Idag körde jag ett inspirationspass med Simfröken Hasse i Vasalundshallen. Innan passet messade han mig och sa att syftet med passet inte var att vi skulle vara så snabba som möjligt, utan att vi skulle bli motiverade. En fin tanke, som rimmade ganska dåligt med 5x100m start 1:45 och 2x200 med start 3:20, oavsett vilka hjälpmedel jag skulle ta till. Men jag är minsann inte den som är den!
Eftersom det känns som att ytterst få saker i mitt liv spelar någon större roll just nu hade jag en skön "det får bära eller brista"-attityd. Orkar jag inte så orkar jag inte. Vem bryr sig?
Men som vanligt när Simfröken är i närheten vill mitt kaxiga undermedvetna impa på honom, och jag simmar skitsnabbt. Det är grymt coolt att det är så, men jättejobbigt om tiderna används för framtida referenser, eftersom jag i verkligheten inte alls är så snabb. Det är bara i undantagsfall.
5x100m pd: 1:24, 1:25, 1:24, 1:26, 1:28
2x200m pf: 2:42, 2:36
Hasse var förstås ännu snabbare och att försöka jaga ikapp honom var lönlöst, även om jag gjorde mitt bästa för att lyckas. Det var väl därför det blev så bra tider. På köpet blev jag dessutom motiverad, inspirerad och svintrött. Helt enligt plan.
Det där med lång, oplanerad vila är kanske inte så dumt trots allt. Efter den obligatoriskt sega omstarten förra veckan flyter det nu på riktigt bra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar