söndag, maj 21, 2017

Öppet vattenpremiär och framtidsdrömmar

Foto: Mårten Huzell

HURRA!

Idag var det äntligen dags för premiär i öppet vatten.


Theresia och jag möttes nedanför Sjöstugan vid Brunnsviken för årets första utomhussimning på svensk mark. En fin tradition. De senaste två åren har vi premiärbadat den 14 maj, men i år sköt vi alltså på sommaren en vecka.


Termometern visade lovande 15 grader. För stenhårda brudar som simmat i 8 grader är ju den temperaturen rent kvalmig kan man tycka.


Jag tog tack och lov det säkra före det osäkra och drog på mig min långärmade heatseaker, pannband och neoprensockor. Förutom våtdräkten då förstås.

Foto: Mårten Huzell

15 grader är mudderfukking kallt om du undrar. Inte alls behagligt. Men det var simbart och efter de sedvanliga två minuterna hade händer och ansikte domnat tillräckligt för att inte längre göra ont.


Resten av dagen tillbringade jag i en solstol tillsammans med Karin (alltså, inte samma solstol, det hade varit trångt och jättekonstigt) och pratade framtidsdrömmar. Jag har såna, trots allt. Hon också.



Reka njöt av solen hon med. Med tillgång till en hel trädgård av mjukt gräs kan man undra varför hon väljer en så spartansk och hård plats som en betongplatta att softa på.


Den här helgen har på flera sätt varit helt underbar. Solen, värmen, grönskan, dofterna, trädgården. Vänner. På flera sätt har den också varit precis allt annat än underbar.

lördag, maj 20, 2017

Medleys Simutmaning vt 2017


Igår var det dags för Medleys Simutmaning i Tyresö Aquarena igen. Den där härliga tillställningen som går två gånger per år, då alla som gått eller går crawlkurs hos Medley får vara med och simma 25, 50 och 100 meter som på en riktigt tävling. Det är speaker, eltidtagning, heatlistor, live timeing osv, men ingen blir diskad vid misstag och man tävlar bara mot sig själv. Kul, kul, kul!

Målet under Mallis var att toppa formen inför det här eventet, men som du vet så gick simningen där nere lite krackigt. Sedan jag kom hem har dessutom varje dag varit en enda lång prövning och livet fortsätter att slipa ner mig till snart ingenting.

Jag åkte i alla fall dit. Genom fredagsrusningen i strålande solsken och sommarvärme.



25m frisim, bana 6

Var helt oförberedd när mitt namn ropades upp för första loppet. Hade blandat ihop heaten och fick bråttom upp på startpallen.

Uppgången efter starten blev inte så bra och jag tog alldeles för lång tid på mig för att komma in i simningen, men det var ändå ett par meter mot slutet som kändes rätt hyfsade. Är inte helt nöjd med tiden, 16:91 (16:73 respektive 17:07 tidigare), men eftersom det är manuell tidtagning så orkar jag inte hetsa upp mig för mycket.



50m frisim, bana 4

Var ändå hyfsat peppad innan 50:an. Hoppades att jag skulle hitta samma känsla jag hade där i slutet av 25:an. Uppgången efter starten blev återigen halvdan, simningen kändes ofokuserad, andningen yvig, voltvändningen långsam och mjölksyran så kraftig på slutet att det var svårt att hålla uppe frekvensen. Framför allt var det inte roligt.

Tiden blev 38:08 (36:66 respektive 37:60 tidigare) och jag kände mig oerhört missnöjd med det där och då. Nu tycker jag inte att det spelar någon roll.

Eftersom det inte var roligt att simma så strök jag mig från 100m och lagkapp. Det fanns ingen energi kvar och jag såg ingen anledning att lägga mer press på mig själv.

onsdag, maj 17, 2017

Tri-Mallorca, the bitter end (och många fukk!)


Till att börja med har jag, efter senaste inlägget och funderingar över vad jag egentligen pysslar med i vattnet, studerat massa gamla filmer på mig när jag simmar. Tittat på tekniken. Hittade det här från januari. Vaf... liksom. Skare se ut så här eller? Jävla svåra skitsport. Fukk it.


Fukk också att Trimallorca är över för den här gången. Jättefukk på det. Jag behöver krishantering av så många anledningar att ett ordinärt block inte räcker för att lista dem.


För många deltagare tog resan slut redan i söndags, men vi var ett litet, tappert gäng som var kvar till tisdagen. På söndagskvällen åt vi middag på stället med den svingoda sangrian. Jag tror att jag blivit lite beroende av den. Och av alla härliga människor.


Försökte övertala Pål och Marika att jag skulle få vara deras fosterbarn och stanna kvar med dem en vecka till, men det blev omedelbart mycket tjat om att jag skulle städa rummet, hålla mig i skinnet, bo under trappan och inte ställa till besvär så jag sjappade ändå. Ångrar det nu. Fukk.


En enda morgonyoga på stranden blev det för mig. Sista morgonen. Jag hatar ordet "sista" i samband med Mallorca. Fukk sista. Snyft.


Hemma serveras inte belgiska våfflor med Nutella till frukost. Jag lägger ingen värdering i det, det är bara ett konstaterande. Men jag ser faktiskt fram emot att inte trycka i mig 10.000 kalorier om dagen.

Jag har känt mig så otroligt tjock och oattraktiv av allt svullande, men jag har haft svårt att göra något åt det med dignande middagsbufféer och nämnda frullar. Den förlamande tröttheten jag dras med i stort sett hela tiden blir inte mer lätthanterlig när kroppen dessutom känns flubbig och som gjord av bly.



Men! När jag ser den här bilen på mig själv, tagen på resans sista dag, har jag svårt att kalla mig själv tjock. Nä, jag är snarare madderfakking astajt. Het som en stekpanna. Jag är vanligen inte partisk men här måste jag faktiskt stå upp lite för mig själv.

Nu har jag inget mer att säga. Detta om detta. Fukk allt. Jag hatar att vara hemma. FUKK!

söndag, maj 14, 2017

Tri-Mallorca, dagarna går

Att vara på träningsläger och vara begränsad till simning och yoga är inte optimalt, även om det inte är anmärkningsvärt smärtsamt att ligga vid poolen om dagarna. Önskar jag kunde göra mer.


När simningen inte går bra är det jävlig frustrerande. Jag har problem med min fart 4/sprint-simning. Det går inte tillräckligt snabbt enligt mig själv. Jag tycker att jag borde kunna simma fortare.

Om jag kan simma 6x50m fart 3 med start 1:10 på 46 sekunder så borde jag kunna klämma 3x50m fart 4 med start 2:00 snabbare än 43 sekunder.



Så jag bad ställföreträdande simfröken Ulf Hausmann om synpunkter och baserat på klippet ovan gav han mig följande lista:

1. Fingrarna mera ihop ju längre bak du kommer.

2. Simma mer med axlarna, högre upp med axlarna under återföring - lite platt nu. Då kopplar du på ryggen, latsen.

3. Avslut lite mer inåt (underarmen mer diagonalt i slutet av draget), då roterar du mer och får med dig mer fart och acceleration av armtaget (acceleration ger fart).

4. Håll handflatan bakåtriktad så länge som möjligt (troligtvis, ser inte exakt).


Efter att jag utan framgång försökt förbättra det här ville jag lägga av. Simning kan dra åt helvete. Blir less av att träna så sjukt mycket när jag inte får den utdelning jag tycker att jag förtjänar. Men det kanske kommer.

Nu har jag haft en vilodag och imorgon gör jag ett nytt försök. Sen är resan slut för den här gången.


Igår var det festmiddag inne i gamla Alcudia. Serveringen drog ut på tiden men maten var väldigt god och alla som hade kört Ironman Mallorca 70.3 kämpade tappert och höll humöret uppe. Hjältar! Det var sjukt varmt igår under loppet. Idag var det många som åkte hem.


Några av oss som var kvar åkte, efter en stunds funderande, till en strand vid Mal Pas, åt lunch och solade. Soft dag. Skönt att ta det lite lugnt och att lämna relaxpoolen och hotellet en stund.

Lunch på strandbodegan. Moi, Marika, Pål, Åsa och Hellen.

Avspänt strandhäng.

Fint.

onsdag, maj 10, 2017

Tri-Mallorca, dag 6-jag vet inte

Äh, jag ger upp. Jag vet inte vilken dag det är eller exakt vad jag har gjort de senaste dagarna.

Jag minns i alla fall i lördags.


Då hängde jag med Jonas, vi drack cava sangria och rosé på piren, och sen var det festmiddag. Det var väldigt trevligt. Dessutom fick jag en vision för vad jag vill göra med mitt liv.

Jag minns också söndagen. Då åkte pappa och Jontan hem, jag bytte rum på hotellet och simmade dåligt eftersom jag var en smula bakis.


Gillar det nya rummet bättre. Trevligare utsikt och sol från tidig eftermiddag. Det innebar också en ny rutin med lunch på rummet. Bra mycket godare än den i poolbaren. Bättre piiis.

Men i övrigt... ptja... solen skiner. Det är varmt.


Jag ligger vid poolen.


Jag springer korta sträckor.


Jag coachar simning.


Jag simmar.

Typ så. Detta om detta. Slut på meddelande.

fredag, maj 05, 2017

Tri-Mallorca, dag 5


Sov uruselt på natten. Det är tokvarmt på rummet och ac:n är inte igång. Enda alternativet är att ha fönstren öppna för genomblås, men priset för det är mygg. Massor med mygg.

Till slut orkade jag inte ligga och svettas och lyssna efter surr mer, så jag gick upp och sprang hela 10x1 minut, med 1 minuts gåvila emellan. Vilken grej!


Även denna gång kändes foten okej, även om jag hade lite konstiga känningar innan jag började springa. Ibland vet jag inte vad som gör ont. Imorse kom smärtan inte därifrån den borde, och det gör mig förvirrad. Jag har i alla fall inte ont nu, så jag fortsätter köra på. Idag var ländryggen ok men höften, som jag också har problem med sedan tidigare, gjorde ont.


Efteråt gjorde jag röv-styrkeövningar ute på piren, eftersom min naprapat har sagt åt mig att jag är för svag i baken och att det är därför jag får ont.

På planeringen för resten av dagen stod egentligen bergsvandring men eftersom Jontan var sjuk så stannade jag också hemma. När jag hade ätit frulle gick jag och la mig igen och sov till halv två. Åt en sunkig club sandwish vid poolen.


Kände mig utmattad och ledsen och ville egentligen bara krypa ner i sängen igen efter maten, men tvingade iväg mig till simhallen. Egentligen stod det simvila på schemat idag men eftersom jag vaskade ett pass i onsdags så simmade jag det idag. 3000 meter i lugn konditionsfart.

Efteråt var jag fortfarande lite nere men tyngden och tröttheten i kroppen hade i alla fall släppt. Tanken på simning är omöjlig när jag är så där trött, men det gör så gott att komma iväg. Hur svårt det än är, så är det alltid värt det.

torsdag, maj 04, 2017

Tri-Mallorca, dag 4


Vaknade trött som ett as, men släpade mig ner till stranden för morgonpromenad. Gick förbi yogagänget och ångrade lite att jag inte var med där. Det var verkligen en fin morgon, solig och nästan helt vindstilla.


Hade ingen som helst lust att gå iväg och simma själv efter frukosten. Vissa dagar (alla dagar?) är jag så trött och orkeslös att det känns som jag knappt ska klara att ta mig ur sängen. Än mindre ta mig igenom dagen, eller ett intervallpass i bassängen.

Jag kom i alla fall iväg och körde mitt pass och det kändes betydligt bättre efteråt. Simningen gick dessutom ganska bra. Fick egen bana men glömde Garmin hemma. Chocken över att det fungerade att simma ändå...


Två timmar efter avslutat pass var det dags för långsimning, från Platja de Muro till Platja D'Alcudia, en sträcka som visade sig bli 3400m. Det var salt, vågigt och vidrigt. Jag hade inte ens roligt.

Första kilometern simmade jag bra, sen tappade jag fokus, riktning, stabilitet och hopp i 20 minuter innan jag lyckades samla ihop mig och avsluta något bättre (men lika långsamt) den sista kilometern. Bedrövligt egentligen. Längtar efter ow-simning i saltfria vatten.



På kvällen promenerade jag och Jonas in till gamla Alcudia och åt tapas. Det var en fin kväll, även om Jonas var lite sjuk. Skönt att komma bort från vuxenkollot en stund och få egen tid tillsammans.

onsdag, maj 03, 2017

Tri-Mallorca, dag 3


Onsdag betyder stora bergsturen på cykel om man är på trimallorca. Fast inte för mig förstås. Herregud vad skönt det är att jag slipper!

Jag hade istället ansvar för morgonens ow-simning. Egentligen har jag avsagt mig såna pass, eftersom jag har lätt att bli illamående i saltvattnet och då vill jag inte ha ansvar för andra, men eftersom alla simledare ville cykla så var det klart att jag ställde upp. Och just den här morgonen kom ändå noll personer till simningen.


Så jag bytte om och stack ut på en ny joggingtur, den här gången med 7x1 minut löpning följt av 1 minut gåvila. Ländryggen kändes bättre, skorna klumpiga, allting ovant, men foten okej.


Jag hoppade över mitt eget simpass och tillbringade hela förmiddagen vid relaxpoolen med Jontan. Sedan gick vi ut på udden och åt lunch. Det visade sig ingå tre rätter och en flaska vin i vårt lunchpaket (bra pris dessutom) men tyvärr fick vi det stressigt och missade desserten eftersom jag skulle hålla ett eftermiddagspass i poolen. Efter vinlunch. Hoppsan tjosan!

Middagsbuffé på hotellet tillsammans med alla hjältar som cyklat avslutade dagen.

tisdag, maj 02, 2017

Tri-Mallorca, dag 2


Min andra dag på Mallis gick i simningens tecken. Inledde med att hålla morgonpass i poolen, tema teknik och fart. Passet låg kl. 7-8 och trots att jag inte tycker om att träna före frukost så valde jag att hoppa i och köra mitt eget pass direkt efteråt, när jag ändå var på plats i simhallen.


På mitt schema stod ett intervaller, totalt 2000 meter, och passet var över på 45 minuter. Jag klarar inte medmänniskor så bra innan frukost så det var ett under att den långsamma kvinnan jag delade bana med, och som envisades med att HELA TIDEN simma ut precis framför mig, inte fick en paddel i nyllet.


Nöjd och glad efter träningen hann jag hem och ligga lite vid poolen innan det var dags för ytterligare två timmar coachning i simhallen.


Både pappa och Jonas var med och simmade på eftermiddagen men märkligt nog valde båda två att simma på andra banor än den jag hade ansvar för...

Efter middagen på stan hade jag en ganska jobbig kväll. Stressad, pressad, trött, ledsen, orolig och förvirrad. Massor av känslor som är svåra att förstå även för mig när de göms bakom soliga bilder, leende ansikten och semester där jag får ägna mig åt det jag älskar att göra.

måndag, maj 01, 2017

Tri-Mallorca, dag 0 och 1


Vi, som i jag, Jontan, pappan och alla andra som skulle med Team Snabbare till Mallorca, åkte kvällsflyget från Arlanda och landade strax före midnatt i Palma. Allting gick supersmidigt och det tog inte lång tid innan vi var framme på hotellet i Alcudia.


Efter frukost första dagen följde jag med ner till stranden för att kolla på öppet vattensimningen. Det var 14 grader, regnade och var svinkallt. Jag var djupt besviken.


Pga 1 maj var simhallen stängd, så jag bestämde mig för att det är nu jag försöker göra come back i löpningen. Snörade på mig skorna, promenerade ner till stranden och sprang 5x1 minut med 1 minuts promenadvila emellan. Allting gjorde ont, förutom möjligtvis foten. Ländryggen värkte så jag trodde jag skulle gå av. Kände mig ändå glad efteråt!


På eftermiddagen ordnade vädret upp sig och jag fick ligga lite vid poolen innan det var dags för en lugn kvällsyoga och middag på hotellet.

onsdag, april 26, 2017

PT-pass och urblåsning

Min måndag var jätterolig men också så slitsam att jag inte har orkat skriva om den tidigare.

Det började med en superintensiv morgon på jobbet. Vi har precis släppt en katalog och de första dagarna är alltid smått hysteriska. Dessutom har jag massor att förbereda innan jag åker till Mallis.


Vid lunch drog jag till Vasalundshallen för PT-pass med testserie tillsammans med simfröken Hasse.

Den här gången bestod testserien av en bruten hundring, vilket innebar att han klockade mig på följande:

50 m + voltvändning
vila 20 s
25 m + voltvändning
vila 20 s
25 m

Om man lägger ihop tiderna på de simmade distanserna får man en teoretiskt tid för vad jag skulle kunna göra på 100 meter med rätt formtoppning osv.

Tror någon att 20 sekunder vila känns som vila är det bara att tänka om. HELVETE vad jobbigt det var. Jag var nöjd med totaltiden, 1:19.5, men inte med tiden på min första 50:a. Den slutade på 39.3, vilket inte är jättedåligt men ändå strax över vad jag skulle velat simma på.


Sedan väntade dagens skräckuppdrag - att simcoacha ungdomar i Husby simhall. Jag är rädd för barn. Jag är rädd för Akalla. Att köra Rockman Swimrun två varv hade känts som en lättare uppgift.

Men nu var det så att en av min himmels väldigt klart lysande stjärnor som jag nämnde härom dagen behövde hjälp, och alltså var det bara för mig att frigöra tid och ta det där jätteklivet långt, långt utanför komfortzonen. Gah!


Allting med uppdraget utmanade mina svagaste sidor, kontrollfreak som jag är, men det gick jättebra. Kidsen var superfina! Jättesnälla och duktiga. Jag hade roligt och det verkade som om de också hade det. Trots det var jag helt tom på energi efteråt.


Hann i princip bara hem och vända innan det var dags att åka tillbaka till Vasalundshallen och hålla de sedvanliga crawlkurserna. Fast jag var trött så var det så himla roligt. Älskar de där måndagsgrupperna! Vi fokuserade på grepp och tiden bara försvann.

Efteråt var jag som en urvriden trasa och jag skippade mitt eget simpass och åkte hem till soffa, värmefilt och hund istället. Helt rätt val. Att under rådande omständigheter vistas utanför komfortzonen både fysiskt och psykiskt samma dag var enormt krävande. Men - förstås - också väldigt givande.