt!

Dagens post-simämne var skador och döden, men även såna saker är intressanta att beröra.


Idag var det Björn som var konstnärlig ledare för träningen. Passet på 4000 meter såg ut som följer:

200 insim
8x50 teknik (4 st släp/4 st stop ´n go)
8x50 2x(fart 1-4)

6x300 (f2, fr/ry, f2, progressivt - andra halvan snabbare, progressivt - öka varje 100m, f2)

2x150 andningskontroll (2-, 3-, 5-takt/50)
2x50 kullerbytta på mitten
4x50 fokus voltvändningar
8x50 benspark

200 avbad


Jag simmade hela passet med fenor. Det har sina för och nackdelar att köra med dem, och jag fokuserar på fördelarna. Att simma fort är nämligen väldigt roligt och jag tycker nog att jag kan fortsätta tillåta mig att få lite fartkänsla på ett av veckans pass.

Att kunna simma en progressiv trehundring med 1:40 - 1:30 - 1:20 i snitt per 100 meter är liksom lite jättegrymt. Och att kunna hålla nästan samma fart som de snabbaste fiskarna i gänget är häftigt, även om jag simmar med fenor och de utan. Fenorna gör förstås en hel del, men definitivt inte allt.


Och så måste jag bara skriva något om gårdagens pass i Vilundabadet. Fredagsmys deluxe!

Det gjorde mig så glad och jag fick massor av energi! Inte för att jag gjorde allting bra, utan för att passet var så väl anpassat  till den nivå jag befinner mig på just nu, när jag lägger de externa gummifötterna åt sidan. Inget märkvärdigt, men jag blev utmanad och kom därifrån mentalt starkare. Precis som det ska vara.

Jag har verkligen världens bästa Simfröken. Alltid perfekt fingertoppskänsla. Tacksamheten...!

fredag, november 18, 2016

Ett foto i timmen-fredag

EFIT står för ett foto i timmen och går ut på just det - att man publicerar ett foto varje timme. Det är rätt kul, så det har jag gjort på Instagram idag.



08:15 - Rise and shine! Sovmorgon idag.



09:15 - Hmm... jobba lite eller kolla Netflix istället?



10:18 - Simtajm! Vilken färg är jag idag?



11:35 - Iiiihhh! Så himla bra simpass. Klädd i svart och silver.



12:34 - Att hänga upp blöta simprylar är det TRÅKIGASTE som finns.


video

13:30 - Regnig promenad med jyckestycket



14:25 - "Jag vill att det ska synas att jag har kompisar."



15:30 - Fortfarande lunch, fortfarande vänner.



16:21 - Handlar sånt som ser nyttigt ut men har tankarna helt på vilken B&J-smak jag ska välja.



17:45 - Yoga för styrka, rörlighet och inre balans. Namaste!




18:45 - Fick blommor av min manly man.



19:20 - Köttfredag och ett glas rött, men bara ett litet. Simträning imorgon kl. 7.



20:25 - Parkerad i biorummet framför Start Trek.



21:55 - I Star Trek kämpar våra hjältar fortfarande för att rädda... världen? rymden?



22:45 - Tack för idag. Godnatt!