Det här inlägget är en kort och kärnfull hyllning till rörlighetsträning. Helvete vad skön kroppen känns efter ett bra yogapass. Och vad mycket som händer med regelbunden träning.
Under hösten yogade jag nästan inte alls, men nu har jag verkligen kommit igång igen. Jag hittar tiden för att jag vill hitta tiden. Lugna pass varvas med lite tuffare.
Idag körde jag Power yoga for shoulder stability med Fiji McAlpine på doyogawithme.com. Det var ett svinbra men väldigt utmanande pass. Som simmare borde jag köra det ofta.
Det är så häftigt att hitta in i nya positioner, att känna hur rörligheten sakta men säkert ökar. Idag var jag stark och smidig! Jag klarade inte att hänga med helt i passet, men jag gjorde vad jag kunde.
Fram till i onsdags var mitt välmående på en stadigt nedåtgående spiral. I torsdags vände det plötsligt och gårdagen var härlig, energigivande, jättefin och alldeles, alldeles för kort. Energin jag fick tog jag med mig in i yogan idag.
Nu vet jag inte hur jag mår. Jag vill vara upprymd och göra glädjeskutt för det var så lördagen fick mig att känna, men jag kan inte. Situationen tillåter det inte. Jag önskar att den gjorde det.
1 kommentar:
Yoga är som livet. Och träningen. Upp och ner. Men yogan har den fördelen att den lär oss en massa!
Jag kan skutta glädjeskutt men min rygg skulle protestera hejvilt om jag försökte mig på bakåtböjningar a la kamelen/bryggan/hero osv. de var de jag grejade galant förut. Nu vill jag bara göra framåtböjningar. (Vilket jag avskydde innan.) haha. Som det kan bli va? .-D
Skicka en kommentar