Jag gillar inte snön!

Åh vad alla är glada över snön. Det jublas på Twitter och i varenda blogg jag följer. Tvi, säger jag!

Bilden ovan är från träningen med Team Stockholm Marathon för nåt år sen. Snöyra, kyla och rimfrost i skägget. Fy fan. Jag får ångest när jag ser det här.

Snö betyder allt som oftast is. Is betyder att det behövs dubbar under löparskorna. Dubbar som aldrig funkar och aldrig vare sig sitter eller håller bra. Och som gör att man får ont under fötterna på långpassen. Som om det inte gjorde ont nog annars. Dubbeltvi.

I gymmet finns ingen snö. Ingen vinterkyla och inga kalla vindar. Imorse fanns heller inte särskilt mycket ork. Fick mjölksyra direkt, vad jag än tog mig för, och jag ser inte fram emot morgondagens långpass i snö, om inte benen har återhämtat sig tills dess förstås. Och snön har försvunnit.

Snö passar runt jul. Och kanske en skvätt i januari/februari så inte skidorna dammar igen.
I övrigt kan det vara. Jag gillar sol och värme. Punkt. Och tvi.

Mer än jag trodde

Den här veckan skriver jag in all min fysiska aktivitet på Funbeat, även sånt jag vanligtvis inte tar med. Dit hör hundpromenader och annan träning av hundarna, som ofta är att likställa med promenad (förutom agility som mer är intervall-promenad. Typ.).

Jag rör mig ganska mycket, den saken är klar. Intressant att jag tidigare inte riktigt insett hur mycket  fysisk "icke-träning" jag har.

Med all den här aktiviteten borde jag verkligen vara tanig som en sticka. Jag borde springa kilometern på 4 minuter. Jag borde kunna äta obegränsat med mat. Så är inte fallet.

Jag tycker förvisso att jag är finare i kroppen nu än på länge, men det kan bero på min just nu starkt kontrollerade kosthållning. Den ger resultat, inte bara för vikten utan framför allt för hur jag mår. När jag äter bra, nyttigt och inte för mycket, som jag försöker göra nu (och har kämpat med sen midsommar, med undantag nån månad runt bröllopet) så känner jag mig så otroligt skön i kroppen när jag vaknar om morgnarna. Efter en godis/slarvkväll har jag inte alls samma känsla. Kanske har det med samvete att göra och att känslan i kroppen egentligen sitter i huvudet, men det spelar inte så stor roll.

På söndag kommer jag med all säkerhet vakna och ha en dålig känsla i kroppen. Och det ser jag verkligen fram emot. Kvällen före ska jag nämligen utmana JG, Sara och Erik i att äta julbord.

Är ledsen att säga det, men de kommer inte ha en chans.

Äckligt gott

Jontan tittade förbi hemma idag och hade med sig presenter han fått i Manilla: Fem påsar torkad mango.

Kvar finns nu fyra påsar. Känner mig usel över att jag tryckte i mig nästan en hel påse själv, men det var så löjligt sött och gott att jag inte kunde stoppa mig. Och det stod tydligt på påsen att det var frukt. Frukt är nyttigt, det vet alla. Trots det har jag nu gömt och glömt de andra påsarna. Vill inte ta några risker...

Bra gjort, Herr Bussbolagsdirektör

Jag hör inte till dem som tror att en enskild människa kan göra så stor skillnad i världen, men jag uppskattar ändå när enskilda människor sparkar pappskallar på smalbenet.

Här sätter Bussbolagsdirektören, a.k.a Paps, ner foten! Bra gjort säger jag!

Uppsluppet värre!

I morse var det träning igen, i inomhushallen i Arninge. Verkligen skönt att vara inne när det var sånt äckligt skitväder utomhus. Det var bara Mia med Honey som dök upp, så vi hade väldigt gott om plats.

Elsa var otroligt uppsluppen och taggad till tusen. Vad har hänt? Hon var fokuserad, snabb och tyckte allt var jättekul. Studsade fram med ett leende på läpparna. Det var lite märkligt men jag lät henne köra på. Kampade gjorde hon också, lekte för fulla muggar. Härligt att se! Hon var på bra humör även igår, och kutade över agilitygungan med riktigt bra fart. Fast hon blev nog lite chockad själv över det, så nästa gång tog hon det lugnare igen. Ändå ett stort framsteg.

Reka fick träna rutan, fjärr, fot- och framförgående idag. Hon hade också väldigt hög energinivå och var väldigt engagerad i alla moment, men jag tyckte att hon fort blev trött så det passade bra att varva lite mer med Elsa och bara låta Rekis köra korta små pass idag.

Träning då, nu och i framtiden

Jag tror att det emellanåt är viktigt att fundera över vad man håller på med i sin träning. Inte bara vilken sträcka som ska springas den här veckan eller vilka hantlar som ska lyftas, utan också på sin träning i stort:

vart har jag varit
vart är jag idag
vart är jag på väg

Jag vet ju att jag är uthålligare, starkare och smidigare idag än tidigare. Tack vare de senaste året (åren?) med yoga kan jag numera böja mig fram och nå mina tår. Det är stort! När jag började var jag så stel i baksidan av benen att jag bara kom strax nedanför knät med händerna.

För tre år sen sprang jag aldrig mer än 4-5 kilometer och jag tyckte det var obegripligt med folk som sprang över en mil. Jag var stolt när jag fick första gången på många år fick ihop 12 km. Nu är det förvisso bra gjort att springa 12 km och inget jag direkt gör till vardags, men som långpass betraktat är det inte värt särskilt mycket. Det har gått sån inflation i distansen att för att jag ska bli imponerad av mig själv behövs det minst 18-20 km. Det är ingen barnlek, men jag kan göra det.

I gymmet har det också hänt en hel del. Första gången jag t ex skulle göra höftlyft åt sidan med fötterna i TRX:en fick jag ta hjälp med armen och trycka kroppen upp från golvet. Det saknades andra muskler att göra det med. Nu för tiden tycker jag det är rätt klurigt om jag ska göra höftlyft åt sidan med knäindrag och samtidigt hålla det övre benet upp i luften. Utan hjälparm förstås.

Och framtiden då, vad vill jag med den? Just nu saknar jag faktiskt ett konkret mål. Jag vill springa mycket snabbare än jag gör, men jag är inte intresserad av fokusera på att träna snabbhet. Jag vill bli ännu starkare men jag vill inte byta bort något av mina andra träningspass mot styrketräning. Jag vill bli grym på yoga och tekniskt duktig i simbassängen, men jag har inte den tid som krävs. Jag vill börja cykla (mest för att det finns tuffa saker jag vill göra som kräver lite cykling) och jag vill återuppta klättringen.

När jag skriver det här så inser jag att allt kanske är så bra som det kan vara.

Mitt största mål har egentligen alltid varit att träna för att må bra, att vara generellt stark, uthållig och smidig. Att känna mig kraftfull under morgonpromenaderna, kunna göra häftiga fysiska grejer eller bara orka med livet och den skit det ibland bjuder på. Att få vara frisk. Jag behöver nog bara lära mig att vara nöjd med det jag gör och acceptera att det faktiskt är på det här sättet jag vill ha det. Visst vore det kul att vara "bättre i allt", men det skulle inte vara värt det, eftersom det skulle bli på bekostnad av tiden jag får tillbringa med Jonas eller på träningen av hundarna.

Kom ihåg det!

Styrketräningsprogram Ht2009 vs. Ht2012

Två timmar löpning

Vi är inte vanligt bra, vi. Dessutom rätt snygga om jag får säga det själv.

Blev en repris runt Brunnsviken idag, men med decimerad skara och en liten extrasväng ut i Stora Skuggan för att förlänga rundan.

Fick ihop 18,3 km på två timmar och jag är väldigt nöjd. Den "lilla" extrasvängen blev längre än jag trodde men det gick fint ändå.

Frukost innan långpass

Känns verkligen som om det borde vara första advent idag, men det är det inte så istället tände jag ljus för Izza, familjens första kelpie som vi tvingades ta bort den här dagen för sju år sedan.

Hoppas hon har det fint i hundhimlen!

Magnus Hult (och lite till...)

08:00 Simning 30 minuter

10:00 Spårskogen med Reka och Karin med Smila

12:00 Lunch på Hunduddens Café och Bistro

14:00 Fika med Magnus Hult och Anso

19:00 Soffhäng med chokladpraliner

Har jag tappat greppet?

Jag vet inte om målandet av pigga naglar har gått för långt... just det här tog en bra stund att göra i alla fall. Får se hur det håller. Gellack är fortfarande the shit!

Onsdagsträning och torsdagsvila

Igår tränade jag med PT-Tompa. Inledde med att göra nya fett-, muskel- och konditionstest. Senast jag gjorde samma test i Dr. Snugglesmaskinen (Tanita) och på cykel var för två månader sedan, men efter det följde några veckor av godis, mycket mat och ingen träning pga. bröllopet så jag hade inte jättehöga förhoppningar om att ha gjort några förbättringar sen sist. Men det hade jag. Förvisso små, men ändå framsteg. Hade samma fettprocent som sist men den var omfördelad så det var mindre fett kring magen och jag hade mer muskler i armar och bål. Konditionsmässigt låg jag som förut.

Passet var kul men jäkla jobbigt och inkluderade helvetescykling på motionscykeln med tre minuter lugn cykling följt av en minut då jag fick cykla tills jag nästan dog. Tre gånger. Fy fan.

Men det är precis den här träningen jag behöver. Jag blir så extremt svag mentalt när det blir dödsjobbigt, och varje vidrigt pass jag tar mig igenom gör mig starkare. Jag försöker i alla fall tänka så, även om jag blir besviken på mig själv över att den ens kommer "jagvilldö/gråta/sluta/orkarinte"-paniktankar.

På kvällen var det dags för tredje tillfället i crawlkursen. Tur att min motivation för den är så hög, annars hade jag haft problem att komma iväg på kvällen, speciellt när jag är trött efter ett hårt träningspass innan. Fick mycket tekniktips den här gången och det blev så mycket att tänka på att sånt som fungerat tidigare, typ att andas, inte längre gjorde det. Men det var roligt och jag ser fram emot att träna mer.

Lämnade in bilen på verkstad i morse och hade tänkt springa därifrån men jag sov uselt i natt och var trött i kroppen från igår så det blev inte ens någon inre diskussion om huruvida jag skulle ta vilodag idag eller inte. Det bara bestämdes.

Tanita mäter bl. a fett/muskelbalans i kroppen. Bild stulen från ssif.su.se.

Där ser man

Man hittar tydligen till min blogg genom att söka på "hon tränar valpar för sex".

Frågor på det?

Årets julklapp

Årets julklapp är tydligen hörlurar. Bra grej, det önskar jag mig. Ett par riktigt schyssta, gärna med sladd som inte trasslar och så ska de hänga över öronen så de inte trillar ur när jag galopperar fram över stock och sten.

Fixar du det, Tomtis?

Så mycket bättre

Jag gillar't!! Programmet alltså.

Lyssnar just nu på Olle Ljungström på Spotify, men jag får inte riktigt den feeling som jag hoppats på. De andras versioner av hans låtar var bättre, men han skriver fantastiska texter. Jag vill också vara färgen i filmen om någons liv. Eller en sång om vatten, sol och ängar. Jag kan vara stark, jag kan få allt! Jag kan sprida färg.

Just nu ligger jag på kudden och tänker på dig.

Tillbaka på banan

Idag mår jag fint, ingen anledning till oro. Men jag måste varit mer ur spel igår än vad jag trodde för det låg massa saker framme och på konstiga ställen som jag inte minns att jag lagt där.

Trodde inte jag skulle kunna sova i natt men somnade som en sten och sov riktigt gott i tio timmar. När klockan ringde hade jag gärna kunnat somna om en stund till men kände mig i övrigt i prima form.

Åkte till Arninge imorse för inomhusträning med Katarina, Mia och Maria. Elsa fick mest larva runt som vanligt och tyckte nog att det var roligt. Skällde lite vid ett tillfälle när jag gick ifrån henne, men sen var hon tyst.

Reka fick träna på rutan (som jag tycker går ganska bra nu), lite fotgående och fjärrskiftet ligg-stå. Kämpade på med metallapporten också som hon fortfarande inte vill ta alls. Känns riktigt lyxigt att träna inomhus, även fast det tär på plånboken.

Update

Här ligger vi på soffan hela högen.

Mår inte direkt dåligt men jag känner mig orkeslös och magen gruffar lite när jag matar den. Hittills har den fått en banan, en smoothie på naturell yoghurt, banan och mango, en smörgås utan pålägg och te. Funderar på att laga ugnspannkaka eftersom jag tänker att orkeslösheten beror på brist på mat.

Är trött men kan inte somna.

Jag mår illa

Fi faen för att kräkas. Jag gjorde det i natt.

Vaknade och mådde illa. Låg en lång stund och bara hoppades att det skulle gå över, sen gick jag upp och drack vatten och åt en halv banan. I fredags mådde jag nämligen också illa, vilket då avhjälptes med lunch, så jag provade samma koncept i natt.

Det fick fart på magen, fast åt fel håll. Som tur var förutspådde jag att det kunde hända och vidtog lämpliga åtgärder redan innan, såsom att bifoga hink, sätta upp håret och att inte ha en hund mellan mig och hinken.

En och annan tänker nu: "Aha, hon är gravid!", men nej. Jag säger till när jag planerar för såna magåkommor. Kräksjuka tror jag inte heller på. Middagsfalukorven och chokladen jag åt är mest misstänkta. En gång kräktes jag som en vilde av Marabou Frukt&Mandel. Igår åt jag en mjölkchoklad och kanske var den giftig för mig?

Tur för Jonas att han inte var hemma i natt. Istället blev jag vårdad av två extremt engagerade hundar som har tillbringat natten ovanpå mig, eller legat så nära, att jag varit fast som i ett skruvstäd.

Har passerat gå upp-tiden med råge men orkar inte röra mig. Magen känns huller om buller och jag helt urlakad. Skicka lite goda tankar till mig så försöker jag sova en stund till. Deal?

Runt Brunnsviken

Jag är så glad och tacksam över att ha vänner som jag får springa med! Idag sprang jag med Malin och Lindad runt Brunnsviken. Vi utgick från Mörby C och fick ihop knappt 15 km.

Det som är så härligt med att springa med vänner är att jag glömmer själva löpningen, den bara händer av sig själv medan jag har trevligt. Och nu har jag gjort mig förtjänt av soffhäng och te. Och choklad! Massor av choklad!

Lilla julafton med Gunnika

Hon är bra snäll den där Gunnika!! Fick en hel hög med paket från henne, PV-T och Diesel. Trots att varken jag, Jonas, Reka eller Elsa fyller år! Trots att det är långt till jul!!

Sen la vi spår till hundarna och medan de låg till sig åt vi astronomiska mängder superhärlig frukost för en billig penning på Såstaholms slott. Hur lyxigt som helst, jag gillar Såstaholm.

Sen gick vi spåren och utfallet av det behöver vi inte fördjupa oss i. Blä.

Inomhusagility i Väsby

Igår var det premiär för vår inomhusagilitylagträning i den nya hallen i Upplands-Väsby. Det var en bit att åka men hallen var väldigt fin och lite annorlunda än den i Arninge.

På golvet låg en mjuk plastmatta istället för konstgräs och den kändes ganska mycket större, men främst tror jag att det berodde på att det var högt i tak. Tror inte det skiljer jättemycket mellan träningsytorna egentligen. Agilityhindren var nya, fina och supersmidiga att flytta.

Vi delade ytan på mitten och ställde upp två olika kombinationer, och sedan körde mediumhundarna på ena sidan och largehundarna på andra sidan, och vice versa. Jag hade tänkt köra båda hundarna men det fungerade inte alls som jag hade tänkt. Elsa skällde som en tok så fort jag lämnade henne men även när jag satte henne i bilen medan jag tränade med Reka så blev det väldigt okoncentrerat att byta hund hela tiden. Jag blev stressad, försökte vara på två ställen samtidigt och allt var kaos. Kunde varken fokusera på min egen träning eller på träningskompisarnas.

Mitt inre kaos smittade av sig på hundarna som var fullständigt speedade. Elsa var ändå styrbar trots sitt tillstånd, även om hon gång på gång hoppade rakt in i hindren, men Reka lyssnade bara med ett halvt öra på mig, samtidigt som hon röjde runt bland alla hinder hon kunde hitta. Det blev lite bättre på slutet, men då blev hon istället för trött...

Vid nästa tillfälle kör jag med en hund i en timme, och sedan byter jag och kör med den andra i en timme. Eller så tar jag en hund per gång.

Crawlkurs i Mörbybadet

Igår var andra tillfället på crawlkursen i Mörbybadet. Lite intressantare och mer givande den här gången tyckte jag. Vi fick öva på att hålla ner hakan mot bröstet för att få en bra position i vattnet samt att rotera för att så småningom kunna hitta rätt sätt att andas.

Kommentarer jag fick var att jag ser väldigt lugn ut i vattnet och att jag är bra på att hålla ner huvudet, men att jag tappar fötterna lite. De kommer helt enkelt för lågt i vattnet, och det man vill är att glida på ytan i princip. Efter kursen fick vi stå och titta lite på de som går steg två, samtidigt som läraren kommenterade deras styrkor och svagheter. Hamnar t ex benen lågt i vattnet måste man kompensera med att sparka mer med benen, vilket kräver mycket syre.

Fick rätt mycket kallsupar igår, speciellt när vi skulle öva på att rotera hela vägen över på rygg när vi skulle andas. Det formligen forsade in vatten i näsan då, och jag känner fortfarande av kloret där.

Det var hur som helst roligt och nu känner jag att jag har en del att öva på. Men idag är det vilodag. Är trött i kroppen efter gårdagens simning, gymcross och totalt nästan två timmars promenad med hundarna. Har lite träningsvärk i överkroppen också, men är osäker på om det kommer från simningen eller kanske från viftandet med det vidriga battle rope:et i gymmet.

Ner med huvudet! Hakan mot bröstet!

Gruppträningspass

Idag har jag varit på gruppträningspass i Frescatihallen. GymCross med PT-Tommy. Träningen ägde rum i den stora häftiga synrgy 360-prylen i gymmet och bestod av tio olika stationer med bland annat TRX, Kettlebells, Battle rope och Flowin. På varje station var det 45 sekunders arbete följt av ynka 15 sekunder för vila och byte till nästa station. Passet pågick en halvtimme och vi körde två varv. Puh!

Svettigt och jobbigt. 45 sekunder är lång tid kan jag meddela, ifall det nu rådde några oklarheter kring detta. 15 sekunder är löjligt kort. 30 minuter är en evighet, som märkligt nog gick rasande fort idag. För hur apjobbig träningen än var så hade jag roligt! Kommer sällan i närheten av den här intensiteten när jag kör själv, och det kändes mer som ett PT-pass än som en gruppträning.

Hade jag inte haft PT-pass inbokade just på onsdagarna kommande tre veckor hade det här direkt blivit en vana, men nu får jag skjuta den vanan lite längre på framtiden bara. Hej formtopp!

Så här ser den ut, lekplatsen för tränande människor

Rock of Ages

En onödig musikal med bra musik. Passade perfekt att göra om naglarna till eftersom jag knappt behövde titta på den för att hänga med i handlingen.

4 eller 5/10 tootsies. Måste sova på saken.

Inomhusträning i Arninge

Efter löpningen i morse åkte jag och hundarna på inomhusträning i Arninge med Jenny, Katarina och Mia. Så skönt att vara inomhus och slippa kalla fingrar. Elsa fick lov att vara med som pynt, under förutsättning att hon var tyst och snäll. Hon morrade och hade rest ragg hela vägen upp till lokalen, men sen skötte hon sig bra och skällde inte alls så hon fick vara kvar och dessutom träna lite.

Gjorde några skick på rutan med Reka, lite fotgående och fjärr. Jobbade vidare med metallapporten som av någon anledning har blivit ett jätteproblem för oss. Från att ha gjort en hel apportering med den så vill hon knappt ta den längre, och mig veterligen har ingenting hänt. Jag förstår inte!!

Igår fick jag i alla fall henne att hålla fast, även när jag rörde på apporten, men idag ville hon inte hålla alls utan helst bara nosdutta på den. Och så blir hon frustrerad och skäller sitt gällaste skall när det inte blir rätt. Suck och pust.

Soluppgångslöpning

Inte alls så fantastiskt som det låter. Mest kallt. Och jobbigt. Och tidigt.

Härlig Gotlandshelg med fina vänner

Hade en riktigt bra helg hos Bella på Gotland. Fredagsmiddagen presenterades ju här på bloggen, och jag kan avslöja att det blev sinnessjukt gott. Åt två fullstora portioner av varmrätten.

På lördagen sov vi länge (ja, till 09:30 vilket är typ hela dagen enligt mig) och sedan joggade jag och Malin 13 km in till Visby Hotell. Skön väg, platt som en pannkaka eller möjligen med lite nedförslut hela vägen. På Visby Hotell gick vi på spa och badade, bastade och fick massage.

Kvällen avslutades med rökta räkor, fisksoppa och chokladfondant på Bakfickan.

Sov länge även på söndagen och sedan åkte vi in till Visby igen och åt brunch. Även denna på Visby Hotell. Mycket godsaker slank ner under timmarna vi satt där! På båten hem såg vi Ted, en komedi med låga skämt och mycket sex, alkohol och droger. 5 tootsies.

Borta bra men hemma bäst! Det var riktigt mysigt att komma hem till JG och krabborna igen.

Årets pappa 2012

Så var det dags att utse Årets pappa 2012. Spänningen är olidlig...

Men först lite bakgrundsinformation:
Fars dag har precis som mors dag skapats efter amerikansk förebild. Initiativtagaren var en kvinna i staten Washington, mrs John Bruce Dodd, som 1910 ville hedra sin far som var änkeman och som ensam hade uppfostrat sju barn. Med mors dag som mönster och affärsintressen som pådrivande kraft kom seden till Sverige 1931 och har sedan dess fått ett ökat intresse.

Slipsen är den absolut vanligaste fars dags-presenten.  2001 fick varannan pappa en ny slips på fars dag, gärna blå, röd eller randig. Andra gångbara gåvor denna dag är böcker och strumpor. Om far själv får välja, vill han helst ha whisky, böcker eller sport- och fritidsgrejer.

Tidigare års vinnare kan du läsa om här:

2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
2011: Pappa Göran

Så nu över till årets spännande tävling.

Juryns motivering lyder:
Årets pappa 2012 har funnits till hands för sina barn i glädje och i sorg. Han har stöttat och pratat och lyssnat på det som behövts lyssnas på. Han har ställt upp i vått och i torrt. Samtidigt har han tagit hand om sig själv och tränat regelbundet, ibland 5-6 dagar i veckan med tennis, styrketräning och löpning. Sporter som även hans barn ägnar sig åt, vilket stärker familjebanden.

Juryn framför sina varmaste gratulationer till vinnaren.

Årets pappa 2012 är: Pappa Göran

Årets pappa 2012: Pappa Göran

Tjejmys på Gotland

Kvällens meny:

Chèvretoast med honung och granatäpplekärnor

Helstekt oxfilé med klyftpotatis

Höstglöd

Slutspurt i tävlingen

Jag menar förstås den om Årets Pappa 2012. Min pappa - pappa Göran - ligger mycket bra till.

När jag kom till jobbet idag väntade en överraskning på mitt bord. En helt vanlig torsdagsöverraskning i form av en liten kasse med te, salt, ljuslykta och kökshandduk från Village (naturligtvis i färger som passar mitt kök hemma), en flaska rött, en favoritbild av mig och Jontan och en informationslapp om att presenterna var till "förmodligen norra Europas bästa och vackraste dotter". Sånt som de som i tävlingen kan betraktas som elit-pappor uppmuntrar sina döttrar med lite nu och då.

Jag blir mycket förvånad om han inte tar hem segern på söndag, men allt kan fortfarande hända.

Ett opassande inlägg där jag felaktigt anklagats för julmustfusk skulle kunna sätta käppar i hjulet för pappa Göran, trots att inlägget senare korrigerades och dementerades. Kanhända är överraskningen på mitt bord inget annat än nämnda rikliga och omfattande ersättning för det lidande jag åsamkats.

Hur har era pappor skött sig i år? Finns någon att se som ett hot?

Borde SSIF skämmas?

Jag köpte mitt första gymkort hos SSIF för ungefär tolv år sedan och har tränat regelbundet utan uppehåll där (förutom ett par månader då jag precis träffat Jonas och inte kunde slita mig från honom) åtminstone sedan 2006.

Så här ser jag ut. Vissa skulle kalla mig en "best" för att jag väger över 70 kg. Vid den vikten blir jag "människa" men för att bli "snygg" måste jag ner till 55 kg. Alltså enligt vissa.

Borde jag haft bättre resultat av min träning? Eller äter jag bara på Donken och Pizza Hut? Borde SSIF skämmas över mig?

Knappast! De har fått mig att fortsatta träna och må bra i tolv år, och hur jävligt det än kan vara i gymmet så kommer jag tillbaka. Gång på gång! År efter år. Min kropp är stark och uthållig och den ställer upp på massa häftiga grejer om jag ber den.

Idag bad jag den gå promenad med Sara och hundarna i Ursvik, sitta still framför en dator flera timmar, gå ytterligare två promenader, träna ett PT-pass på gymmet samt att lära sig crawla. Och den ställde upp på allt.

Så nej, SSIF ska inte skämmas. De ska vara stolta! Under min fluffiga yta döljer sig en stenhård, muskulös kropp och ett starkt hjärta. Tack vare träning. Att det är insidan som räknas är ingen myt.

Min insida är levande och frisk. Katrin Zyromierskas är svart och tragisk.

Åre Extreme Challenge

Jag är sugen, jag är det. Kan inte hjälpa det. Kan inte paddla, kan inte cykla, kan förmodligen inte springa upp för Åreskutan. Just nu. Men det är lång tid kvar, eller hur?

Har försökt så ett litet frö hos Lindad och väntar nu med spänning på om det tänker gro eller inte...

Det kanske är för galet, jag vet inte. Men det är förmodligen en rätt häftig upplevelse...

Resten av helgen

Det har varit en hektisk helg. Fullt ös medvetslös.

Efter hundträningen i lördags var jag extremt trött, men någon tupplur hann jag inte ta. Istället fortsatte renoveringen av "blå rummet" hemma och sedan var det middagsdags och piffning inför kvällens firafest hos Martin. Jag hade så mycket smink att JG var i chock, men själv var jag rätt nöjd.

Morgonen efter ringde klockan vid 7 eftersom planen var att springa långpass med Lindad vid 10, och innan dess ville jag att frukosten skulle ha hunnit ner i magen. Gick ut med hundarna och somnade om när jag kom hem. När jag vaknade ville kroppen allt annat än att springa, men jag såg fram emot sällskapet så iväg kom jag. Och löpningen gick bra. Vi fick ihop 14 km på lite mer än 1,5 timmar och sen var jag helt färdig. Ville helst bara ligga på soffan.

Istället var det bara att byta om till arbetskläder, åka och hyra släp och slänga ut allt vi rivit. Vi fyllde hela släpet med väggar, sågspån och dörrar och åkte till tippen. Andra hade kommit på samma idé så det var lite tumultartat där, men vi hade tur och det gick trots allt ganska snabbt.

Sen somnade jag på soffan medan Jontan dammsög och städade. Dagen avslutades med en riktigt god middag, godis och slutet av Casino Royale.

Aktivt hundliv

Lämnade hemmet 07:30 tillsammans med Elsa och åkte till Kista för lite seriös agilityträning. Fokus låg på gungan. Ställde en burk med lite kattmat högst upp på gungan och så fick Elsa gå och ta den under jubel och hejarop. Inte gick det snabbt men mot slutet viftade svansen hela vägen fram. Härligt, bra inställning! Nästa gång ska jag dock byta kattmaten mot tonfisk. Det kan bli succé.

Åkte hem, bytte hund och fortsatte ut till Stora Skuggan där jag träffade Karin och Vickulas Smila för lydnadsträning. Blev lite blandad kompott och överlag är jag nöjd. Fick bland annat till en fin budföring på ca 75 meter med riktigt bra fart.

Träningen avslutades med lunch och fika på Skafferiet.

Imorgon ska Karin och Smila debutera i klass 3 och jag hoppas det går bra för dem. Smila är en fin liten hund!

Så här långt alltså en mycket bra dag. Är nu i valet och kvalet mellan tupplur och renoveringsarbete...

Mina kvinnliga former

Jag har köpt nya byxor. Röda. Jag tror att jag har gått in i en ny fas i mitt liv. Färgglada byxor är sällsynt på mig men när jag sålde Peddan bestämde jag mig för att köpa ett par röda.

Igår försökte jag hitta röda byxor i Sollentuna C men det enda jag kom hem med var dålig självkänsla och ett uselt humör. Jag provade byxor (i alla möjliga färger) i minst fem butiker och alla byxor i största storleken i alla butiker var för små för mig.

Visst, jag är lite rund om baken MEN JAG ÄR FÖR FAN INTE SÅ TJOCK ATT JAG SKA BEHÖVA GÅ I SPECIALAFFÄRER!!! Far åt helvete, alla!

Idag gjorde jag ett nytt försök, denna gång i Stinsen, och plötsligt hade jag medvind. Jag kom inte bara hem med de stiliga byxorna på bilden som så klatschigt framhäver mina runda former, jag hittade även ytterligare ett par finfina byxor. Grå. Tack Esprit för att jag får vara lite kurvig!

Dessutom fyndade jag en skidjacka från Salomon löjligt billigt på Stadium, köpte strumpor i pigga färger samt en rockig topp.

Den lyckade shoppingen firade jag med att måla naglarna svarta med Gellack från Depend. Jag har aldrig haft svarta naglar förut (ännu ett tecken på en ny fas i livet) men jag gillar det. Känner mig hemma i färgen. Dessutom var gelkittet från Depend bättre än det från Orly.

Frågor på det?

Kort attentionspan

Efter 10 sekunder av riva vägg har jag tröttnat. Jag är mer för den avslutande biten att ställa blommor i fönstret och puffa kuddar i fåtöljen. Det var därför jag aldrig blev bra på programmering. Programmering är att riva vägg och aldrig få puffa kuddarna.