Tänk om chefen går förbi och ser att du surfar hovskor...

Jag fortsätter att ta med generande bilder i inläggen för att minska slösurfandet hos personalen på våra svenska företag.

Ni kanske inte är intresserade, men är kommer en statistikuppdatering. Fortfarande betydligt fler besökare på bloggen än vanligt:

64.10% pony play
12.82% hovskor
5.13% sofias secrets
5.13% pirayabilder
2.56% bild av pälsängel

Hovskor är på väg uppåt. Har faktiskt sökt på det själv. Har alltid velat ha ett par blanka, mjuka, välskodda. Det var svårt att hitta bilder på nätet, men en fin fanns det i alla fall. Jäkligt hög klack på hovdojjorna, men det får man väl stå ut med. Hälften av tiden står man ju ändå på alla fyra.

U1hcnulf har Lim under skorna. Och rätt.

Precis som det förutsågs så har mitt inlägg om pony play lockat många nya läsare till bloggen. Igår hade jag ungefär dubbelt så många läsare mot normalt (som av någon anledning i sin tur är nästan dubbelt så många som jag hade innan jag gick på svartvit fest i början av december).

Statistiken ser ut som följer:

59.38% pony play

9.38% sofias secrets
3.13% pony play kurs
3.13% hovskor
3.13% secrets söder
3.13% pony play hemma
3.13% Älska mig alltid eller jag biter dig i strupen
3.13% secrets på söder
3.13% pony play usa
3.13% pony play outsiders
3.13% secrets på söder
3.13% känner mig ful

En majoritet av besökarna kommer från södra Sverige.
Man kan ju inte låta bli att undra...

Långlurre

Idag åkte jag in till stan för en kombinerad lunch- och sovsäcksdejt med Mankan (f/k/a Magnus Hult) och Henkeponken.

Det är inte ofta mina lunchvyer vidgas så långt som in till Östermalmstorg, men när det händer så är det rasande trevligt. Och Texasburgaren med tillhörande saltgurka satt som vanligt finfint.

Pony play

Kollade på Outsiders på femman igår. Grymt kul! Det handlade om pony play och vi fick följa ett praktiserade par på deras väg mot ppp - pony play perfection.

För att utvecklas inom detta åkte de till USA (var annars) och träffade sannolikt just den man man kan se på den nedre bilden. Tillsammans med sin fru har han en anläggning där flickor utbildas till välartade ponnies. Efter genomförd kurs fick tjejen/ponyn vi fick följa äntligen sitt ponnienamn. Cassiopeja.

Av kvinnan krävs inte bara ett välartat ponyaktigt agerande (höga knän i traven osv) utan även utrustning i form av betsel med öron, hovskor, svans och piffig liten kjol. Pony playandet skedde blandat på två och fyra ben, och även om det framstår som väldigt sexuellt så verkade inte det vara den viktiga biten. Eller så missförstod jag. Eller misslyckades att förstå överhuvudtaget.

Jag trodde t ex att det bara var kvinnor förunnat att bli krönt till pony, men den första bilden visar att även män kan nå framgång inom denna "sport"(?).

Storleken har ingen betydelse...

...men jag har ändå blivit utsatt för falsk marknadsföring! En kille som jag dejtar har utgett sig för att vara något han inte är; 176 cm. Hur ska jag ställa mig till detta?

En snabb koll på Internet visar att stjärnor som Sophia Loren, Ringo Starr, James Dean och Catherine Zeta Jones inte heller når riktigt ända ner till marken om huvudets topp är i höjd med 176 cm över havet. 176 cm verkar dessutom vara en mycket ovanlig längd i Hollywood (och det faller sig ju naturligt att göra sin jämförelse med celebriteterna där).

Efter mycket noga och moget övervägande har jag därmed kommit fram till att den unge mannen i fråga kommer undan med sin falska marknadsföring. Jag tycker nog trots allt om honom precis lika mycket som tidigare, men det har nu blivit något mer koncentrerat eftersom det fördelas över en mindre yta.

Högtryck

Idag har jag lärt mig något nytt igen. Jag har lärt mig att högtryckstvätt av bilen suger. Jag har testat.

När bilen kom ut på andra sidan var den i ungefär samma skick som innan, men med en något grådaskigare nyans.

Att jag sen i ett ögonblick av irritation gjorde misstaget att började vifta med fönstertvättsverktyg och tvättsvampar gjorde definivit inte saken bättre. Jag var desperat och allt blev kaos.
Jättefult.

Kort

Jag har fortfarande problem med tiden. Den försvinner så fort att man nästan inte hinner någonting. Idag har varit en bra dag, om än något seg i starten.

Nu ska jag snart träffa mina snyggtjejer och äta indiskt.

Introduktion

Idag har Elsa helt kort introducerats i löpningens värld. Eftersom hon inte får rejsa lös i skogen den här veckan så tyckte jag att det passade bra att låta henne prova på löpning. Det gick kalas! Jag joggade 2 km helt lugnt och Elsa travade på bredvid. Jag tyckte det var roligt med sällskap och fick bra draghjälp när det gick lite uppför.

Nästa steg blir att ordna en bättre koppelankringsanordning på mig, att få Elsa att förstå att hon ska vara vid min sida istället för rakt framför och att lära in höger och vänster så att vi slipper krocka.

Nu är våren här

Igår fyllde jag på kulturtanken med en förhandsvisning av Vårsalongen på Liljevalchs. Nu gav ju tyvärr inte besökt full kulturpoäng eftersom kvällen, enligt arrangören, mest var till för mingel med alkohol och snittar. Det fanns dock en del coola saker att titta på, och en massa folk som var konstobjekt i sig själva.

En läxa för livet

Idag har jag lärt mig en nyttig läxa. En läxa för livet, javisst! Varje liten nyans av negativ inställning hos en person märks direkt på omgivningen och skapar dålig stämning. Jag inser ju hur ofta jag måste ha bidragit till att göra livet surt för andra med min attityd. Visst måste man få gnälla ibland, men faktum är att allt blir mycket trevligare om man försöker hitta livets små ljuspunkter istället. Positiv inställning smittar, och just nu skulle jag behöva få lite såna bakterier för min morgon började verkligen med dålig stämning.

Det här får bli dagens visdomsord.

- VARNING - meep meep

Idag var en tröttmorgon. Jag har hamnat i snoozeland ofta på senaste tiden, och det är inget jag egentligen gillar. Trots det kommer jag ibland på mig själv med att njuta av att somna om de där ynka tio minutrarna mellan ringningarna. Värdelöst. Fast det finns ju en anledning...

Jag kom till jobbet i hyfsad tid imorse i alla fall, men nu sitter jag mest med tankarna någon annanstans. Det är nästan lite allmänkoma på mitt rum idag. Elsa sover stenhårt och jag gjorde misstaget att låna en tröja av "HONOM" idag. Istället för att jobba sitter jag nu alltså med nosen innanför kragen på tröjan och drömmer. Hur orutinerad får man vara?

Min pansarbjörn är hemma igen

Jag fick hämta min lilla dopade pansarbjörn idag innan lunch och det känns jätteskönt att ha henne hemma. Hon var mycket piggare när jag träffade henne på djursjukhuset, men nu verkar hon lite slokörad igen. Sover mest. Veterinären har dock friskförklarat henne, och ordinerat vila och lugna puckar några dagar. Hon ska dessutom serveras (dyrt) dietfoder i små portioner flera gånger om dagen (adjö mina sista små kronor) .

Kostnaden för hennes vård slutade på strax över 10 lusingar, och jag tackar gud för att det finns försäkringar.

Rakad och med bandage runt benet

Igår fick jag hälsa på min pälsängel på djursjukhuset. Hon kändes fortfarande väldigt loj och hängig, men personalen sa att "om hon är så här pigg så får hon nog komma hem snart". De ska börja ge henne dietfoder nu på morgonen, och så får vi se var maten tar vägen. Bukultraljudet visade inget speciellt, så det är väl bara att hålla tummarna.


Inför ultraljudet rakade de magen på Kroko, så nu har jag kommit ett steg närmare målet - att helraka henne och använda som hatt.

Fortsatt dålig stämning för min vackra Kroko

Jag har just pratat med veterinären på djursjukhuset. Elsa är fortfarande lite däven och har tagits en massa ännu ej analyserade blodprov på. Hon får dropp och har inte ätit något, men inte heller kräkilurats. Under dagen ska de göra ett bukultraljud för att se om det visar något som inte syntes på röntgen. Hon kommer inte att få komma hem i natt heller, men jag får hälsa på henne ikväll i alla fall.

Stackars lilla snuttan.

Deppigt

Elsa har blivit sämre igen och befinner sig just nu på hotell Djursjukhuset Albano för observation. Hon har kräkts och varit hängig hela dagen, och efter fem timmar hos veterinären beslutades att hon skulle få sova kvar där. Om hon kräks mer kommer de att operera henne. Allt är deppigt.

Tur att gårdagskvällen var så trevlig med god mat, bio, öl och trevligt sällskap. Och tur att Jonas verkligen är värsta bästa killen som har supportat mig och Kokostuds hos veterinären hela dagen. Och att han dessutom just nu väntar på mig med sushi och Ben&Jerry Chocolate Therapy.

Hur söt kan man vara?

Fisk!

Elsa är frisk igen! Imorse var hon jättepigg och glad på promenaden, men hon ser fortfarande lite ut som Peter Harrysson efter injektionen av vatten i nacken.

Nu ska jag fånga dagen!

Men ändå en otrygg värld...

Jag och Elsa gjorde ett besök hos veterinären nu på eftermiddagen, och det var inte alls särskilt trevligt. Gårdagens inbrott och dagens sjuka Elsa har varit påfrestande för min mentala hälsa och jag var inte alls beredd på alla känslor som kom när jag la upp Elsa på röntgenbordet hos veterinären. Plötsligt var det inte Elsa som låg där, utan det var Izza och den röntgen som gjordes för drygt två år sen, precis innan det var tack och goodbye för alltid. Jätteångest.

Som tur var blev inte Elsas diagnos lika dramatisk, utan det konstaterades att hon har en liten benbit i magen som antagligen kommer att lösas upp eller komma ut av sig själv. Tills dess kan hon fortsätta att vara lite hängig.

Nu ska jag försöka bota de uppkomna skadorna med varma sockor, mjuksbyxor, te, bok, filt, god mat, VBK, gråt och tankar som får tillvaron att kännas lite tryggare igen.

Ökat förtroende

Polisen är inte så nonchalant som jag trodde. Igår träffade jag två skitsnygga, ambitiösa poliskvinnor som var oerhört ivriga över att få göra ett bra jobb. Tyvärr innebär oftast ett möte med polisen att det ligger något otrevligt bakom, och så var det även den här gången.

Min dejt, värsta bästa killen, råkade ut för inbrott i sin lägenhet igår, vilket uppdagades när vi kom dit sent på kvällen. Inget av personligt värde blev stulet, men känslan av att någon varit i lägenheten var riktigt obehaglig. Tyckte jag. VBK verkade cool, men jag kände mig ganska skärrad. Det är tur att han ska flytta.

Som grädde på moset serverade Elsa lite morgonkräks på mattan idag, och nu ligger hon helt utslagen och sover. Kanske beror det på att hon slickade i sig av det svarta fingeravtryckspulvret i polisens CSI-väska, eller på att hon blev stressad över stämningen igår kväll/natt, som inte kan bekrivas som helt avspänd. Hoppas hon blir frisk snart. I natt ska vi sova i skogen.

Allt blir pannkaka

Ikväll alltså. Hos Mankan. Dvärgen.

Jag har för övrigt jobbat föredömligt idag.

Ett hekto blandad info, tack

Jag har skrapat ihop lite blandad information som jag vill dela med mig av:

• Jag har börjat pensionsspara
• Min farmor var Skansens lucia 1955
• Folk är i allmänhet idioter
• Jag har köpt nya skidbyxor...
• ... och en jättefin helt oSofi-ig mössa
• Jag är ett personalproblem
• Hundägare borde skärpa sig (se punkt 3)

Min muff är skabbig

Jag gillar min muff, det gör jag verkligen. Den är djärv och utmanande och drar definitivt blickarna till sig. Därför är det med sorg i hjärtat jag måste erkänna att den börjar bli så skabbig att jag snart inte kan använda den mer. Håret hänger i dreadsliknande tofsar och den har börjat anta en gråbrunaktig ton snarare än en friskt rosa. Det är verkligen en kris. Måste se om jag kan köpa en ny på internet.

Söndag 13 januari

Lördagskvällen avslutades i någon slags ompysslad sjukdimma, men när jag vaknade på söndagen kände jag mig i alla fall i lite bättre form. Den planerade klättringen fick dock utebli till förmån för lugnare aktiviteter i solen.

Promenerade i Stora Skuggan (!) med Elsa och Jonas, och Kroko fick vara fotomodellsjycke igen. Det blev några fina bilder som sannolikt kommer att publiceras här inom kort. Sedan åt vi lurre och fikade på Skafferiet i Ekoparken tillsammans med Fredde och Jenny.

På det hela taget en mycket bra dag.

Lördag 12 januari

Lördag morgon. Regnmolnen hängde tunga från skyn när Sofia och Elsa gav sig av tidigt på morgonen och styrde bilen mot Nyköping. Dimman låg tät över motorvägen och sjukdomen som rev och slet i Fialottas kropp gjorde körningen svår. Hon började ångra att hon anmält Elsa till utställningen, men det var för sent att ändra sig.

På plats i hallen var dock morgonens mörker snart glömt. Det vimlade av människor och hundar i hallen, och vi nosade direkt upp vår konkurrent - en fin men tjo... kraftigt byggd kelpietjej på 10 månader.

Valde att trotsa naturlagarna och ställa ut Elsa i det minimala utställningskoppel jag lånat. Det var en kedja så tunn att den nästan gick sönder när man andades på den, men Elsa uppförde sig exemplariskt i ringen och kedjan höll.


Kritiken blev något i stil med: Acceptabelt nosparti, bra öron och stop. Mycket bra frambensvinkling, något för avfallande kors. Fina rörelser och ett trevligt sätt.

Elsa blev "bäst i ras" (tjockisen klarade sig inte så bra) och vi fick stanna kvar i tre timmar för att vara med och tävla om "bäst i grupp". Tre timmars väntan med Krokodilen borde resulterat i kaos, men hon uppförde sig så bra hela tiden! När vi väl fick komma in i ringen och visa upp oss igen blev det tyvärr ett snabbt tack och hej.

Jag kommer att åka på utställning med Elsa igen.

Du har väl inte glömt?

Jag vill bara påminna om att Magnus Hult faktiskt är världens längsta dvärg. Den som påstår något annat ljuger.

Lite ris, lite ros, lite panik

Det gick ganska bra på kursen igår. Lite ris, lite ros, lite panik. Kursen inleddes med teori i en dryg timme, under vilken Elsa förväntades sitta lugn, tyst och still bredvid mig. Större delen av tiden uppförde hon sig faktiskt ganska bra, men hon hade små sessioner där hon pep, stökade runt och bet mig i benet.

När vi väl kom ut och började träna så uppförde sig Elsa bra. Hon förstod inte riktigt poängen med att lubba runt i cirklar i regnet, men hon joggade bredvid mig lite lojt och plikttroget. Gå fint kunde hon dock, och vi övade även lite på att "stå" inför utställningen på lördag.

Efter kursen blev det panik. Elsa smet ur bilen när jag tagit av halsband och koppel, ut på den kolsvarta gårdsplanen där folk just körde iväg i sina bilar, utan reflex och utan tanke på att komma tillbaka till mig. När jag fick chansen grep jag tag i henne där jag kom åt, och då fick hon panik och bet mig hysteriskt. Eftersom jag inte ville att hon skulle bli överkörd så höll jag fast, och till slut lugnade hon sig. Jag fick ont i handen. Subba.

Nästa gång kanske?

Jag klarade inte tiden. Blev försenad till jobbet idag igen eftersom jag ...hm... var tvungen att hitta ett litet rep som jag behövde. Och andra bra ursäkter som att det var mycket trafik, att bilen inte startade och att Elsa vägrade komma ner från hatthyllan.

Ikväll ska jag och Kroko gå på kurs på SBK. "Aktivitetskurs - samarbete" heter den och det ska bli jättekul! Varannan vecka är det träning med instruktör och varannan vecka egen träning för gruppen - ett koncept som jag gillar. Dessutom har jag just anmält oss till en kurs i personspår i vår.

Och förresten...

Kom i tid!

Jag är SÅ trött på att alltid behöva vänta på människor som är försenade. Jag har väntat bort flera timmar av mitt viktiga liv till ingen nytta. Skärp er!

Tiden springer ifrån mig

Jag är inte jätteduktig på att komma i tid till jobbet längre. Mitt halv sju - sju har bytts mot nio - tio. Det känns inte 100%. Om jag väl på plats hade varit ett under av fokus och arbetsiver hade jag kanske känt mig lite mer duglig, men i ärlighetens namn är jag ganska ofokuserad. Mitt huvud är som en tv som bara lyckas visa en kanal oavsett hur mycket man vrider på inställningsratten.

Ikväll ska jag på dejt. Igen. Undrar om det gör saken bättre?

Sammanfattningsvis

Fredag: Libanesisk middag och solsken.

Lördag: Solsken och en Elsa som glömde att hon är rumsren.

Söndag: Solsken, skoångest och mys.

Otålig!

Trum, trum, trum.... trum...

...trum...

trum

På promenad med glad jycke och icke snökompatibla gummisar

Idag åkte Elsa och jag till Ursvik för att gå morgonpromenad. Det snöade oavbrutet hela tiden, men det var så härligt att gå i skogen och på fälten och se den lilla pälsbollen fräsa runt i 100 knyck så att snön yrde. Jag tyckte nog att hon hade ett stort leende på läpparna. Det här är det vitaste hon har sett och hon utnyttjade verkligen tillfället.

Det är svårt att inte bli hopplöst glad av att se Elsa in action. Det var för att få uppleva såna stunder som jag skaffade hund. Hon utstrålar en sån gläjde och frihetskänsla och jag behöver aldrig fundera på om den är äkta eller inte. För äkta är den alltid, och det är underbart!

Dessutom är det roligt att människor vi möter gärna påpekar vilken positiv hund Elsa är. "Oj, titta vilken glad!!" är ett uttryck vi ofta hör. Även om det är jobbigt att hon alltid så gärna vill hälsa på alla människor och hundar så är det inspirerande med hennes personlighet. Det är den som smittar av sig på mig så att jag blir lika glad och lycklig som hon är. Även när jag har träningsvärk.

Manglad

Jag har så ont! Träningsvärk som inte känns som träningsvärk utan mer som ett lager smärta utsmetat över hela kroppen. Styrkepasset igår kändes bara lite jobbigt, men jag förstår att det är det som ligger bakom. Funktionsskit.

Så onödigt långt bort

En vecka kanske inte är någon tid att prata om, och två dagar kan framstå som löjligt lite, men nu tycker jag faktiskt att det räcker. Meep meep!

Igår - nyår, idag - slaskexkursion

Huh! Vilken orutin. Inte en frukostbit hemma trots att jag visste att jag skulle vara bakis. Jag har alltså tvingats ge mig ut i det här snöslasket för att skaffa mat. Skräp!

Firade in det nya året igår hos Tina&Björn, som man kan se på bilden till vänster. Tina är dvärgväxt och står faktiskt upp framför Björn. Det är jättefint att de unga tu har funnit varandra och att de inte låter ett sådant tillkortakommande stå i vägen för deras kärlek.

Nyåret firades hur som helst med god mat, för mycket alkohol, för lite av VBK, raketer och trevligt sällskap. Tina får creds för den fina middagen, även om Björn säkert hade en tass med i spelet.

Om inte nära hälften av mina foton varit suddiga, och den andra hälften bestod av bilder med ovanligt vackert motiv så skulle jag visa mer av min nyårsafton: