måndag, mars 06, 2017

Skidresa till Bad Gastein

Årets skidresa till Österrike, en resa där inget var som det brukar, är nu avklarad.

MÅNDAG

Det började med att jag flög ner till alperna på måndagen, istället för den sedvanlig busstransporten. Detta pga att jag tillbringade helgen i Dalarna för att heja på Jonas, Jonas och Björn som körde Öppet spår.

Resan gick smidigt via Berlin där jag efter kort väntan bytte flyg till Salzburg.


Från flygplatsen tog jag en buss in till Salzburg Hauptbanhof och efter en dryg timme gick ett direkttåg till Bad Gastein. Bad Gastein ja. Inte Bad Hofgastein som brukligt.

TISDAG

Tisdagen ägnade jag mig helt åt mig själv. Inledde med yoga där jag bland annat utmanade mig själv i parsva bakasana, sidokråka. Vingligt som fan, men jag lyckades stå en liten stund. Så himla grymt!!


Sedan tog jag på mig sportiga kläder, tog liften upp till toppen och satte mig på en alm.


Läste "Mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman (rekommenderas) och käkade grillwürst mit pommes. Kan hända att det blev en apfelstrudel mit vanillesauce und ein heisse choko mit sahne också.



Sen skulle ta liften ner igen men det gick inte så värst jättebra eftersom det blåste så mycket att liften stängt. Så jag gick hem. Ner.

ONSDAG

På onsdagen skolkade även pappa från skidåkningen så vi stack ut på äventyr. Ish. Det hade snöat kraftigt under natten, men vi gav oss iväg på promenad till Bad Hofgastein.


Enkel väg var det ca 8 km och när vi kom fram käkade vi pizza.


Sen gick vi tillbaka hem till Bad Gastein igen, vilket var betydligt jobbigare eftersom det innebar 2.3 km rejäl uppförsbacke på slutet.

TORSDAG


Tänka sig. På torsdagen, fössta tossdan i mass, åkte jag skidor. Velade rätt länge om jag skulle åka eller inte, men bestämde mig sedan för att hyra skidor över dagen. Är glad för det. Vädret var helt okej och backarna över förväntan.

Jag är inte så duktig på att åka skidor, men jag bestämde mig där och då för att släppa all prestation. Jag måste inte vara bra på allt. Jag måste inte träna allt. Gilla allt. Vissa saker kan få vara som de är.


Åkte med pappa, Jörgen och Fredde och det var lite som förr i tiden. Det vi brukar hänvisa till som "på Gunnar Jonssons tid".

Då, förr, inleddes skiddagen alltid med fika (och frivillig cigg) nedanför liften. Sen tog man liften upp och fikade i första tillgängliga alm. Sedan åkte man eventuellt ett åk eller två. Sen var det fika igen. Långfika. Och så där höll det på.


Vi jobbade enligt samma koncept. Ett åk - fika. Ett åk - lunch. Ett åk - hemfärd. Till mitt försvar kan sägas att åken var rätt långa och att effektiv åktid ändå blev två timmar. Men principen kändes igen.

FREDAG

Fredagen inleddes med SM i lång kortkortbana, 44 meter medley. Det här eventet var så stort att det kräver ett helt eget inlägg. Stay tuned.


Sen tog vi liften upp till toppen igen och åt lunch tillsammans med Anders och Camilla. Den här gången gick liften även ned. Great success!

LÖRDAG

Lördag morgon var det dags att åka hem. Jag längtade hem. Resan började inte så värst jättebra. Innan vi kunde rulla mot Sverige fick vi göra ett extra stopp i Salzburg, för att byta en trasig slangklämma till intercoolern på bussen.


Det sinkade oss två timmar men under tiden fick vi se hur vild brysselkål växer och lära oss vad slangklämma heter på tyska. Den stackars mekanikern hade ett tjugotal engagerade näsor hängande över sig när han jobbade.

SÖNDAG

I Mölletofta klev jag och pappa av bussen för att köra hem bilen den avlösande chauffören Johnny kom ner med. Det gick inte så värst jättebra. I Jönköping möttes vi av snöstorm, klass 1 varning och plogbilar som låg i runt 50 km/h på motorvägen. Tiden vi hade kört in under gårdagen försvann igen.

I Linköping kom våren tillbaka och till slut så kom vi faktiskt hem. Äntligen.

Inga kommentarer: