lördag, december 30, 2017

Lars Frölanders julafton / Camp Snowman #8

Foto: Mikael Rosén

Idag har jag firat Lars Frölanders julafton på Camp Snowman genom att simma 100x100m. Det var fjärde gången jag simmade 10.000m i bassäng, och helt klart den bästa, tuffaste och snabbaste insatsen hittills.

2014 hade vi delat upp det på fyra pass om 2500m som vi simmade med lunch och fikapauser.
(Här kan man också läsa om varför vi kallar det Lars Frölanders julafton.)

2015 körde vi 100x100 men med fri start och paus för lunch.

2016 simmade vi 100x100m med start 2:30. Vi hade tre pauser på totalt 22 minuter.


I år simmade jag 100x100 med start 2:00 och helt utan extra vila. 30x100m sammansatt, 30x100m paddlar/dolme, 30x100m fenor, 10x100m paddlar/fenor. Ett snitt på 1:34/100m. Så SJUKT bra!


Innan passet kände jag mig osäker på om jag verkligen skulle klara starttiden, och jag blev extremt fnittrig och nervös när första hundringen gick på 1:35. Men jag tänkte att det får hålla så länge det håller, och det visade sig vara i 3h och 20 minuter.

Faktum är att jag hade rätt många mentala issues att deala med första kilometern. Det ingick aldrig i min plan att det skulle bli ett helt pass utan pauser, men det gick så fort när vi drog igång och vi hann aldrig riktigt prata om det på banan. Så jag släppte det och fokuserade istället på att hålla min starttid och hålla mitt tempo tills jag var klar.

I don't quit when I'm tired, I quit when I'm done!

Foto: Göran Demnert

Att det höll hela vägen berodde till viss del på simpisarna jag delade bana med - Niklas, Stina, Karin, Marcus, Marcus och Paula - eftersom jag kunde drafta lite på den som låg framför. Dessutom var det bra stämning, både på vår bana och i hela simhallen. Fick massor av energi av alla runtomkring.


Efteråt var jag väldigt trött och väldigt hungrig. Hade fått i mig tre liter sportdryck och en kanelgiffel under simningen, men när jag kom upp snurrade det i huvudet och jag tryckte resten av påsen med gifflar.

Fnittrade mig även genom dusch och ombyte med klara svårigheter att stå upprätt och hålla en normal konversation. Orkade inte ens följa med och fika efteråt.

Tack och hej!

Inga kommentarer: