Rondellhundarna

Nu har rondellhundarna dykt upp även längs min resväg till jobbet. Jag är fascinerad upp över öronen och de små hundarna gör mig fantastiskt glad!! Jag tycker det är häftigt att små träfigurer kan engagera en hel befolkning på ett sådant här sätt, och jag undrar vad det är som får folk att gå man ur huse för att släppa lös sin konstnärliga anda?

När ett helt land (well...) engagerar sig i något kulturellt, som dessutom inte är tillåtet, känner jag att det finns hopp för mänskligheten.

Familjen Demnert - lite större än din familj!

Jag har fått en kusin! En rosa liten rackare vid namn prinsessan Agnes. Hon bor i Belgien och kommer antagligen precis som sin storasyster prata en hel massa språk på en gång (ja, man blir avundsjuk). Stort grattis till Magdalena och Onkel G! Kika in på onkels blogg så får ni se bilder på underverket...

För övrigt är det sjukt hur fort tiden går. Imorgon är det redan torsdag! Men även om det är bråda dagar på jobbet nu så är det inget mot hur det kommer att bli framöver när jag ska ta över ansvaret. Framtiden känns såväl skrämmande som fantastiskt rolig! Jag har verkligen fått en rejäl utmaning och jag ser fram emot att ta tag i den, nu när den första chocken och tvivlen på mig själv har släppt.

Toalettpengar

Jag mår såå mycket bättre av att jobba och ha saker att göra än att gå runt och skrota hemma. Sjuk eller inte. Och jag mår såå mycket bättre när jag inte får en parkeringsbot. En liten jävla bot och den sabbar hela min ekonomi och ställer mig på ruinens brant.

Skulle gärna blogga mer, men jag måste sticka till Centralen nu direkt och sjunga julsånger med hatten på golvet.

ASM

Hej, jag heter Sofia och jag är missbrukare.

Jag har spårat ur helt den senaste veckan och äter godis hela tiden. Igår kväll var jag fruktansvärt rastlös och det slutade med att jag gick och köpte massa godis igen. När jag åt det blev jag alldeles lugn och kontrollerad igen, och att det var så känns jävligt obehagligt. Antar att det är så knarkare känner sig när de får sin sil.

Istället för -5 kg till jul så är det troligt att jag landar på +5 kg. Nu spelar det egentligen inte så stor roll utan vad som är viktigt är att jag återfår kontrollen över mig själv. Jag känner mig verkligen som en sockermissbrukare. Och hur fånigt det än kan låta så är det INTE roligt.

Minnesstund

Idag har det har gått ett år sen den där hemska natten när vi tog bort Izza. Jag saknar henne.

Aktiviteter

Igår eftermiddag tyckte jag mig se att mitt ansikte återfått lite färg. Rosor på kinderna. Det tog jag som ett tecken på att jag börjar bli frisk, vilket är på tiden eftersom liggsår snart är att vänta annars.

En tur in till stan idag på förmiddagen tog helt musten ur mig och jag tokdäckade när jag kom hem. Nu känner jag mig dock piggare igen. Skulle vilja gå på plums (=badhusfest) ikväll men det känns inte som att kombon tre dagars sjukdom och kallt badhus är bra. Men jag är rastlös.

Bortkommen

Låg hemma hela dagen igår. Varierade mig mellan att vila på soffan och att sova på sängen. Drömde att en bit av mitt hår hade vuxit sig jättelång och jag letade desperat efter en sax. Sen var plötsligt allt hår jättelångt och jag råkade lägga det i en pöl på ett bord där någon hade kissat. Inte alls trevligt.

Trodde inte att jag skulle kunna sova i natt men jag somnade gott framför Criminal Minds och sov tills alldeles nyss. Bortsett från huvudvärken så mår jag mycket bättre, men att jag sover så mycket tar jag som ett tecken på att mitt tillstånd ändå inte är helt a la carte. Som "alltid" (alltid händer nästan aldrig) när jag är sjuk så känner jag mig dålig för att jag är hemma istället för att jobba. Undrar hur sjuk jag måste vara för att inte känna så.

Tisdagslögn och Onsdagssmärta

Det här med att tisdag är något bättre än måndag... jag tar tillbaka det. Igår var både omtumlande och chockartad på många sätt. Om det nu var igår. Känns som det gått flera dagar sen dess.

Gårdagen började tumultartat på jobbet, och någon gång under eftermiddagen började jag må dåligt. Hade som jag nämnde en biodate med Marie Antoinette, Magnus Hult och Karin på kvällen. Jag lyckades förvisso pallra mig iväg på den men var tvungen att åka hem efter halva filmen.

Resten av kvällen var hemsk på alla sätt och vis. Jag mådde så kass! Har aldrig haft en ordentlig u.i. förut och nu när jag har prövat vill jag aldrig ha det igen. Kom iväg till Närakuten ikväll och fick antibiotika så förhoppningsvis är mina plågor snart över. Det är hemskt att ha så ont att det enda som funkar är att stå dubbelvikt och gråta.

Henrik kom och tröstade och kramade mig när det var som värst, och han följde med mig till akuten. Han har verkligen varit helt underbar! Det finns ingen annan än han som kan få mig att skratta, till och med när jag gråter av smärta och bara vill kräkas.

Tisdag - aningen bättre än måndag

Bilbatteriet är dött igen men ikväll ska jag gå på bio och se Marie Antoinette.

Det är svårt att komma ihåg att köpa saltgurka

Men det är inte det jag vill prata om nu. Har redan varit inne på att det är måndag, vilket borde vara illa nog.

Men nej.

Jag känner mig sjuk. Mår iller! Det ilar (illrar?) i bröstet, som om någon knutit ett snöre mellan svalget och magen och dragit åt. Och jag har huvudvärk. Det är jättesynd om mig! Dessutom har det varit tufft på jobbet idag.

Världens Bästa Pappa 2006 hjälpte mig i alla fall med bilen på lunchen och två vändor till macken och ett nytt batteri senare så är den i form igen. Bilen alltså, inte pappan. Pappan har en liten bit kvar till den riktiga toppformen (till skillnad från Greger som springer 17 km lite då och då).

Det är måndag

Och det märks att det är måndag.

Klockan är inte ens 8 och allt är redan kaos. Bilen startade inte när jag skulle till jobbet. Batteriet var dött och det var bara att ge sig in i ett SL-battle. Det är med glädje jag kan meddela att SL vann och att det, trots att bussen var försenad, gick så smidigt att åka till jobbet att jag var på plats i tid.

Men vad hjälper det. Nu sitter jag här och kan inte starta photoshop, kan inte starta inDesign och jag kommer inte åt mina filer på nätverket. "Kan inte" betyder inte att jag inte vet hur man gör, utan att datorn inte vet det. Jag blir trött. Och längtar till tisdag.

Bara skräp i magen idag

En fin natt följdes av ett sent kuckelikuu och direkt avfärd för möte i skolan. Därefter väntade födelsedagskalas hos Ann-Sofie och massor med tårta! Det var mycket trevligt men jag insåg att min engelska är en total katastrof.

Känner mig fortfarande väldigt trött i kroppen. Har varit rätt tuff träning i veckan så det har väl sin förklaring, men det vore skönt att inte känna att varje rörelse är en strid att genomföra. En massage vore inte heller så illa.

Aj aj aj...

Trött är en kraftig underdrift för hur jag känner mig just nu. Jag har ont i hela kroppen, ont i huvudet och blir matt bara av tanken på att röra mig.

En sak jag inte tidigare visste...

... är att om man googlar på kattmat+fitta så hittar man till min blogg...!

Välkommen hit du som sökte på det och jag beklagar att du antagligen inte hittade vad du letade efter. Vad nu i hela friden det skulle vara. Jag är ytterst tveksam till konceptet.

Fördröjning

Idag skulle jag gå kl.12 från jobbet som en belöning till mig själv för den senaste veckans arbete. Jag har jobbat in ganska mycket och tyckte att jag var värd att sluta tidigt. Resultatet blev att jag åkte därifrån ungefär 13:30 istället... aldrig blir det som man tänkt sig.

Gick och styrketränade och det var riktigt skönt att för en gångs skull inte behöva trängas med miljarder träningsnördar. Dessutom var Fredrich där så jag kunde få svar på alla mina frågor som poppat upp under senaste tiden när jag tränat själv.

Kort och gott

Cyklade hem från jobbet idag i mörkret och regnet. Hade mjölksyra i benen efter ungefär två tramptag och det blev en lång resa hem.

Träffade Robert, Jocke, Henrik och Sara för öl och burgare på kvällen och det var som vanligt kort, intensivt och mycket, mycket trevligt! Precis som det här blogginlägget.

En enkel lista

Idag har jag:

• Jobbat hårt
• Varit i mitt blivande hem och mätt
• Styrketränat
• Varit utan vatten

Operation rädda olivträdet

Jag har ett fint olivträd hemma som jag har räddat från Plantagen-Plantagen. Det hade ullöss och var tillsammans med sina systrar dömt att dö en säker död i en container när jag fick adoptera det. En lång varm sommar har gjort att mitt lilla träd hämtat sig och så här långt mått fantastiskt bra.

Men så kom vintern. Olivträd hör inte hemma i mörka Sverige och när det blir korta dagar så paniktappar det alla blad för att övervintra. Det här lärde jag mig vid en snabb dammsugning av internet. När det tappar alla blad så snabbt finns risk att det dör.

Här gällde det alltså att handla snabbt! Jag kan inte ge det en lagom övervintringstemperatur så jag försöker istället få det att tro att det är sommar året runt. Med en lågenergilampa tänd 15 timmar om dygnet hoppas jag kunna locka mitt olivträd tillbaka till livet.

Allt är äkta

Så där. Mitt windows är nu äkta och min vänskap med Anders likaså (ända tills nästa gång jag frågar om vi ska gå och träna). Det är så fint! Tack!!

Ps. Mina bröst är också äkta.

Besiktning

I morse var jag och besiktigade bilen. Jag hade tid 06:50 och hoppades att den tidiga tiden skulle innebära att jag skulle få komma in i tid. Nej.

Besiktningen gick inte så lysande heller. Fick anmärkning på ena bakljuset vid senaste besöket, något som min far och jag misslyckats med att laga och som sedan fallit i glömska. Välkommen upp i ljuset igen. Den här gången resulterade det i körförbud. Suck...

På det hela taget var det ändå ett ganska trevligt besök eftersom besiktningskillen bekräftade det vi redan visste. Jag citerar: -"Bilen är ju annars väldigt fin för att vara så gammal".

I rest my case.

En jordskredsseger

Idag är allt så mycket bättre. Ingen tränings- eller huvudvärk att tala om!

Har packat ganska mycket nu, och jag är väldigt nöjd med mig själv. Den "riktiga" packningen kommer att gå hur lätt som helst och själva flytten kommer antagligen bli rekordenkel. Har städat ut och slängt sååå mycket!

Men idag är det Fars dag. Det är viktigt. Pappa ska hedras och ges choklad eller slips. Min pappa är faktiskt den bästa pappan i världen. De senaste undersökningarna visar att han återigen hamnar i topp, framför starka motståndare som Greger, Manfred, Håkan och Janne. Motiveringen lyder:

"Med sin längd, mentala styrka, och förmåga att säga vad han tycker i alla lägen är Göran en utmärkt förebild både för sina egna barn och andras. Juryn kan bara lyfta på hatten och ännu en gång gratulera Göran till den fantastiska insats han gjort som far under det gångna året."

Vad mer kan jag säga... Det är min pappa det!

Pannbenssprängning

Har inte gjort någonting vettigt alls idag förutom joggingturen med Angelica i förmiddags. Det gick bra, men var jobbigt. Hjärtmassage igen.

Nu känner jag mig stel i hela kroppen (mycket beroende på träningsvärken jag gav mig själv i torsdags) och har så grymt ont i huvudet att jag vill kräkas. Har haft lätt huvudvärk hela eftermiddagen men för en stund sen blev det mycket värre. Antar att bästa medicinen förutom pillret jag just tog är att dra täcket över huvudet.

Nej

Ibland orkar man inte blogga. Som nu. Men jag gör det ändå. Jag har varit på bio med Malenapena och sett World Trade Center. Svår att betygsätta. Fänglande men inte lysande. Efteråt fikade vi och jag drack en kopp vit choklad. Tror dock de förväxlade den vita chokladen med socker. Det var ruskigt sött. Och nu har jag hjärtklappning och mår illa.

På vägen hem såg jag psykoragget från i våras.

Min lilla Pärla

För att ni verkligen ska få en känsla för min bil vill jag här dela med mig av fina anekdoter om denna fantastiska lilla kämpe. Anekdoterna kommer från Onkel-G, den första i släkten som någonsin körde pärlan.

Så här säger han:

"Pärlan är verkligen en pärla. Mycket personlighet! Om du tittar någonstans på höger bakflygel bör du förresten hitta en liten, knappt synlig, buckla. Den uppkom när jag någon gång runt 1994 skulle lämna bilen i Sollentuna och skulle parkera framför en buss. Tyvärr svängde jag av någon anledning in en aning för snävt och råkade komma åt bussens vänstra framkant. Ooopsie. Gissa vad det stod på bussen? You know it... StockholmsBuss. Dubbel-oopsie kan man säga...Två flugor på smällen, typ. Och ja, jag har berättat det för D. För typ fem år sedan :-) Men det blev inga skador på bussen, gissa hur nervös jag var när jag undersökte....!!

Om D blir för kaxig eller spelat upprörd när du påminner honom om detta kan du också gärna påminna honom om den gången när han skulle spela Allan och trixa handbromssladd i kurvan på vägen där han bor-<tvärgatan som leder ut till stora vägen>. Fråga hur det slutade. Vänta, jag kan berätta - han fick gå och ringa på hos grannen på hörnan och meddela att han "råkat glida in i hans bil".... Jag vet, jag var med i bilen. :-D

Ack denna bil. Vad den har varit med om. När vi åkte fem stycken glada och harmoniska Handelsstudenter till ett sommarställe utanför Västerås för partyhelg med proppfullt bagageutrymme - väskor, öl och sprit - och hastighetsmätaren var trasig. D hade klistrat en lapp på instrumentpanelen så man kunde liksom gissa farten utifrån varvtalet på varvräknaren. Dock kunde endast föraren se lappen. På motorvägen sa hastighetsmätaren att vi gjorde 180. Dream on ... Men en och annan baksätespassagerare med utsikt över hastighetsmätaren blev lite orolig."

Så nästa gång du känner för att viska hemskheter om denna riddare i bilformat så tänkt dig noga för.

Det gäller att se upp

Det är lätt att slöa till under en vilovecka. Det är väldigt bekvämt att ligga hemma och pilla navel hela eftermiddagen istället för att gå och träna och komma hem sent. Eftersom det här är min första planerade vilovecka sen början av augusti så har jag inte uppmärksammat faran tidigare. Det gäller uppenbarligen att vara på sin vakt här!

Idag har jag i alla fall styrketränat. Men jag tror att något är fel med mig. Under träningen satt det en tanig och ful liten rackare och pustade i just den maskinen jag ville använda, så när han vilade frågade jag om jag fick köra under tiden. Det var okej, och jag körde på mina tio reps, vilket gick ganska lätt. Eftersom jag hade samma vikt som killen jag lånade maskinen av och jag inte stånkade i närheten av så mycket som han gjorde så poängterade han att - "Höh... Du är starkare än jag!". Vad svarar kaxiga Sofia? Sofia "på ytan hård, innerst inne brutal" Demnert?

- Äsch, det tror jag inte...

Man tappar hakan.

Jag blir så... arhgh

Alla som inte träffade mig i morse kl. 06:15 när jag insåg att någon #¤]@#" varit på min bil igen ska vara glada och tacksamma. Jag undrar vad det FÖRBANNADE JÄVLA MISSFOSTRET som tog sig in i bilen väntade sig att finna? En bärbar dator i handskfacket? En tuff mobiltelefon under sätet? En miljon i askkoppen? Om jag fick tag på den jäveln så skulle jag %¤#}$¤#@ av honom. Och hans mamma.

Inget var stulet, inget var förstört (tack och lov) utan allt var bara en röra. Och en skruvmejsel låg kvar på sätet. Jag har mailat CSI (försöker med Grissom först) och hoppas att de kan ta fingeravtryck och sätta dit den lilla, JÄVLA råttan!

Fy fan vilka satans as det finns.

Tandläkaren, del 2

Idag genomled jag mitt andra och sista tandläkarbesök för det här året. Hade ångest och ont i magen innan, men den nya hardcore bedövningen gjorde att upplevelsen inte blev så hemsk som förväntat. Faktiskt så gick det förhållandevis snabbt och lätt, och efteråt gjorde det bara lite ont.

Det onda glömde jag snabbt när jag fick komma och hälsa på Magnus Hult i hans lekstug..hrmm.. arbetslokal. Vi gick sen och träffade Karin för en middag på Bronco's. Har lite dåligt samvete för den feta 150-grammaren med pommes som jag åt. Det här med -5 kg till jul går verkligen helt åt helvete. Jag har inte den rätta driven. Jag jobbar på att ge upp, men har inte gjort det helt än.

Min uppgift

Har haft huvudvärk hela dagen. Bortsett från det är jag nöjd med vad jag har presterat. Har börjat på nästa trycksak som ska ut i början på januari, och det känns som om jag har kommit in på rätt spår. Tyvärr känner jag mig stressad när jag arbetar med den, eftersom alla på jobbet inte verkar vara överrens om vad som är viktigt. Eller vad som är mina arbetsuppgifter.

Åkte hem i tid idag också. Det känns jättekonstigt att gå redan kl. 16 när jag är så van att jobba längre än så. Och extra konstigt blir det av att inte gå och träna direkt, men samtidigt väldigt skönt. Har packat en låda med köksprylar idag och nu ska jag glida runt i lyxig morgonrock, dricka te och känna mig som en hemmafru.

Vila

Det är så skönt med vilovecka! Den här veckan ska jag bara styrketräna en gång, ta min vanliga korta löptur och eventuellt en liten simtur. Soft! Det känns i kroppen att jag behöver den här vilan och jag ska verkligen njuta av att inte träna!

Träna med hjärtat

Att springa är verkligen en helt oslagbar träningsform. Ingen annan träning får det att kännas som att hjärtat har fått en massage efteråt. Det är som att springa genom ett helvete för att komma till himlen. Galet jobbigt och galet skönt efteråt.

Idag sprang jag i Ursvik, 5 km. Har ätit så dåligt på landet under helgen, mest godis och bullar, så det kändes lite som att försöka köra en bil på vatten istället för bensin. Men det gick. Var t o m nere på 5:10 min/km en kortare sträcka, fast det kändes som om jag stod still. Men sen blev jag trött. Skulle verkligen vara roligt att ha någon att träna med.

Jag blev kvar

Stannade hos M&D i natt. Visste inte hur jag skulle ta mig hem (orkade inte byta däck) och eftersom jag ändå skulle ta mig tillbaka ganska snart igen så beslöt jag mig för att stanna. För er som inte är insatta så ligger min arbetsplats farligt nära M&D. Det ligger iofs där även om man är insatt. Menhursomhelst...

I en mätning igår bevisades det exakt på vilken mental nivå jag är på kvällarna. Hade en far&dotter-kväll med kebabsallad och godis, och tanken var att vi skulle se på film. Valet föll på King Arthur som snabbt laddades i DVD:n och startades upp. Vi hamnade mitt i ett blodigt slag och tyckte att det var en häftig början. Sen började hjältarna dö, vilket kändes lite märkligt. Just då. Minuter senare när sluttexterna rullade var allt glasklart. Jag hade satt i cd 3/3 och trots att jag sett filmen så märkte jag inget förrän den var slut. Jag drar slutsatsen att även hjärnkontoret stänger kl. 16 och att man efter det inte kan begära mycket av mig. Tänk på det.

Expedition överlevnad för två

Jag och min bil har klarat vår hittills svåraste utmaning: Snökaos utan vinterdäck och bensin. Det går under rubriken "Korkade saker att göra". Jag är glad att vi lever!

I första rondellen var jag chanslös i svängen, i 20 km/h. Lyckades dock få näsan i rätt riktning så jag kunde fortsätta. Ute på Bergshamraleden svarade bilen obehagligt dåligt på gasen, men hämtade sig igen. Upp till korsningen vid OKQ8 i Bergshamra tog vi oss. Där sa bilen att det fick vara nog, mitt i den hala korsningen. Jag sa "snälla" och "kom igen!" och bilen gick med på det så vi kom bort från korsningen. När vi skulle svänga in till OK sa den nej igen. Och dessutom gled vi. Återigen bad jag med min snällaste röst att den skulle rulla lite till och det gjorde den. Vi kom fram till pumpen!!

En skvätt bensin och ohyggliga mängder låsolja på min framdörr (som hade totalfryst) senare, kunde vi fortsätta. Resten av resan gick förhållandevis smärtfritt och en påfylld bensintank är inte att förakta. Nästa problem blir hur jag ska ta mig hem...

Kaos, Kaos, Kaos och Kaos

Kaos nr. 1
Var hos tandläkaren idag och det var fruktansvärt och hemskt på alla sätt och vis. Vet inte hur många bedövningssprutor jag fick för att laga två hål, men det var fler än fem i alla fall. Och ändå hjälpte det inte. Trodde jag skulle dö när han hade borrat och sen blåste luft på tanden. Det ilade som fan. Sekunden efter stack han ett av sina verktyg i käken på mig för att kolla bedövningen, men det kände jag inte alls. Sjukt. Nästa gång (det blir en sån) ska jag få lite tyngre grejjer.

Kaos nr. 2
Försökte åka tunnelbana hem från tandis och det gick... sådär. Väntade minst 30 minuter vid Östermalmstorg innan det kom något tåg till Mörby. "Kraftiga förseningar åt samtliga håll pga den rådande vädersituationen". Jo, men naturligtvis. Med nöd och näppe lyckades jag i alla fall packa mig in på det första tåget som kom. Passade på att fundera lite på det här med TUNNELbana. Är inte det fiffiga med det konceptet att den ska gå under jord och inte helt slås ut vid oväder, som all annan kollektivtrafik gör? Nåja...

Kaos nr. 3
Kom hem till slut och bytte om och gick och tränade. Var väldigt ynklig efter tandläkaren och en eftermiddag med Connex så jag tyckte att jag inte skulle behöva träna så hårt. Det gjorde jag inte heller. Inte alls. Mjölkade som fan och gjorde inte ens bra ifrån mig på det lilla jag hade bestämt mig för att göra. Borde nog stannat hemma.

Kaos nr. 4
Borde kanske också fundera på om jag kommer behöva stanna hemma imorgon. När jag åkte backen upp till mig med bilen i eftermiddags hostade den lite diskret att den faktiskt skulle behöva en skvätt bensin. Vet inte ens om jag kommer till en mack. Utan vinterdäck. Och cykeln står i Sollentuna, även den utan vinterdäck. Bara ett riktigt rikspucko skulle ge sig på alternativet att åka (läs: vänta på) pendeltåg i det här vädret. Spännande...

Nu ska jag trösta mig med en god middag och en helkväll under en filt i soffan. Kanske med en kopp varm choklad också.

Jag ser det snöar...

Nu är den här! Den kalla, mörka, bitande vintern. Sex månader av det vi ser utanför fönstret nu är vad vi har att vänta. Tjolahopp.

Jag längtar till julafton. Värmeljus och choklad. Skinkmacka och Kalle Anka. Julefrid i var mans hem, som Karl Bertil Jonsson brukar säga. Pappa i tomteslips. Pepparkakor och risgrynsgröt.

Två månader kvar...