Bröllopsnatt

Vi är framme i Tallinn och inte trötta.
Vi har passerat gränsen för trötthet.
Vi är snarast medvetslösa.
Snart ska vi sova djupt och länge.
Har bara en liten grej vi måste göra först...

Herr och fru

Vi sa ja och allt blev perfekt!

Nu kör vi

Lugnet före stormen

Vi har koll på allt, läget är lugnt och jag dricker te. Och det regnar.

Fantastiskt!

Nu är vi på väg!

Bilen fullastad med flickor, mat och blivande man!

Temadag Sofia

Idag var min dag. En dag för mys, avkoppling, skönhetsvård, träning och en liten sväng till Martin Olsson.

Trodde jag.

Fina naglar och fina ögonfransar har jag förvisso fått men utöver det har jag flängt runt som en skållad råtta och handlat, släpat saker, planerat, packat, städat, fixat och informerat. Puh.

Tur att den här giftasgrejen snart är över, för det känns som om jag håller på att gå sönder. Får "Mottagningen på KTH 2004"-vibbar av mig själv. Noll humor och konstiga reaktioner på saker.

Om vi får plats med allt som måste få plats i bilen imorgon lovar jag att coola ner mig. Om inte får jag sammanbrott. 50/50.

One ring to rule them all

Ringen är graverad och klar så nu är det bäst vi gifter oss på söndag.

Mycket annat har också blivit klart idag och jag känner mig för tillfället ganska lugn. Placeringskorten är utskrivna, blommor (i färgen "blåbär med mjölk") är beställda, vigselförrättaren är uppdaterad och en sockerfri kaka till mormor blir bakad.

Enda stora problemet nu är väl egentligen att JG har blivit förkyld och är rätt hängig. Vet inte hur det ser ut på reservlistan, om det finns någon att plocka in om Jontan blir sämre eller inte, så för säkerhetsskull gör jag vad jag kan för att kurera honom.

Edsviken är vår!

Sprang till jobbet imorse, södra vägen runt Edsviken (turkost spår). Den här gången sprang jag gångvägarna närmast vattnet, vilket jag normalt inte brukar. Det blev inte så fasligt mycket längre, men betydligt mer kuperat och tungsprunget, på ett bra sätt. Dessutom slapp jag springa förbi alla vidriga typer som står och röker vid Danderyds Sjukhus. Totalt 11,3 km.
 
Ungefär samtidigt som jag sprang hemifrån stack Papsen iväg på sin sida av Edsviken. Han sprang norrut (blått spår) runt Edsviken och hem till oss, där han tog min bil, min packning och mina hundar och åkte tillbaka hem (dvs. till jobbet).

Men det viktiga är att vi nu tillsammans har tagit över sjön. Den är vår. Vi har slickat på den.

Edsviken tillhör nu familjen Demnert

Nu flyttar de

Vi känner inte varandra men det är alltid lika deprimerande när säsongen är slut och de drar. Fåglarna alltså. De på bilden.

I övrigt känner jag mig ganska mentalt havererad just nu och väldigt nervös inför helgen. Jag borde ha tagit ledigt från jobbet hela den här veckan, det hade gjort mig till en lyckligare och antagligen mer harmonisk person.

För att reda ut saker så vill jag påpeka att jag inte är nervös för att gifta mig. Den biten är lätt som en plätt och jag ser fram emot ceremonin. Vi träffade Caroline, som ska leda vigseln, igår och allt känns verkligen jättebra. Hon har kul idéer och det ska bli roligt att höra vad hon kommer säga på söndag. Inga kalla fötter här inte.

Det som gör mig nervös är att allt ska klaffa under lördagen och söndagen innan vigseln. Det här är inte det kalas där man vill lämna något åt slumpen eller upptäcka att något gick åt skogen bara för att vi inte planerat och gått igenom allting ordentligt. Vi kan inte lära av våra misstag och lyckas bättre nästa gång, för det blir ingen omfest på det här jippot. Och det stressar mig.

Skulle något inträffa så ordnar det sig säkert, ingen märker något etc.. etc... men JAG märker antagligen och JAG bryr mig. JAG vill att det ska bli lyckat och JAG är mån om att vi inte missar något. JAG, JAG, JAG!!

Okej?

Update: Topploppet

Måste omformulera en sak i mitt förra inlägg. "Jag sprang okej", skrev jag. Okej var en kraftig underdrift visade det sig, när jag frågade min Garmin pulsklocka om saken.

Första kilometern gick "långsamt" eftersom det var mycket folk och trångt. Den klockades på 06:22, vilket i sig är snabbt för att vara mig. Kilometer 2-5 gick på 05:39, 05:34, 05:35 och 05:32. Det är det bästa jag har sprungit i modern tid! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna springa flera kilometer i rad i det tempot. Nu var det visserligen en snäll bana på det sättet att första kilometern (där det ändå inte gick att springa så snabbt pga. trängseln) gick uppför, resten hade ett ganska trevligt nerförslut.

Kan inte vara annat än nöjd över min fysiska prestation. Den mentala biten har dock stor förbättringspotential.

Efter ett sånt här lopp dyker det upp frågor i mitt huvud. Frågor som "vad är det egentligen jag vill?". En sak vet jag, och det är att jag hellre springer långsamt med glädje än springer som jag gjorde idag. Men jag vet också att jag bryr mig om hur snabbt jag springer, framför allt bryr jag mig om att utvecklas och bli bättre. Mitt mål är fortfarande att kunna springa en mil på under 55 minuter och det borde inte vara så svårt egentligen.

Jag är långsam men uthållig, inte snabb, och mitt fokus framöver ska ligga på att förbättra mina svaga sidor, vilket innebär att jag måste ha fler pass med högre intensitet. På sikt också pass med högre intensitet en längre tid. Mer backar, mer intervaller, mer snabbdistanser. Och några långpass på det, för att hålla igång uthålligheten.

Men, viktigast av allt - ovan nämnda ska ske med total löpglädje, inte under tidshets.

Bröt loppet, nöjd

Det blev bara fem kilometer, sen klev jag av. Varför då kan man undra? Jo, för att jag överskattade mig själv.

När Karin ville ha sällskap en bit sa jag ja, när jag borde sagt nej. Loppet blev inte som jag tänkt mig, jag lyssnade inte på mig själv och jag hade inte roligt. Men jag sprang okej och bestämde mig för att nöja mig med 5 km, bara jag inte gav upp utan sprang ända in i mål. Bättre att sluta på topp än att det blir som i Milspåret i våras.

Och jag klarade det och är nöjd så. Till nästa gång ska jag träna mer och inte tro att jag är mentalt starkare än vad jag är.

Dessutom fick jag en goodiebag ändå!

Invasion av män

Vårt hem har varit invaderat av män. Män som lagade brunch. Måste säga att jag gillar konceptet!

Nu ska jag strax springa topploppet i Hagaparken.

105 kanelbullar - check

Provsmakat och klart, succé som vanligt. Nu är det bara resten kvar!

Nu drar jag

När jag körde mot jobbet idag fylldes jag av en längtan att bara dra. Fortsätta köra, långt bort, och poppa radion på hög volym. Inte stanna.

Svängde så klart av vid Kista som vanligt. Konstaterade moget att det bara är stress över alla trådar jag försöker hålla i.

Hade mitt liv varit en film så hade jag varit vid Uppsala nu.

Ingen anledning till oro

Jag var hos Veronica idag, min personliga skräddare (tillika Gunnikas syster), och provade min bröllopsklänning. Och den kommer bli bra! Behöver inte kuta ut och panikköpa en ny, utan kan lugnt luta mig tillbaka och slappna av! Dricka lite bubbel.

Jag var aldrig orolig!
(Fast det var jag. Lite.)

Ångaloppet, en återblick

Det har kommit en film från arrangörerna av Ångaloppet, filmad under årets tävling. När jag ser den kan jag överhuvudtaget inte förstå att jag har gjort det där. Känns väldigt avlägset.

Men vi (som i jag och Linda) kommer göra det igen, för jävlar vad roligt det var. Rekommenderar alla att vara med.

23 km löpning
2 km simning

Total glädje och misär på samma gång.

Gör inte så här

Det rosa du ser på väggen är nagellack. Ena sekunden stod lacket i skåpet, nästa flög det genom luften och landade med en smäll på badrumsgolvet. Och gick samtidigt i bitar. Bästa rosa nagellacket överallt!

Det tog inte bara tid att få bort det, jag slog dessutom huvudet i badrumsskåpsdörren så att det tjongade i hela huvudet. Suck.

Jag spricker

Inte nog med allt gott jag stoppade i mig igår! Idag bjöds jag dessutom på brunch i Hägernäs av mina bästa vänner aka brudtärnorna. Tur att jag har gott om plats i klänningen för det blev mycket mat idag också. Sjukt gott!

Puss, hej.

Möhippan avslutad

Tusen tack för en toppendag med ansiktsbehandling, vinprovning, en fantastisk middag, Singstar och suveränt sällskap!

Häng med till Bomans i Trosa

Jag har ett bra jobb.

Ibland, alldeles för sällan om du frågar mig, åker jag runt och kollar upp tänkbara besöksmål för våra kunder. När det kom ett erbjudande om att prova på Bomans julbord i Trosa och då bli bjussad på övernattning var jag inte sen att hänga på. Skulle kunna bli en härlig liten utflykt för våra seniorer inför julen 2013.

Sagt och gjort, jag har bokat julbord och övernattning den 1-2 december, och då kan jag samtidigt passa på att se hur Trosa Julmarknad är, eftersom den äger rum på söndagen.

Bomans är trevligt och jag ser verkligen fram emot helgen, men ännu härligare skulle det bli om vi (jag räknar med att JG vill följa med, men i ärlighetens namn har jag inte frågat ännu) får sällskap av just DIG!! Häng med vettja! Det blir mysigt!

Julbordsbilden stulen från bomans.se

Inte så bra

Träningen med Reka gick inte så bra idag. Sneda sättanden i fotgåendet, dåligt fokus och vänstersvängar som var en katastrof. Stadgeövningarna gick väl något bättre men fortfarande inte bra. Kanske blev det så här för att vi haft några dagars uppehåll pga en motivationsdip hos mig.

Agilityn med Elsa gick okej men inte mer. Svår bana med knixiga svängar och dåligt flyt för oss. Kul ändå. Men vissa människor... alltså man undrar ju... Suck.

Min egen träning var den som gick bäst, trots motivationsdip även där. Fick ihop knappt 7 km i Ursvik imorse.

Imorgon är det äntligen fredag!

100% välmående

Idag var första gången jag körde tidig morgonträning i gymmet sen i våras. Dessutom med trevligt sällskap av Paps. När klockan ringde redan kl. 05:30 hade jag svårt att fatta vad det var som lät, och när jag och mina skavsårsfötter stapplade runt under morgonpromenaden ville jag avbryta hela projektet. Blev på lite bättre humör när skavsåren började domna bort och det gjorde mindre ont.

I gymmet bestämde jag mig för att köra två varv istället för tre i mitt gymcrossprogram. Bra beslut. Jag kände mig lam från början men när jag väl kom igång så var det riktigt roligt och jag slutade på topp. Var starkare än sist i flera av övningarna och trots att jag körde på halvfart blev jag rejält trött och svettig.

På vägen hem blev jag knock out:ad av endorfiner och kände att jag just där och då, på en skala mellan 1 och 100, kunde sätta att jag mådde 100% bra. Fantastiskt! Jag gillar gymmet! Längtar redan till nästa gång!

Linslusen lägger sig i

Allt jag ville var att föreviga mig själv efter dagens stora löparhändelse, men alltid är det nån liten filur som ska lägga sig i. Fick min bild till slut i alla fall...

Den stora löparhändelsen var att jag och flickorna sprang både till och från jobbet idag. 10,2 km dit, södra vägen runt Edsviken, och 8,7 km hem, norra vägen. Hyfsat lätta ben, pigga hundar, bra tankar i huvudet... Jag är nöjd.

Söndagsmys

Började gårdagen med att kliva upp tidigt, gå en sväng med tjejerna och sedan sticka iväg och springa intervallisar på Enebybergs IP. Fick blåsa på ena tån men annars var det ett jobbigt men ganska roligt pass. Testade lite olika löpsteg och fotisättningar vilket gjorde att jag inte tänkte så mycket på att det var jobbigt att springa. I alla fall var inte uppvärmningen jobbig. Börjar dessutom äntligen koppla av från "tidshetsen" jag haft. Känns mycket bättre nu när jag struntar i tempot och jag har tagit bort det fältet från min Garmin så jag inte ser hur långsamt det går. Det känns som succé!

Sen åkte jag ut till Rindö och hälsade på Gunnika och Diesel. Vi promenerade en sväng, snackade skit, spårade med hundarna och åt lunch på Ostmakeriet. Mycket trevligt!

Avslutade dagen med lite trädgårdspyssel, kanelbullebak, middag, bröllopsfix och ett avsnitt av Dexter.

"Man vill ju inte äta en köttbit och pommes varje fredag..."

Ja, så sa Roland i Torsk på Tallinn, och jag håller med. Men idag är det lördag och idag blev det köttbit, pommes, bea och rödvin. Klassiskt!

Tidigare idag gjorde vi ett besök i bröllopslokalen på Grytsbergs Säteri (jäklar vad fint det är där!) tillsammans med Jontans kusin Caroline, som är den som ska leda vår vigselceremoni. När vi kom hem gjorde vi trädgården höstfin och nu ska vi strax se en tveksam film om finska nazister som attackerar jorden från månen. Eller något åt det hållet.

En bra lördag!

Den här snubben är min pappa

Han fyller år idag, 61, men vi avrundar väl uppåt och säger 70 jämnt. Även min farmor Ingrid, snubben på bildens mamma, fyller år idag. 89 år, avrundat till 90. Grattis till er båda!

Tittade på kort i affären och konstaterade att man får lajbans gratulationer tills man fyller 50 år, men till 60-åringar och äldre är korten högst seriösa. Medan yngre förmågor får glada färger och tokigt typsnitt får seniorerna nöja sig med diskreta vita kort med rosor på. Är det för att visa vördnad mot de som närmar sig slutet? Ett tyst och diskret grattis, för att man inte vill störa för mycket? Inte sända ut tjo och tjim via ett kort, ty äldre människor behöver lugn och ro? Eller..?

Jag bara undrar...

Bristande motivation

Jo, så är det. Det går segt på jobbet, jag har massor att göra men allting går i snigelfart. Det känns som att mitt jobb är en sko och jag har en stor sten i den. Motivationen tryter och jag bromsas av tråkiga saker som jag bara måste göra och av att extremt annorlunda människor skickar konstiga mejl till mig. Eftersom jag inte orkar ta tag i dem ligger också de i skon och skaver.  Saker går inte min väg. Elände och olycka.

Jag orkar helt enkelt inte. Pust.

Kurstillfälle med kedjor

Igår var det kurs igen för mig och Reka. Läxan från förra gången var språng marsch och att komma upp i 1,5 minuters fotgående. Läxförhöret igår blev att gå in på en tänkt tävlingsplan, gå 1,5 minuts linförighet, göra en inkallning och en klass 1-apportering innan belöning. Reka var väldigt het i fotgåendet och studsade fram bredvid mig, och trängde en smula. Sista raksträckan gick vi rakt mot min ryggsäck och hennes leksak, och där släppte hon och sprang mot den någon meter men i övrigt höll hon kontakten fint hela tiden. Inkallningen och apporteringen gick jättebra.

Sedan gick vi igenom ställande och läggande och läxa till nästa gång, 4 okt, blir:

• Stadga (vid återgångar)
• Avslut (får ibland lite snea sättanden)
• Fotgående, att klara gå fokuserat i 2 minuter

Kurstillfället avslutades med en till kedja. Den här gången valde vi en kort, kort linförighet, läggande under gång, ett kort fritt följ och avslutningsvis hopp över hinder.  De tre sista delarna är med på filmen ovan. Det är låg kvalitet men man ser vad man behöver.

Känner mig väldigt nöjd med Reka. Hon är otroligt taggad på träningarna och rolig att jobba med. Det känns som att vi har de flesta momenten klara, men det är en del detaljer som måste slipas på, vissa med grovslip och andra med fint sandpapper.

Veterinärens utlåtande

Veterinären tittade i Rekas öron, hittade massa brunt guck i det ledsna örat och konstaterade att det antagligen är jästsvampar. Eller gästsvampar, som min mor föreslog. Jahapp.

Nu har hon fått medicin, något öronrengörande som heter Otodine som ska hällas i örat och masseras in två gånger om dagen i en vecka, sedan en gång om dagen i ytterligare en vecka. Därefter ska vi på återbesök igen.

2000 kr fattigare blev vi den här morgonen och utan lydnadsträningspass. Fast medan vi satt i lilla rummet och väntade på veterinären passade vi på att öva skiften i fjärren. Alltid något, även om det inte är fotgående.

Reka hos veterinären

I helgen började Rekas högra öra irritera henne. Örat hängde rakt ut åt sidan och hon ruskade sig mycket. Det har hänt tidigare men gått snabbt över så det trodde jag det skulle göra nu också.

Men imorse kliade hon sig och ruskade så frenetiskt att vi åkte till veterinären. Akut fick det bli eftersom det inte fanns några lediga tider, så här sitter vi nu och väntar. Akut innebär att jag antagligen får vänta till imorgon eller så på att hon ska få hjälp.

Djursjukhuset Albano är stort och tyst. Kanske jobbar ingen här alls, mer än några statister som springer fram och tillbaka i korridoren.

Nyss satt två personer i väntrummet med varsin Fransk Bulldogg. Oberoende av varandra. De radade upp vilka fel de haft på sina hundar (inte ett problem kan jag säga) medan hundarna grymtade (de kan ju inte andas) nedanför. Varför skaffar man en fralla??

Hoppas det är vår tur snart.

Jag hatar små flygande djur

Så här ser mitt getingstick ut nu. Det kliar. Även resten av kroppen kliar, för jag har myggbett överallt. Bland annat under ena ögat.

Jag behöver en paus. Från kli, från för mycket aktiviteter och från allt annat också.

Det blir ikväll. Städmåndag, god middag och kanske en film.

Nu ska jag prova att åka det kommunala hem.

Bra kräftkalas

Det slutade med 110 kräftor i grytan och ett härligt kalas igår kväll.

Synd bara att jag har varit helt under isen de här dagarna. Väldigt, väldigt trött och med magsmärtor som kommit och gått. Kroppen har känts tung och nästan lam och huvudet dimmigt. Fullständigt ur form. Har försökt kämpa på så gott jag kunnat men det har inte känts som om jag lyckats så bra.

Idag känner jag mig, i alla fall så här långt, betydligt bättre och jag hoppas det håller i sig.

Kräftfiske med dramatik

Igår kom vi ner till Hulan utanför Tidaholm. Alltid lika mysigt! Vi började med att förbereda för kräftfisket innan vi åt middag och gick ut och la i burarna. Det var under det sista momentet som dramatiken utspelade sig.

Vi blev utsatta för en diskret och otäck attack. Först var allt lugnt men på ett par minuter blev 3 av 5 personer getingsstuckna. Lilla Ivar, jag och Jonas. Ivar fick i ansiktet, jag på benet och Jontan i halsen.

Eftersom JG, så länge jag har känt honom, pratat om sin getingallergi och hur han måste knapra 12 betapred vid stick så kändes allting väldigt olustigt. Speciellt eftersom vi befann oss mitt i skogen, utan medicin och alla utom Ivar med vin i kroppen. Stämningen blev lite tryckt kan man säga.

Jag blev riktigt rädd och det tror jag Jonas blev också, men som tur var slutar historien lyckligt. Greta ringde och rådfrågade sin läkarsyster och vi insåg snabbt att om det skulle blivit en allergisk reaktion så hade den kommit ganska snabbt.

Vi kunde alltså slutföra iläggningen av burarna för kvällen men något deltagande i nattvittjningen blev det inte för mig och Jonas utan vi gick och la oss istället.

Nu är det en ny dag och vi ska strax ta upp burarna. Nattens fångst blev ca 40 kräftor.